Fågelperspektiv

Alla inlägg under november 2011

Av Margus - 30 november 2011 22:48

”Mot kvällen får den late bråttom”… Sov bort två hela timmar efter lunch och det fick man lida för sen. Vaknade till först vid femtiden och jag som hade tinat två kg köttfärs för att göra biffar! Inget att be för, det var bara att hugga i. Framåt halv åtta var den biffen klar, eller snarare 72 stycken. Husbonden ryckte in med diskhjälp under tiden.

”Liten hinner mången god ting, medan stor vänder rumpan ikring.” Var desto flitigare på förmiddagen på Byn. Ursprungligt ärende: köpa servetter på marknaden (speciell sort) sket sig. Nästan inga marknadsstånd ute i blåsvädret när man nu gjorde sig omak. Fick istället en rad andra ärenden gjorda.

”Tur ska en stolle ha, annars blir det för galet”, eller hur det nu hette. Husbonden har lappat växthuset efter Adventsstormen. Bara en enda ruta - av alla tänkbara - flög iväg. Landade dessutom i skottkärran! Merparten, vill säga. Rätt mycket splitter vid sidan om, men vad är väl det jämfört med hur många rutor den kunde slagit sönder. Tack, gode gud!

   

Liten törstig mal ertappades tidig söndag morgon släckandes törsten i kvarglömd kaffemugg. Hann precis fota… sekunden efter flyttade han till lämpligt sovkvarter på annan plats i Lilla Huset.    Klicka för större bilder.

30 dagar har november… och nu är vi här. Tiden går vare sig man är flitig eller ej.

ANNONS
Av Margus - 29 november 2011 22:21

Lilla Huset har nu tittat och njutit och längtansfullt suckat… hjärtat har pickat och tårarna trillat i dagarna två. På godbitarna från Stockholm Horse Show som SVT snuvade oss på med icke-sändning i TV.

Hästprataren från Provence Jean Marc Imbert med både häst och hund samt… Lorenzo med sin 12-hövdade flock andalusier (video nedan) måste man bara se. Enastående show, den sistnämnda även HÄR (1:34 in i inslaget på SVT Play). Hur fantastiskt skickliga dessa män än är beundrar jag alltid hästarna mest, så känsliga och lyhörda, så följsamma, så tillitsfulla trots flyktbenägenhet och sååå lugna och koncentrerade.

Dessa horsemen har mycket att lära oss alla. Man når alltid längst med tålamod, tillit och stillsamt tilltal. Umgänget med hästar ger väldigt mycket mer än att bara ’galoppera och hoppa hinder’ – det har jag alltid menat.


Det tog en bra stund innan vi fattade att SVT inte sände hästshowen. Men vi följde inte live utan kollade i efterhand på Play. Bättre att kunna hoppa över hela inslaget med riddare (hur kan det ha blivit så populärt?) och bara klicka fram det verkligt eftertraktade. Sen kikade jag förstås också på islänningarnas tölt. Kvar har vi dressyren att njuta av.

Vi var således för första gången hänvisade till SVT Play. Det vill säga vi som har bredband och internet. Så om det satt några stackars gamlingar ensamma och övergivna, kanske hästälskare… vad vet jag… så hade dom inte en chans att se det - licensbetalare eller ej! Men Sverigedemokraternas Landsdagar kunde man se i SVT:s Kunskapskanalen i tre hela dagar…!!

Plötsligt slår det mig att jag har härliga filmsekvenser från en ardennervisning i somras att klippa ihop. Det blir kul i vinter. Jippiee.

ANNONS
Av Margus - 27 november 2011 22:24

På tal om gamla bilar (förra inlägget) tog jag körkort mitt i övergången till högertrafik 1967. Den skulle ske den 3 september och eftersom jag fyllde 18 i maj tänkte jag klara av detta innan Stora Spektaklet. Det blev inte riktigt så…

Övningskörde i Volvo Amazon med trevlig bilskollärare. Han tyckte jag körde ’avancerat’, lite för pushigt, trängde mig fram osv. Hade ju övat lite innan och tillbringat många tonår i passagerarsätet (i vita PV:n, se bild) och där sett hur man tog sig fram i göteborgstrafiken, det gällde att stå på.

Första uppkörningen - precis före högeromläggningen - råkade jag ut för en kvinnohatare till inspektör – det fanns såna då, som inte tyckte att kvinnor skulle ha körkort! Minns inte vad han skyllde på, hursomhelst var det fult gjort.

Sen krävdes fler lektioner före nästa uppkörning, då i högertrafik. Gissa om jag rasade över kuggningen. Dock var det inte lika dyrt med lektioner som idag, och teorin var lättare; mer logisk, mer om trafikregler och –lagar, vettiga saker. Dagens prov skulle jag inte klara, har svårt för ’gissningslekar’.

