Fågelperspektiv

Alla inlägg under juli 2012

Av Margus - 30 juli 2012 23:01

Chocken att den medicinska slutenvården för mag- och tarmsjuka (MIN avdelning!) på Lidköpings Sjukhus ska slås sönder och flytta fem mil bort på andra sidan Billingen kom idag när en insändare av våra mag-tarm-läkare berättade i lokaltidningen. Ännu en avdelning som ska flyttas – UTÖVER de som tidningen kunnat meddela. Det HEMLIGHÖLLS ända tills berörda läkare tog bladet från munnen idag.

”Uppdraget gavs 20 juni…” skriver de i pappersupplagan av NLT. Ett stockholmsfenomen på landsortsnivå således. Skövde har fått storhetsvansinne och tänker plocka allt från ett helt ombyggt och välfungerande sjukhus. Det blir inget kvar!

Lidköpings Sjukhus har räddat mitt liv med operation TRE gånger, tagit hand om mina ’uppseglande tarmvred’ vid minst TRE andra tillfällen samt vidgat tarmen vid TVÅ tillfällen för att skjuta upp en fjärde operation. Jag som känt mig så trygg med duktiga läkare inom rimligt avstånd. Nu dras landbryggan bort under fötterna. Trygghet är A och O när det gäller livskvalitét vid en allvarlig sjukdom.


Politikerna är fräckare än nånsin. Ingen skam i kroppen alls numera. Ljuger och blånekar och smyger igenom beslut utan att våga ta debatten med vare sig folket eller sakkunskapen. Så fegt. De vågar inte ens bemöta kvalificerade bedömningar som åtskilliga överläkare framfört i debattartiklar. Läs vad de har mage att skriva i tidningen… :

”Vi välkomnar dialog […] men dialogen måste utgå från fakta och de förslag som presenteras från våra ledande tjänstemän och från oss i sjukhusstyrelsen” !!!!!


En styrd debatt på vissa givna villkor, alltså, som en annan insändare så riktigt påpekade. En satans utstuderad nonchalans mot människors behov, önskningar, vilja och åsikter. Rent demokratifientligt. Vad värre är… här finns inga blockpolitiska skillnader – alla är lika goda kålsupare. Citatet ovan är skrivet av en S- och en FP-politiker. Vi har närt inte bara en utan flera ormar vid vår barm.

Grundfelet ligger förstås hos den gigantiska Västra Götalands Regionen som gett direktiv om sparbeting, varpå kannibalism utbryter inom ett geografiskt område som borde hålla ihop mot Göteborgsregionen. Djungelns lag bryter ut med full kraft… äta eller ätas. Jag säger som en av skyltarna i lördagens protestmarsch ”I kan dra räva i nåbb”.

Av Margus - 28 juli 2012 22:19

Visst tittas här på OS - även om jag inte längre imponeras av bedrifterna. Se inlägg HÄR. Säger som Anders Björk (m) skämtade härom morgonen: "de kan ju lika gärna ta hem lite medaljer också, nu när de ändå fördärvat sig". Och nog har Husbonden lite OS-eld i blicken.

Klart vi såg invigningen om Storbritanniens historia. Enastående skickligt framställda illusioner. Fantastisk ljussättning. Avsnittet med industrialismen gick direkt till hjärterötterna, när tusentals arbetare kom från ingenstans och upp ur jordens inre (gruvorna, tolkade jag). Hela labour tågade fram med massiv kraft och skorstenar växte upp ur jorden, rök och bolmade. För att inte tala om när hela arenan förvandlades till ett enda stort smältverk med utvällande glödande järn vilket gjöts till enorma olympiska ringar som hissades upp i luften. "En svavleosande föreställning" som SVT:s Jakob Hård sa. Minsann, det var.

Bortsett från starten med psykedelisk filmåkning över England, vilken jag starkt ifrågasatte,  gillades även den lantliga inledningen med gröna kullar och lyckliga människor utan stress. Avsnittet om barnlitteraturen kändes rumphugget, nog fanns fler litterära figurer att gestalta än alla dessa monster. Men sen... blev det bara tjatigt. Popen och filmer höll på i evighet utan att ge något speciellt. Och en alldeles äkta Drottning Elisabeth i en James Bond-film gjorde henne odödlig. Att hon ställde upp.

 

Humorn präglade faktiskt hela showen till skillnad från många andra gravallvarliga OS-invigningar. 

Under paraden vände jag mig till datorn för andra sysslor. När de kommit till D förberedde vi natten. Väl i sängen gluttades på några till. Domnade sakta bort men vack till när svenskarna tågade in. För att i nästa stund dö bort igen. Dessa invigningar drar ut på tiden och paraden ÄR dödtrist. Men Husbonden höll minsann ut och såg elden tändas. Därmed är det bekräftat att det är igång. Dag ut och dag in i 16 dygn... Halleluja.

