Hygienen ska bli bättre på våra sjukhus, läser man ofta i tidningarna numer.

Det har jag ju trott hela tiden att den var. Bra alltså. Utgått från att man självklart skötte sånt.

Men… de har väl inte tid att tvätta sig, nu när vinstmekanismerna jagar på…

Usch och bläää, det är faktiskt ruggigt!

Har faktiskt funderat på om man inom tandvården verkligen tvättar alla prylarna.

Alla skrap- och petverktyg, speglar å sånt kommer ju på bricka under grön duk och byts noga för varje patient så det är väl ingen oro, men… den där apparaten som härdar plastfyllningarna… hur är det med den? Särskilt skaftet som ligger mot läppar och tänder… från mun till mun, saliv till saliv. Jag tänker bara HIV… och har inte vågat fråga. Jag menar, tänk om man kom på dem med en sån grej, och undrar om jag VILL veta.

Och hur är det hos frisören, tro? Kikar ibland och tycker det verkar som om samma kammar används från kund till kund. Undrar just hur det egentligen är.

Vår Nya Privatiserade Värld smygstartade ju för många år sen. Minns att jag skojade om ishockeylagen som plötsligt inte hade sina vanliga namn på tröjorna längre.

Det var GEVALIA (Brynäs) som spelade mot SCANIA (Södertälje), och ABB (Västerås) som mötte LÖFBERGS LILA (Färjestad)... och så där har det hållit på.

Nu är det inte lika utbrett och tydligt med sponsorsnamn på fotbollströjorna, men det kommer... Man undrar nu vad det ska stå på AIK:s tröjor nu när den där porrkungen köper laget...?  

Blir det bilder ...?

Vad sa han egentligen, Claudius?

"Wenn jemand eine Reise tut..." osv. är ett slitet citat, använt i hela världen. Jag har använt det själv, för säkerhets skull på svenska "den som gör en resa, han har något att berätta". Har nämligen aldrig varit riktigt säker på det tyska ordspråket. Nu fattar jag varför; det är inte så många andra heller... Sökte på webben för att lära mig (!) och blev om möjligt ännu mera vilsen. Det blev riktigt stolligt...;)

Många varianter var det! Vilket ska man nu lita på...?

701 träffar på svenska sidor (Google) och 1 750 000 på webben (world wide web). Gav upp redan innan jag började;) I vårt nya informationssamhälle är det inte så noga med någonting längre, varför ska jag...? Äsch, ta det med en klackspark bara och njut av variationerna:

"Wenn jemand eine Reise tut, dann kann er was erzählen" (= FIB Kulturfront och Talarforum).

"Wenn jemand eine Reise tut, hat er Was zu erzählen"

"Wenn jemand eine Reise tut, er hat etwaz zu erzhählen"

"Wenn jemand eine Reise tut, er hat was zu erzählen"

"Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was verzählen"

"Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen" (= Wikipedia och Svenska Akademiens Ordbok)

och på svenska: 

"När någon gör en resa så kan han berätta något" = Wikipedia

"Den som gör en resa, han har något att berätta" = SAOB

"Den som gör en resa, han har något att berätta, men om någon lyssnar är en annan sak".

"Wenn jemand eine Reise tut… …dann hat er viel Gepäck" (= då har han stor packning).

"Wenn einer eine Reise tut... ... dann kann er was erleben" (= då kan han uppleva mycket).

"När någon gör en resa har han varit i Sälen", från den tiden då man aldrig semestrade utanför landet.

Kända citat av denna dignitet råkar förstås ut för raljanta vändningar och travestier. Inte undra på att de blir förvrängda.

Den tyske författaren som myntade det, Matthias Claudius, levde ju för bra längesen. 1740-1815, enligt Nationalencyklopedin, NE.

En dag ledigt. En slappardag. Husbonden tog hand om fågelskötseln medan jag gick mina sex kilometer i härligt dimfuktigt väder (jo, jag gillar det!). En riktig slappardag.

