Fågelperspektiv

Alla inlägg under april 2015

Av Margus - 26 april 2015 21:55

Det börjar bli lugnt inför natten. Marsvin har mycket korta vilostunder. De mumsar och äter dygnet runt. Avbrutet endast av en halvtimmes vila då och då. Sen är de igång igen. Äter lite hö, tar tre tuggor på en morot, en klunk vatten eller två, två pellets, tre tuggor på salladskålen, hö igen, och oj... en kvarglömd gurkbit - den tar jag. Lite lek och skutt, snacka med varann, kissa lite. Under stundom prövas en ny plats för lite meditation. Lite kroppsvård, mera hö... och så håller det på. När harmonin infunnit sig knoppar de in cirka en halvtimme. Dag som natt.

        

Vuxna marsvin vilar gärna i var sina hörn. Våra nya bebisar Hiilda och Eeester sover gärna nära Tant Sally. Som ofta tycker det är jättetrevligt, men ibland vill vara i fred. Det här kan jag titta länge på. Se hur de små pigga öronen fladdrar när de tuggar hö fort, fort, fort. Hur de reser sig på bakbenen och tar stöd mot Sallys rygg för att få bättre utsikt. Nästan hoppar över henne i barnslig iver.

Det verkar kanske stressigt, men alls icke... Allt sker i ett lagom tempo med gott om tankfulla stunder däremellan. Utom när det är race. Men det är ju en annan sak. Bilderna i kvällens inlägg togs under en kvart med mobilen. Den tar bilderna så tyst och omärkligt. Sally ser lite tufsig ut i pälsen - hon är nyklippt.

ANNONS
Av Margus - 19 april 2015 22:42

Vårsolen inspirerar en plågad själ, hopp om bättre tider gror. Värst så lång tid vi varit utan sol, det känns.

Plötsligt finner man att Lilla Husets HTC-mobil bara blir allt bättre, medan system-Nikon tog suddiga bilder idag på traktor och fiskdamm… Man förundras – kanske var den less efter lång tid på hyllan…?

Vedtraven är klar sedan länge. Husbonden tröttnade på att känna sig handikappad och var snart igång på vedbacken efter olyckan. Strax därpå var vedtraven klar. Det är jag som inte orkat lägga ut bilder.

       

        

SMS Park är numera MIN melodi. En enastående uppfinning. Skyltarna syns allt oftare vid större parkeringar. Är helnöjd efter test. Aldrig mer trassla med kort eller mynt vid automater som inte vill veta av vare sig det ena eller andra. Sitter lugnt kvar i bilen och sms-ar. Lätt som en plätt. Lite dyrare än övriga gängse betalmetoder - men inte så länge till, hoppas man. Finansinspektionen och Konsumentverket tittar just nu på de högre kostnaderna. Det bör komma en lösning..

Vårsolen fick mig även att göra IQ-test på nätet. Gratis. En vän tipsade. Visste att det kostade 50 kr att få resultatet. När jag väl kämpat med 30 kluriga frågor blev jag så vansinnigt nyfiken så jag… pröjsade! Resultatet var sannerligen värt pengarna, fast det är ju mest bluff o båg på nätet., ha ha. Dårar och genier har visst mycket gemensamt...


                  


Sparar det bästa till sist… Inget kan få fart på livsandarna som nya bebisar i huset. Två toksöta marsvinstöser kom för tre dagar sen. Matte och Husse tassar och svassar för de små. Intet får fattas dem! De bor i egen kupé i köket så här i början. Första dagen satt de stela av skräck i var sitt hörn av lådan och vägrade röra sig. På natten åts hö och pellets.

Nu mumsas såväl kål, salladskål, morötter och havre som gurka. De har redan rundare former. Deras kupé står intill matbordet för att de ska lära sig rutiner, ljud och våra röster. Under frukosten kvittrades det livligt i lådan och vid lunch gjordes några race därinne.