Av Margus - 27 juli 2012 20:08

De blå lessonen har flyttat in i Royal Suite till nymferna och de övriga artfränderna. Före insläppet hade vi släpat in stora rönngrenar - snarare små träd. Nymferna blev så glada över träden och knippen med grässtrån med frövippor. Det andades frid hela förmiddagen, borsett från den blå lessonpojken som varit upprörd. Han har inte varit ihop med kompisarna på ett tag och var väl orolig för sin ställning i flocken.

Hans lilla fru, Blåsan, signalerade tydligt "kan du inte lugna ner dig och komma till mig istället". Men nej, han hade mycket att stå i - och det ljudligt. Han lugnar väl ner sig får man tro. Man får ge dem lite tid. Tyvärr slutade dagen med en hökattack som fick nymferna att gå inomhus och larma på hjälp.

Det blev till att räkna in dem alla efter attacken. Papageno låg på mage i det gröna gräset och syntes knappt p.g.a sin gröna färg. Blåsan satt stilla mitt i voljären och låtsades sova. Pärlvit, Rudolph och en lutinounge återfanns nere i buskarna och fick lockas fram. En nymfunge satt stel inne i lövverket. Och Mamageno hängde på nätet och såg ut som ett löv - och upptäcktes först efter långt sökande. Så tråkigt, men de levde och mådde bra. Tur att det inte är så ofta.

Idag bytte lilla Blåsan namn. Husbonden gillade det aldrig. Nya identiteten kläckt: "Blåssåm" (efter Blossom Tainton).


För övrigt har sädesärlorna lagt andrakullens ägg i ett bo på farstutaket, farligt nära ett getingbo. Ärlorna bor under taket och getingarna över, fast under takpannorna. Åharrenadå, det känns inte bra alls. Hursomhelst är vi förhindrade att spruta gift på getingarna som nu surrar friskt runt entrédörren. Fåglar är mycket känsliga och detta kan ej riskeras. Blir det för jäkligt får vi använda bakdörren.


Av Margus - 26 juli 2012 23:57

Mina ögon äro öppnade. Kvällens SVT-dokumentär om elitidrottarnas kamp mot skadorna i Medaljens Pris gjorde mig såå besviken. Över elitidrotten i sin helhet. Över ’de odödligas’ hänsynslöshet mot sina kroppar – och liv. Programmet var himla bra. Och klargörande.

Precis lagom till OS-febern. Upphaussat och dant har SVT laddat i flera veckor med OS-klassiker, en om dan, och gamla OS-krönikor varje kväll i väntan på denna hysteri. Nästan komiskt om det inte samtidigt rymts så mycket elände.

Min tidigare inställning till idrottstävlingarna… vilken den nu var, vet knappt vad jag egentligen trodde men den är i alla fall totalt förändrad. Glädjen och beundran inför elitidrottarnas prestationer är borta. Jag kommer aldrig mer att se på sport med beundran. Och jag kommer aldrig mer att klaga (om jag gjort det) på att någon tränat för dåligt.


Vad är det för glädje med dessa idrottares sjukliga besatthet? Att löpare med benskörhet springer tävlingar med BRUTET (!) ben – två gånger. Att man inte vilar under rehabiliteringen utan fortsätter att träna och tävla. Att man medvetet utsätter sig för framtida invaliditet. Att man allmänt häller i sig värkmedicin så att magen tar stryk. Allt för denna ära och berömmelse. Någon nämnde att det var ett slags missbruk. Jag menar att de behöver uppsöka psykiatriker allihop.

Och Stefan Holms knaprande av värktabletter ”nästan som godis" och ”aldrig en tävling utan en Ipren”, ja, då är det faktiskt lika illa som doping. I mina ögon. Jag trodde åtminstone att de som tävlade på elitnivå hade en fysik lämpad för ändamålet, men här springer t.ex bensköra långdistans. Kunde ingen läkare stoppat detta? Är det tillåtet att fördärva sig på detta vis? Det är till att spela Gud, kanveta, och tro att man står över Skapelsen och kan misshushålla med livets gåva hur som helst. Man är alltså inte nöjd med sitt liv och sin kropp, man vill ha mer! Lite girigt också, va?


Och när en av dessa till synes friska och rörliga sa att hon ”lika gärna kunde sätta sig i rullstol direkt” om hon inte fick tävla, för ”då var livet slut” är det inget mindre än ett hån kastat rakt i ansiktet på dem som faktiskt är födda till ett liv i rullstol eller har hamnat där utan egen förskyllan och ändå funnit livsglädje. Hur ska dom känna efter denna råsop?