Lång tid efter omläggningen fick man krypa fram i 40 km/tim i stan, allt för att minska olyckorna. Nästa kuggning (samma gubbe) skylldes på att jag körde för sakta (!) när jag körde i 40 som alla andra! Tredje gången gick det vägen. Ingen räkmacka där…

     

---------------

Nej, vad babblar jag om… egentligen skulle jag skriva om Lands nästa bok i succéserien Livet på landet förr. En sjätte bok är på gång till våren 2012 - se bilder! Tidningen Land söker folkets egna bilder, nu på temat semester & fritid från tiden 1900-1980. Vem som helst kan sända bilder till gamlatider@lrfmedia.lrf.se före 6 februari 2012. Eller till Gamla tider, Land, 113 92 Stockholm (klicka för större bilder). Kanske hittar jag nåt användbart…

Av Margus - 26 november 2011 20:55

Regnsensorn...(!) var inte skälet att vi valde Clion. Sanningen att säga fnissade vi skeptiskt och sa ”ja, ja vi får väl se om DEN funkar”. Denna tekniska landvinning kör igång vindrutetorkarna automatiskt när det regnar. Vid minsta lilla duggstänk gör torkarna ett svep, vid mer regn torkar de oftare. Ju mer regn, desto ivrigare viftande. När regnet upphör lägger sig torkarbladen snällt tillrätta. Färdigt. (Det går att ha manuellt också.)

Vanligen är jag inte mycket för automatik, tycker liksom om att KÖRA bilen själv – ingen automatlåda här! Lite lagom stök att pyssla med håller en vaken. Men regnsensorn står på auto.


Nya bilar av idag är små tekniska underverk vilka det inte är lönt att meka med själv. Frågan är om vi ens kan byta glödlampor på ’Maos lilla röda’. Allt är så kompakt ihoppusslat så man inte ens får in ett pappersark mellan grejerna under huven.

Tänk förr… sa vi under extralång frukost, hur man kunde stoppa ner hela skallen mellan motor och kylare (vi pratar Volvo). Ett par grabbar kunde hissa ner en kran och lyfta ur motorn för byte när så krävdes. Glöm det idag.

Och tänk… när man bytte till vinter- eller sommartermostat på kylaren. Och drog kylargardinen upp och ner via en kedja inne i bilen för att värma eller kyla motorn. Mekanik man förstod sig på! Och bilen skulle rundsmörjas med jämna intervaller. Man beställde tid på verksta’n eller gjorde själv underifrån, och ve den som glömde någon av nipplarna i smörjschemat, fettsprutan skulle in i varenda en. Jätteviktigt!


Med manuell choke fick man lära sig lyssna på och förstå bilen, för att alls komma igång. För att inte tala om spolarvätskan som fick pumpas fram för hand från förarplatsen (tror jag hade det i min VW 1600). Och omkopplaren för hel- och halvljus satt på golvet, en liten knapp som sköttes med ena foten!

Nu tror läsaren att vi är dinosaurier från urtiden, men vi talar 60-tal. Vaddå… det var väl alldeles nyss? Och innerslangar fanns i däcken (jättebra, om fälgarna är dåliga). Nu finns det inte ens plats för reservdäck, man har en reparationssats istället!

Höll nästan på att glömma... den osynkade växellådan. Har faktiskt kört en bil där man måste dubbeltrampa på kopplingen mellan växlarna! Jojomän. Och plåten var så tjock att man kunde stå på tak och motorhuv utan att riskera en enda buckla!

’Hatthyllan’ hette det ju alltid under bakrutan, nu kallas det insynsskydd – åtminstone på kombier. Fast jag vet inte om någon någonsin la sin hatt där - möjligen bilhjälmen, när den var poppis. Det var dock en utmärkt plats för en liten propellerfläkt som höll bakrutan imfri.

Konstigt nog bibehålls namnet ’handskfack’ genom generationerna, men vem lägger handskarna där…?

Av Margus - 25 november 2011 21:55

Äntligen dags för På Spåret igen. Perfekt som uppföljning till Doobidoo. SVT-succéerna avlöser varann. Roligt att återse min idol från serien Klass 9A, ’superpedagogen’ Gunilla Hammar Säfström i ett nytt sammanhang, men det var en tuff start att möta fjolårets finalister. Erik och Martina Haag är som klippta och skurna för tävlingen.

Det är fruktansvärt svårt, inte mycket man kan själv men väldigt roligt att följa. Husbonden och jag kunde ingen enda resa, men tre-fyra svar på frågorna. Rätt vanligt resultat här. Det kommer man inte långt med, knappt man förtjänar maten på bordet, he he.

Sen tycker jag nog att ’förändringsfanatismen’ drabbat På Spåret-signaturen alldeles i onödan. Den nya låten tillförde ingenting. Den var ju käck och klämmig, funkar väl och sådär och vi kan leva med den, men ändå… varför? Jag säger som Oldsberg: ”Även om de vill förnya är det dumt att förnya de delar som är så kännetecknande för succén”. Återigen… varför? Och till vilken nytta? Fast jag kan inte reta mig på det, det kan jag inte. Snart nog är det en icke-fråga.


Julskyltningen är klar i Lilla Huset. Adventsstakar och –stjärnor åkte upp i ett huj och… alla funkade! Första gången i historien. Samtidigt klipptes dill till frysen, åtta inköpta dillknippen räddades åt framtiden. Vi äter mycket dill här hemma, en makalös krydda. Men sjukgymnastiken går inte så där lysande - stelheten är massiv. Undrar just om den nånsin släpper.

Trevlig helg och 1:a advent önskar bloggen!

Av Margus - 24 november 2011 21:42

Äntligen nåt glädjande i 'kompisens karusell'. Patientnämnden ringde henne och instämde i att Carema har gjort ett dunderfel och kommer att få svidande kritik för det inträffade. Yes! Där satt den! Hämnden mot oberättigade oförrätter är ljuv. Äntligen lite positiv respons på den möda som lagts ned. Och kompisen fick sig ett litet lyft ur 'Dödsskuggans Dal' för en stund. Hon fick en lite gnutta energi tillbaka för att orka kämpa lite till. Glädjande bara det. Ja, vi lyfte flera tum i dag tillsammans, via telefon.

Gott så långt, att hon nu kan visa att hon gjort något åt saken, att det händer nåt och att slutligen alla felaktigheter som kan ligga henne till last stryks ur journalen. Men för det krävs... ännu ett brev, tro det eller ej  - till Socialstyrelsen. Nåja, det blir några få enkla rader med hennes krav och sen får bilagorna tala för sig själva. Rätt ska vara rätt!

Det är som hon själv sa idag: "Bara en idiot skulle utsätta sig för allt detta om man inte var sjuk".

Av Margus - 22 november 2011 21:16

     

Väntad garderobsröjning står fortfarande på att-göra-listan medan hallen är upptagen av alla nyköpta kläder. Kunde inte motstå en underbar blå scarf häromdagen, den följde med hem. Och så har lessonparet Papageno och Mamageno fått en liten bebis i sin holk. Vid helt fel tid. De trivs med avskildheten i sin reservbur och roar sig i väntan på ny avdelning. Lille bebisen fotades på andra dagen men har nu hunnit bli åtta dar och ringmärkt. Fotot visar bara ryggen och ena vingen (nedan).

I dagarna har nya bilen hämtats, den röda Clion - Maos Lilla Röda;-) Den står i garaget och kikar blygt ut genom dörren, undrar väl vad som nu ska hända. Tur att den ännu har sällskap av Den Gule - av samma ras;-) Garaget ser ut som en bilsalong;-)                  Klicka för större bilder.

Prövade en ny rätt idag på eget recept, fiskgryta med lax, citron och dill – även Husbonden blev förtjust. Glömde fota i vanlig ordning…

Och rådjuren ’rapar’ ute på åkern bakom huset. Låter som värsta brunsttiden, beror väl på det milda vädret.

Frusen, ömhudad och törstig… julmust är en lisa. Apotekarnes ska de’ va’.

   

Av Margus - 22 november 2011 21:08

Ont i halsen, frusen och influensakänsla. Ja, det kan lika gärna bero på nedtrappning av cortisonet som annat, bara att vänta och se. Tankarna har hur som helst varit på annat håll än bloggen i några dagar. Kompisen behövde hjälp med skriverier igen. Inte nog med att F-kassan gör livet surt, nu strular vården också.

Nu har ’det allena saliggörande’ multimodala teamet har ställt till det för henne. Så till den grad att hon nu riskerar förlora socialbidraget och bostaden… en sjuk människa! Hon blev så utmattad av den nya kravkarusellen att hon behövde vila från teamet, fruktade på allvar för sin hälsa och sitt liv, bad om en handlingsplan - adekvat för hennes diagnos och vad hände…

Jo, multimodala teamet - Carema (har vi hört det förut…?) erkände att de aldrig haft en patient med den diagnosen förut och att de inte visste vad de skulle svara. De kunde ju helt enkelt återremitterat pga. bristande kunskap och erfarenhet för diagnosen, men neejdå… Hon skrevs ut från teamet med orden ”avbrutit på egen begäran” vilket nu hamnat i hennes journal och det är rena döden för socialbidraget, där man kräver motprestation.

Det visar sig nu att hennes diagnos ME/CFS G93.3 inte ingår i rehabgarantin vid multimodal rehab (MMR) i Västra Götaland…!!! Således var det fel av läkaren att remittera till MMR, det var fel av Carema att ta in henne i teamet och väldigt mycket fel att komma med en ren lögn. Det är ett rättsövergrepp. Och vem får betala med psykiskt lidande?

Alltså har Lilla Huset varit skrivstuga för en tid för att hon ska få rättelse. Brev till Carema, brev till patientnämnden, brev till Hälso- och sjukvårdsnämnden som upphandlar tjänsten. Hon kunde posta samtliga brev i kväll. Nu hoppas vi att det tar skruv.


När sånt här händer har jag väldigt svårt att släppa mitt rättspatos. Äldrevårdsskandalerna ligger ännu som en tät dimma över kreativiteten. Det är så mycket man vill klaga på, men energin tryter. Samhällsdebatten bör handla om vad som händer med ett land där skatterna sänkts med 100 miljarder och om vem som får betala.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24 25 26 27
28
29 30
<<< November 2011 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se