Tant Sally är ensam i sin stora bostad sedan syster Vera fått sluta sina dagar. Nu får vi pyssla extra med både henne och de nya tills de flyttar ihop. Bebisarna är döpta till Ester och Hiilda (uttalas på närkingska som revy-Hjalmars fru). En vän på facebook föreslog då att Ester får kallas Äääääster efter Martin Ljungs oförglömliga monolog. Så blev det.

ANNONS
Av Margus - 3 april 2015 22:39

- SOS, vad har hänt?

- Min man har skadat sig med motorsåg i ansiktet.

Så illa var det. För elva dagar sen. Har inte orkat skriva om det förrän nu. Traumat satte sina spår. Inte bara i ansiktet. Även i kropp och själ. På oss båda.

De 30 stygnen är tagna. Läkaren lappade ihop fint. Lite ”scarface”, men hel. Nära ögat i dubbel bemärkelse.

Tur som en tok. Sex stygn bara på örsnibben!

         

Husbonden stod plötsligt på farstun och ropade in. ”Det har hänt nåt, du får komma och titta”. Höll sig för kind och öra. ”Motorsågen”, sa han. Cool som en filbunke.

Jag konstaterade via autopilot: ”Halsen är oskadd, ett litet jack bakom örat, örat är helt, kinden ytligt uppfläkt”. Ringde ambulans. En historia för sig… SOS kan verkligen reta upp en! (särskilt inlägg senare)

Sen drogs de blodiga arbetskläderna av. Ren handduk att trycka mot såret, sittandes i köket. Grannar hade sett ambulansen med blåljus. Söndag eftermiddag, 15-tiden.

- Har du karvat sta me’ motorsågen, skojade ambulanskillen när de klev in i hallen där Husbonden stod. Bandagering, tryckförband. Sen lugnt iväg till Alingsås Lasarett. Jag körde efter med bilen - men först efter eget toabesök, tarmsjukdomar mår inte bra av tockna däringa chocker…


Väl på akuten sa man att han måste vidare till Borås Sjukhus. En nerv till ögonbrynet var av. Borås är visst bättre på sånt. Det drog mot kväll och operationen kunde ta tid. Jag for hem. Under hemfärden kom känslorna och illamående. Stackars, stackars Husbonden, tänkte jag. Vilken chock för honom! Tänkte på allt som kunde ha hänt…

     

Han hade kapat femmeterslängder till kubbar för klyvning till ved. Högen med kubbar växte. Till sist fanns inget annat att stå på än på rullande kubbar… (firma Det Ordnar Sig var igång). Så blev det vingligt och han föll bakåt i sidled med handen om motorsågen. Vilken landade i ansiktet...!

Under kvällen tvättades blodiga kläder. Men mest hängde jag över köksbordet. Matlusten borta. Ringde till dottern. 'Facebookade' släkten. Ringde till Boråsakuten då och då. Operation 19-21. Nerven till ögonbrynet var hittad. Han ringde 21.45 när han vaknat. Allt gick bra. Ringde även mitt i natten, lite piggare. Själv sov jag knappt ändå pga adrenalin och hjärtklappning.  

När vi följande dag landat i hemmet släppte vi knappt taget om varandra. SÅÅ TACKSAMMA! Som förlamade efter traumat. Ett långt sicksackärr över kinden blir det, men vad är väl det – i jämförelse…

Många samtal till släkt och vänner. Alla tar sig om huvudet när de hör ”i ansiktet”. Och här var vi – mitt i alltihop. Tio dygn senare är han igång på vedbacken igen. VISARE EFTER SKADAN.

------------------

Tänk… så märkligt våra kroppar reagerar efter chock. Min ettriga influensahosta tog plötsligt paus natten efter händelsen. Som att kroppen sa ”du har inte tid med detta nu”. För att sen dra igång igen dubbelt upp när Husbonden väl var hemma igen. Nu får jag hjälp av sjukgymnasten, nacke och axlar har låst sig efter ett jobbigt första kvartal.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se