Fåglarna fick komma ut efter innesittardagar och tyckte det var ganska livat i det goda "fågelvädret" och njöt i fulla drag. Lättlagad lax till middag, kvällsstängde för fåglarna (ifall vi skulle somna ifrån dem) och sen underbar söndagsvila i tv-soffan med fotboll på tv, rena sömnmedlet. Såg ett fåtal dimmiga siffror i sudokut innan ögonen föll ihop. Sov djupt.

Hundarna var lyckliga över en heldag med matte och husse. Tar nu för min del minst tre dagar ledigt efter pappas flyttbestyr. Fadern har kommit i ordning och behöver också vila ut. Husbonden också förstås. Hade ett roligt tvåtimmarssamtal per telefon med Väninnan, sen tog "gubbarna" över de varma lurarna och fortsatte ien halvtimme till... he he.

Husbonden strök skjortorna som väntat länge! (Hade själv tänkt göra det i morgon, jojomän, jag GILLAR att stryka.) Medan han strök löste jag sudoku och lyssnade samtidigt på en repris i P1 om Astrid Lindgrens föräldrar, Samuel August och Hanna i Hult. En hel timme! Inte ofta jag unnar mig sånt, men det var välgörande för en vilsen själ.

Har egentligen mycket på hjärtat men måste nu betala pappas räkningar. Ännu ett kärt besvär man åtagit sig. Återkommer en annan dag, men då kanske idéerna är borta. Asch, det kommer alltid nya...

Bloggens läsare önskas God Start på en ny härlig novembervecka!

Hörde alldeles nyss på Agenda att a-kassan nu fått "snilleblixten" att landsförvisa arbetslösa...! Alltså att arbetslösa byggnadsarbetare (som saken gällde) är tvungna ta arbete i Norge, annars mister de a-kassan. Om vi hade gemensamma regler i de båda länderna vore det kanske förståeligt, särskilt om man bor i gränstrakter men... det är inte bara arbetsresorna som blir OFÖRSÄKRADE, regler vid sjukdom, vård av sjukt barn och flera regler till skiljer sig avsevärt mellan våra länder. Och den som jobbar i Norge ska rätta sig efter norska regler (och Norge är inte ens med i EU).

SVENSKA a-kassan måste väl omfatta SVENSKA förhållanden....!

Både länsrätt och kammarrätt har redan beslutat att landsförvisningen är ok, men Byggnads som driver ärendet för prövning i regeringsrätt menar att sunda förnuftet ska gälla. Det hoppas jag verkligen!

Frågan gäller också till vilka länder och hur långt bort a-kassan menar att förvisningen ska  ske för att slippa indragen a-kassa. Estland, Ryssland, whatever...?

Detta är inget annat än vansinne. Med en socialistisk regering skulle denna fråga aldrig kommit upp. Det är jag övertygad om. Jag röstar för storstrejk! Att jag sen gärna skulle se en nordisk union är en annan sak. DET skulle möjligen lösa problemet, men vi är inte där....än.

När vi nu ändå flyttat för pappa passade jag på att fotografera några av farfars verk. Här har han målat av sina föräldrar, alltså min farfarsfar och farfarsmor. I bästa gåbortskläderna...  som seden bjöd. Vi är förstås mycket glada åt dessa minnen.

De brukade hänga på var sida om "amerikaklockan", släktens stolthet, som jag tänkte fotografera just i kväll. Det blev inte så. Den har klarat många flyttningar, så även denna, men vid upphängningen gick det illa. Verket är helt, men det vackra glaset med målat motiv nedanför gick i tusen bitar. En ledsam historia (buhuhu), men vi ställer vårt hopp till att kunna få tag i ett glas från någon annan klocka av samma slag. Om bloggens läsare hör talas om en sådan är jag idel öra.

Här har farfar målat av min pappa i tidstypisk sjömanskostym på 1920-talet. Farfar tog ofta med sin lille pojke till muséer och naturområden. Detta motiv är hämtat från vitsippsdalen i Botaniska trädgården, Göteborg. (Den blev omotiverat stor i formatet vid min fotobehandling, men så får det bli.)

Farfar Konrad hade en riktig konstnärsådra, var helt självlärd, men hade dessvärre inte råd med dyrare konstnärsmaterial - ett öde för många konstnärer. Han kunde inte arbeta eftersom han p.g.a tbc bara hade en halv lunga kvar och fick trolla med knäna.

Här kommer en djärvare grej, som jag inte har några uppgifter alls kring. Den är inte ens spänd på ram, bara en lös bit duk. Gillar den skarpt.

Fredagen den 17 november 1995 hade hela Västsverige den värsta snöstormen i mannaminne. Snön låg på från torsdag kväll och höll på natten igenom och hela fredagen med stark nordanvind. Det var totalt kaos. Man kunde över huvud taget inte vistas ute. Många fastnade utefter vägarna där  de satt kvar hela natten. Plogbilarna förmådde inte rensa, det drev igen lika kvickt.

Vi hade tur. Husbonden skulle åkt till jobbet på torsdag kväll, men vägen drev igen så han kom aldrig iväg. Arbetskamraterna som tog sig till jobbet blev kvar där ett dygn tills det var dags att börja nästa skift. Någon pulsade hem baklänges i snön, det tog halva natten, en annan liftade med en traktor som råkade vara ute men åtskilliga andra fick sova över på jobbet eller hos intillboende jobbkompisar. Affärer stängde, varken ägare eller kunder kom fram.

Jag hade hamstrat under torsdag helt ovetande om vad som väntade, kyl och frys var fulla! Runt omkring var det långa elavbrott men vi hade ström hela tiden. Vi lagade mat, drack kaffe och myste tillsammans medan vi följde kaosrapporteringen på tv.

Snöfallet upphörde först på lördag. Snön på vägen låg en meter djup. Kompakt. Ingen plogning på gång, alla hade det lika illa. Vi hade fullt upp med att ta oss till grinden. Tänk om någon blivit sjuk! Bonden tog sig ut med traktor för att se till sina betesdjur som var helt igensnöade. De stod tätt samman där det blev varmt och vindskyddat inne i snön, mitt ute på fältet. De syntes inte. Först på söndag, på tredje dygnet kunde livet bli ganska normalt.

En dag man inte glömmer.

Idag var det inte mycket som gick min väg. Försov mig sittande i tv-soffan på morgonen och fick sedan bråttom. Blev grymt störd över att ha missat morgonpromenaden. Humöret var klart rubbat. Jag grät en skvätt, om sanningen ska fram. Har fortfarande inte strukit skjortorna och skulle ner och hjälpa pappa röja i bråten. Igen. Det tar mig hårt att se honom gå och leta i högarna, han har alldeles för mycket grejer.

Vi lyckdes ta oss igenom flera högar tillsammans. Han ser så dåligt (degeneration på gula fläcken) så han slänger inget utan att jag läst.

Under hemfärden blev jag mer och mer frustrerad över att ha missat MIN promenad just när det var töväder igen - MITT väder. Hungrig var jag också och skymningen på väg. Slängde saker omkring mig och lipade igen medan jag åt en smörgås. Blev arg på hundarna som fattade vinken, för en gångs skull, och höll sig lugna.

Är glad att jag beslutade mig för en kortare sväng. Med hundar. Ulrik klarar inte mer är 2-3 kilometer nu på grund av sin värk. Vädret var ljuvligt. Vi mådde alla riktigt bra när vi kom tillbaka. Dagen var räddad.

----

Unnade mig Doobidoo på tv och njöt. Slog på stort och tillät mig även att sitta kvar och se Predikanten. Är en riktig deckarfreak men det är jobbigt med alla makabra brott i filmerna nuförtiden. Blundar. Duger det inte med vanliga "hederliga" mord längre? Är mest intresserad av polisarbetet och utredningen, inte av mord och inte av sjuka individer. Undrar vilken slags fantasi deckarförfattare har. Sover dom gott, tro?