Precis som om livet är slut för att det inte blev som man hade hoppats och trott! Som om det inte funnes annan livsglädje och mening för att man inte kunde nå ära och berömmelse…  Något alla som drabbats av t.ex handikapp, sjukdom eller arbetslöshet tvingats tänka till över: "Om jag nu inte kan göra detta, så kanske jag kan göra något annat".


Ett ordspråk passande i sammanhanget:

”Förnöjsamhet är konsten att inte vilja det som man ändå inte kan få”

W. Winci. (Tack, Väninnan!)

Av Margus - 25 juli 2012 21:41

”Inte ett moln, så långt ögat kan nå. Inte en droppe regn, på flera dar […] Ljusblåa dagar, seglar förbi….”


Och med ens blev det 28,5 grader. Vi skred omkring på Byns marknad bland tiotusentals andra sommarfirare och tittade på varandra. Det är ju det man gör mest. Husbonden snackade med gamla arbetskamrater, vi köpte ett par klädesplagg och lite plastpåsar. Lite korv från Byns Chark. Trångt och varmt - både folk och värme stod stilla. Men så här i juli har man liksom vant sig.

En heldag i sakta mak. Kaffe och macka vid Missionskyrkans marknadscafé. Trevliga bordsgrannar ute i skuggan. Kaffespill på bordet (jag). Stationshusets utställning där jag välvilligt fick låna ett par goa böcker om Västergötlands Järnväg som jag ville djupdyka i. Får tårar i ögonen av alla dessa vackra stationshus i sekelskiftesstil som nu är borta. Så mycket rallarslit som byggde vår en gång så stolta och väl fungerande järnväg – Statens Järnväg!

Väl hemma räddades en hackspettunge som villat sig in i vedboden där vi vädrar om dagarna. Ljudligt knackande ledde oss dit. Han hamrade ihärdigt på fönstret uppe vid gaveln. Och flaxade dessemellan hysteriskt mot rutan. Vi fick inte stopp på galenskaperna förrän stegen hämtats. Då först vände han sig om och såg porten han en gång flugit in genom. Di barna, di barna…

Baby Stella var på besök i helgen förresten, på tal om ungar. Med mor och far förstås. På stadiga ben stultar hon nu omkring och upptäcker världen. Alltid lika glad, men särskilt road när deras hund, dvärgschnauzern Hero, försökte fiska i dammen. Han darrade av iver. Slängde sig frimodigt i. Fiskarna försvann… och sen fick han plaska sig fri från näckrosorna. Avskräckt…? Icke då. På’t igen. Stella gladdes oerhört. Som i en saga, om och om igen… Hero var nog lite grön i pälsen av alger när han kom hem. Med doft av insjö;-)


Nyaste rabatten blommar nu som allra bäst. Några favoriter (klicka för större bilder):

  

Gullnattljus, oenothera fruticosa, (årets perenn 2009). Lättskött och frodig med blommor som liknar stora smörblommor. Följ länken för fakta.





Temynta, monarda didyma, snäll och rikblommande fjärilsälskande. Följ länken för fakta.

Av Margus - 24 juli 2012 22:57

Tack vare kraftig blåst och molnskyar har vi idag förskonats från den värsta värmen. Termometern visade "bara" 26,6 grader idag. Om solen fått gassa hämningslöst skulle vi nog närmat oss 29 tror jag. Skönt att slippa.

Vädret är perfekt för svalungarna som flygövar varje dag runt Lilla Huset. Både tornsvalans ungar och ladusvalans, som jag filmade i ladan, är ute. Ungarna har mer behärskad flykt än föräldrarnas luftakrobatik. En ynnest med blåst så de får öva på tekniken.

Andra värmeälskare är våra fladdermöss. I kväll var flykten vildare är nånsin. En nåd och en ynnest att få uppleva de små ljudlösa svarta skuggorna som ses enbart med himlen som bakgrund. Riktigt närgångna i sin vilda lek där de jagade varann. Vet inget om deras liv, om det var parning på gång eller ungar som kommit ut. Kunde inte tolka det på annat vis än att det var någon slags följa-john-lek. Då och då hördes fladdret från mjuka vingar när de passerade nära.

Nu kanske man snart kan få se några fjärilar. De har verkligen lyst med sin frånvaro under regnperioden. Vi har inte sett dem alls. Hoppas de har överlevt och inte regnat sönder. I våras filmades nässelfjärilar i scillan, fantastiska färger ihop, men sen... inte en enda. Jo, en säger en amiral - med trasiga vingar. Vi som skaffat så mycket växter för deras skull... Andra år har vi haft gott om kålfjäril, citronfjäril, nässelfjäril, påfågelöga och amiral. Faktum är att nattflyna inte heller setts i så stor numerär. Det vore en nåd och en ynnest att få se dem igen.


