För första gången har vi slammat krita på växthuset. Vi tröttnade på fiberduk som fastnar i växter, spindelväv och annat bös som samlas i ett växthus. Dessutom var den i vägen vid hösttvätten. För att inte tala om att inkommande fåglar kunde fastna i den. Alltså inköptes krita utan en aning om hur mycket vatten det skulle blandas med. Det blev lite mycket av den varan, men man lär sig…

Det ser faktiskt ut som fiberduk. Växthusväxter ska ha ljus och värme men inte brännande sol. Krita är därför en gammal klassisk metod. Enligt hörsägen är det vårsolen som gör mest illa åt unga växter och när växterna är stora och starka och solen inte längre är så stark har kritan regnat bort.

Lilla Husets nya myshörna är den så kallade "carporten" utanför fågelhusets tillbyggnad som i första hand var tänkt till skottkärror, redskap och vattenslangar. Nu sitter vi där jämt. Perfekt för soliga stunder morgon och förmiddag. Ååh, dessa fantastiska försommardagar... Platsen är lika perfekt i sval skugga när den varma middagssolen drar vidare runt fågelhuset. Här ska jag bo i sommar. Härifrån ser vi entrén, håller koll på när posten kommer och kan njuta av sommarens fågelliv i samtliga voljärer. Ännu bättre blev det när rottingfåtöljerna kom fram. Nyhetens behag. Vår gamla favoritplats vid fiskdammen får vänta medan vi bor in oss här.

Våra lessons matar nu upp sina andrakullar. Mamagenos sex ungar i nr 11 är runt åtta dagar, Lilla Blåan har tre i samma ålder i holk 13. Nu får ungarna slutna fotringar, ett bevis på att de är födda hos fågelodlare. Förbud mot vildfångade fåglar omfattar fler och fler arter.

"Ringandet" går bättre och bättre, ja… riktigt geschwint om sanningen ska fram. I början kändes det väldigt taffligt men man lär sig. Proceduren ger oss möjlighet att ta del av livet i holken även om mamman flyger ut när det är dags. Annars är hon hos dem hela tiden. Hon ruvar i tre veckor, matar och passar barnen i ytterligare fyra med hjälp av pappan. Jättegoa som föräldrar. Ännu en hona påbörjar nu sin andrakull, med första ägget lagt i dagarna.

Sparvpapegojorna är alltid senare än våra övriga arter. Kanarierna är först och drar igång det hela runt Tjugondag Knut, 13:e januari. Beteendet smittar genast av sig till risfåglar och måsfinkar som bor i samma voljär. I år vaknade livsandarna hos lessons ovanligt tidigt, det verkade som de drogs med i den allmänna yran. Bestyren i fågelhuset pågår på detta sätt till långt in i juni-juli.

I ett anfall av lättsinne inhandlades en indianinspirerad tunika som driver det dystraste tungisnne på flykten. Husbonden avrådde från denna djärva impuls à 150 kr (!). Vis kvinna lyder råd, tänkte jag och gick ett varv extra. Insåg några meter bort att jag skulle sakna den oerhört om inte... Och slog till. Efter visning på hemmets catwalk blev Husbonden mäkta förtjust. Ha... det visste jag väl.

Att fotografera densamma vid hemkomsten var hart när omöjligt på Årets Blåsigaste Dag. Men vinden hämtade tydligen andan just när bilden knäpptes. Där skymtar vid sidan av tunikan även några sjalar. Bland annat... en röd palestinasjal (!), efterlängtad sedan decennier. (Undras om man kan få till en sån där "Yassir Arafat-look"...?)

Efter lite småprat med bekanta och kaffe med dopp hos Missionskyrkan var dagen fulländad. Somnade nöjd i trädgårdens "läigaste" hörn i en knirkande korgstol medan Husbonden planterade nyköpta växter och vinden dånade drog fram över skogen.

Vilken fråga!

Efter att ett helt år ha: levererat och producerat, motionerat och konstruerat, transporterat, forcerat, logistiserat, korresponderat och meriterat…!

Därtill…

reducerat, strategiserat, stipendierat, debiterat, krediterat och kvitterat, deklarerat, dividerat och kalkylerat, fabricerat, kontrollerat, korrumperat, licensierat, autensierat och kvalificerat…

För att inte tala om…

statuerat, standardiserat, rationaliserat, rekryterat, refuserat, stenograferat, navigerat, laborerat och lanserat.

Som om inte det räckte har vi…
memorerat, lokaliserat, kritiserat, konstituerat, koordinerat, konvergerat, kontrasterat, kreerat och kopierat, korrelerat, recenserat, fabulerat, realiserat, studerat, reflekterat, reagerat och…medicinerat…!

Snacka om att lägga ris på egen rygg. Sen ska man orka att…

menstruera, kopulera, masturbera och inseminera därtill... (hehe).

Därtill ett par gånger om året…migrera - mer eller mindre långt. Kanske bara till stugan, men många är tvungna att dra till andra sidan jordklotet för att få ro. Eller för att dyka, pröva forsränning och klättra i berg.

Är det konstigt att utbrändhet blivit en folksjukdom?

Herregud. Milde tid.

Kan vi inte bara få slippa. Bara få inhibera och vegetera...

 -----------------

Själv sitter jag i gräset och tänker halva tankar.

Nu är det dags igen. Tv och radio har under dagen kört olika varianter på danskarnas grisplågeri i Det Förlovade EU:s Namn. Grisar som inte kan stå eller röra sig på grund av ledbesvär, grisar som klafsar omkring i smetig avföring, grisar som plågas med slag av käppar, nio av tio grisar som får magsår för att "det är för jobbigt med halm", grisar som får svansarna kuperade för att de inte ska bita av dem i stressen, suggor som ligger trångt i grisningsburar och får variga bölder…och så håller det på…

SLUTA KÖPA DANSKT GRISKÖTT!
De har världens modernaste slakteri, minsann, danskarna. Sticker en gris i sekunden, kan veta. Skickar olika detaljer runt världen varhelst de betalar sig bäst, huvudena till Kina, fläskfiléerna till Sverige och Gud vet allt…
I Danmark föds över 25 miljoner grisar upp varje år. Sedan mitten av 90-talet har exporten till Sverige fyrfaldigats. I fjol hamnade nära 40 000 ton danskt griskött på svenska bord.

Det kanske är dags för svenske kungen att göra ett uttalande...? Då brukar det bli liv i luckan.

SLUTA KÖPA DANSKT GRISKÖTT!
Det var fruktansvärt länge sedan vi såg såna bilder från Sverige, kanske 60-70-talet. Man trodde att den tiden var förbi. Men nejdå, då ska danskarna utmärka sig… danskarna som alltid varit så "kontinentala och mysiga och kan sälja sprit i vanliga butiker och går på kro". Nu har de tydligen blivit än mer kontinentala när det gäller synen på djurskydd. Danskarna har tydligen inte utvecklats på 30 år.

Ändå var detta inte en dag för tidigt att visa för svenska folket. SLUTA KÖPA DANSKT GRISKÖTT säger jag bara. Jag gick aldrig på grejen om den danska fläskfilén som är hälften så dyr som den svenska. När jag ber om svenskt kött i livsmedelbutiken frågar expediten spydigt: "Ska du snacka med den?"

Hädanefter svarar jag: "Nej, men hör du inte hur de skriker ännu ? "

Den 26:e i varje månad samlas människor för att hedra Gustav, en av de som tagit sitt liv efter FK:s jakt på sjuka. Avsikten är att göra svenska folket uppmärksamt på vad som händer i vårt samhälle.

Man samlas utanför Försäkringskassans lokaler runt om i landet för att tända ljus, lägga ner blommor eller sätta upp en lapp med Dikten om Gustav (skriven av Torny). Initiativet kommer från RESURS (nätverket Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället) som dokumenterar manifestationerna med film och foto.

Gustav hade hus, bil och lån. Han väntade på försäkringskassans utbetalningar. Han väntade och väntade och under tiden växte skulderna. De var nu så stora att han ansåg sig oförmögen att betala. Men det fanns en lösning på problemet. Han tog ett rep. I döden har man inga skulder.

Manifestationen är rysansvärd. Måtte FK:s personal må riktigt jävla illa över vad dom i sin feghet ställer till med för hederligt folk som råkar bli sjuka. Det GÅR faktiskt att vägra utföra order. Det GÅR att slå larm. Det GÅR att klaga uppåt i hierarkin. Men fegisarna TIGER och utför tortyren i tysthet. Fy för den lede.

I Helsingborg träffas man utanför Gustav Adolfs kyrka för att fika innan man kl 18.00 beger sig till FK runt hörnet. Ett 10-20-tal personer ställer upp liksom förra månaden då man hade med värmeljus och blommor.

Det finns också förslag på att lägga ut dikten och ha ljuständning vid vårdcentraler och arbetsförmedlingar den 26:e i varje månad. Vansinnigt bra! Detta måste ge slagkraft. Det är fritt fram för alla att delta. Tänk om vi kunde bli riktigt många över hela landet som för en gångs skull deltar i en opinionsyttring.

Avslutar med de härliga ropen från en demonstration:

"SLUTA JAGA REDAN SVAGA - SLUTA KRÄNKA, BÖRJA TÄNKA"

I år har vi låtit sex hanar hjälpas åt i kanarievoljären och det har gått oväntat bra. Vi är mycket överraskade över hur de har kunnat hålla sams.

Här sitter PRICKEN som föddes förra året och som blev kär i Annagreta och höll sig enbart till henne. De var bedårande rara tillsammans. 

 -------------------

LAVA....

Hur kan man döpa en kanarie till det? Jodå, det går bra, särskilt när ungens färgteckningen påminner om en lavskrika.

Framgår inte just här men den starkt avgränsade hjälmen på huvudet avgjorde saken.

------------------

LILL-GRIT har exakt samma teckning som Gretchen och Grit, två kopior av varandra. Gretchen går i rosa och Grit är orangegul. Så nu har vi fått en vaniljgul kopia också. Namnet var givet. Undras om vi sparar den...? Mycket att fundera på.