Fyra dygn av psykisk terror. Fyra hela dygn med känslan av att någon trycker in en skruvmejsel bakom örat och vrider om. I ett, i ett, i ett. Utan uppehåll. Utan sömn. Så har jag haft det.

Då skriver man inte mycket i bloggen, om jag säger så… Pratar inte heller. Tankarna var det inte mycket med… Det var till att sitta still och ducka med ett stilla kvidande för varje smärtattack var tjugonde sekund. Dag och natt. Och värktabletter gick det åt… Massor. Aptiten var borta. Ett kvalfyllt lidande från början till slut. Man visste inte vart det skulle ta vägen.

Allt började som nervstickningar bakom ena örat. Små hugg som brände till. Tätare och tätare. I början hjälpte Panodil i fyra timmar, innan det var dags för nästa omgång. Försökte stå ut i någon timme extra då och då för att det inte skulle bli för mycket tabletter. Ibland tog det två timmar innan tabletterna hjälpte, och sen smärtfri i två timmar. Sen var det i full gång igen.

På tredje dygnet sökte jag läkare som undersökte grundligt och uteslöt allt ”det värsta”, vilket det nu var. Någon slags nervpåverkan var det. Enligt en teori skulle det kunna utvecklas till bältros. Enligt en annan kunde det bero på nackproblematik. Under tiden fick jag Tramadol, en morfinliknande värktablett, som förstärkning till Panodil. Innan jag fick ordning på doseringen gick ännu ett dygn. Sen hjälpte det – totalt. Äntligen fick jag vila lite!

Efter två dygns besvärsfrihet med medicinhjälp bröt en förkylning ut. Var det detta som var meningen hela tiden…??? Har aldrig hört talas om något så konstigt. Nu har jag ”bara” riklig hosta och snuva, och ’vanlig’ huvudvärk. Det klarar man lätt som en plätt.

Nu har jag varit dålig från och till sedan gallstensanfallet i julas. Nu får det väl ändå räcka.

Har nu lagt min röst på Sveriges nationalfågel. Koltrasten har haft titeln sedan en omröstning bland DN:s läsekrets 1962. En lite väl snäv krets, menar nog de flesta. Nu har Sveriges Ornitologiska Förening en stor omröstning på gång. Med fyra röstningsomgångar fram till 31 augusti. Första omgången är genomförd och nu återstår 40 arter att rösta på.

Man får ha tre favoriter i detta skede. Mina favoriter valdes bland de arter som faktiskt stannar och genomlever vår svenska vinter. Hur mycket jag än älskar svalorna, sädesärlorna, koltrasten m.fl så är de ändå "utlandssvenskar" som lämnar kylan och oss under vintern. (Bilderna är lånade från SOF-net.) 

Mina tre favoriter är korp, domherre och större hackspett. - utan inbördes ordning.

Åh, kära nån! Av inkomna kommentarer framgår att jag inte orkat titta in i bloggen på fyra dagar. Trodde jag tittat in varje dag… Så tokig skallen kan bli.

Har hämtat mig från gallstensattacken, talat med kirurgen mellan fyra ögon och slipper galloperation ”tills vidare”. Oskuret är bäst, sa han. Svårt med titthålsop efter sammanväxningar från tidigare ingrepp. Öppen kirurgi görs när det blir nödvändigt. Anses klara mig ett tag med den vidgning av gallgångarna som gjordes i julas. Skönt slippa argumentera själv för att slippa undan just nu…!

Var dagen innan på kyrkligt föredrag. Fullföljde, noterade och fotograferade. Hade sett fram mot evenemanget en månad.

Tänk att huvudet inte fattar att både kropp och hjärna är skadade… Föredraget avrundades med grupparbeten – TVÅ  stycken. Var av nyfikenhet med ’to the bitter end’. Läkarbesöket följande dag höll mig alert, men på tisdagen stöp jag bara. Utbrändheten slog till direkt. Sov i tre dagar. På värmedyna - då ryggvärk och frossa trätt in pga av cortisonnedtrappning. Är nere på en kapsel men inte sämre än att lagom promenader funkar. Och NU har jag insett att fler ”övertramp” av detta slag icke accepteras av hjärnan.

Kyrkan På Nya Vägar

Kyrkans föredrag handlade om svenska kyrkans nya inspiration som kallas På Nya Vägar. Om nya vägar att nå människorna. De gamla fungerar dåligt – kyrkor står tomma. Undersökningar visar att människor söker andlighet. Miljoner svenskar identifierar sig med ett trossamfund. 6,5 milj är medlemmar i svenska kyrkan. 1,5 milj säger sig ha starka band till kyrkan. Gudstjänstbesökarna är få. Alltså behövs nya vägar att söka upp människor på deras egna villkor.

Av diskussionen framkom att hälften av oss (40-talet deltagare) längtar efter ”delaktighet, gemenskap, samtal och möten”. 25% av oss valde ”förnyelse, liv och glädje” för sin längtan. Intressant att följa vad som blir av detta.