För övrigt slog tröttheten till idag. Storstädningen i fågelhuset är över. Sista etappen rörde utrymmet 'vars namn vi inte vet'... kanske ska det heta hall och kök...? Kände av mattheten redan i går, idag gick det inte att hålla emot. Däckade vid fyratiden, drömde en livlig 'film', vaknade till vid fem, somnade framför sexnyheterna när Husbonden klippte gräset. Vaknade inte förrän efter halva allsången... hade inte hört ett jota. Jordgubbar och glass. Följde tv-dokumentären om Paul Simons album Graceland (som vi har).

På nåt sätt missade jag den tidens rabalder när han trotsade bojkotterna mot Sydafrikas apartheid och åkte dit för att utveckla detta fantastiska album med lokala musiker. Han menade att politiker inte ska bestämma hur alla ska göra eller tycka. Hur som helst... om han inte följt sin musikaliska instinkt då, när han kände för det, så skulle detta geniala album inte blivit gjort. Graceland - Nådens och ynnestens land. Världen skulle varit fattigare, andligt och kulturellt.

Av Margus - 23 juli 2012 23:16

Vi har en grävling under huset… eller hade… vi vet inte riktigt. Rättare sagt bor (eller bodde) han under verandan, vilket nästan går an. Så snart gårdvaren är borta tuffar dom till sig. Det var ju därför vi såg en i trädgården för ett tag sen. Syntes förresten häromkvällen igen. Egentligen tror jag den varit här förr. Hundarna slängde ju sina getögon åt verandahållet ibland, och spårstämplarna en vinter var bevis nog.

     

Han är alltså hemmastadd. Med toalett vid pionerna! Gräsmattan är full med signifikanta ”stötmärken” efter maskfångsterna. Husbonden har slängt jord på hans toalett. En kompostgrind ställdes för ingångshålet en kväll när grävlingen lämnat sovplatsen. Sen vet vi inte om han flytt fältet. Toaletten är inte använd. Han kan ha en reserventré bakom blåtryn. Det ser vi först när den beskärs.

   

Kan riktigt se för mig hur ledsen han blev när han trött såg fram emot en god sömn i sitt trygga gömsle efter nattlig runda. Hur han undrat hur grinden kom dit. Hur han puttat på den orubbliga grinden och försökt komma in. Och hur han slokörad och sömnig lommat iväg med hängande huvud och undrat var han nu skulle få somna i lugn och ro…

Eller hur han illmarigt fick en road glimt i ögat vid tanken på sin reservingång under blåtryn. Och på pigga ben studsade dit in… Ja, slutet på sagan är inte klart än.

     

Att han skulle komma in under huset oroar oss inte. Grunden består av enorma granitblock som står tätt. I ventilationshålen kommer inte ens katter in för där har vi lagt hoprullat nät. Skada under huset kan han inte orsaka. Och det är högt till verandagolvet.


Men nu blir det kluvet… EN grävling blir lätt fler. Kunde nog tänka mig en hel grävlingfamilj här, på sätt och vis. De är ganska harmlösa egentligen. Snälla rent av. Tystlåtna luffar de omkring på sina nattliga stigar och äter maskar. I princip. Sover tyst om dagarna. Vad kunde det göra…?  Men de kan gräva ordentliga gångar. I England hittade man en gång grävlinggryt med 800 meter långt gångsystem…! En jägare har erbjudit sig att komma med fällan. Fast då måste den avlivas, enligt jaktförordningen. Man kan tydligen inte bara flytta dem. Njaee, riktigt så hade vi ju inte tänkt oss det hela. Så svårt det blev nu…

Av Margus - 19 juli 2012 22:15

       

Säga vad man vill... det är nåt speciellt med att fota fåglar i trevlig miljö. Här följer en liten bildkavalkad med klickbilder. Nu har pippisarna funnit sig bättre till rätta, somliga har gjort det enastående bekvämt för sig och myser där i grönskan (som Mini-mini). Sebragänget håller sig väl samlat och tutar i flock. Ständigt lika alerta. Risfåglarna har fortfarande nåt jagat i blicken när kameran kommer fram, verkar sakna sina invanda favoritplatser mest av alla. Nåja, det ordnar sig små vänner. Allt kommer att bli hur bra som helst.

         


     

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5 6
7
8
9 10
11
12 13 14
15
16 17 18 19
20
21
22
23 24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards