Fågelperspektiv

Alla inlägg under maj 2012

Av Margus - 24 maj 2012 22:53

Stilla dagar i värmen vid strandkanten till vår lilla fiskdamm med vattenblänk i blick går det ganska lätt att med lite fantasi förflytta sig till kustmiljö. Varje traktor eller lastbil i fjärran går lätt att överföra till ljudet av motorbåtar. Några kacklande gäss förstärker bilden och kommer sen ett gäng fiskmåsar är illusionen fullkomlig. Det var nästan så jag gick på det.


29 grader i dag. Frisk västanvind gjorde det hela behagligt. Jag som vanligen inte står ut med värme över 23 stortrivdes. Trodde inte mina ögon när jag kikade på termometern.


Melodifestivaldagar. Inget vi följer, men ryktet om de favorittippade ryska gummorna fick oss att bryta trenden i tisdags kväll. Det var det värt. Vilka glittrande söta tanter! Härlig låt. Och vilket skönt gung de har i filttofflorna! Man sitter bara där med ett leende från öra till öra. Sevärt nedan - och i finalen till lördag med vår Loreen. Kanske ska man rösta på Buranovskyie Babushki då. Sitt eget land får man ju inte rösta på. Med en gnutta fantasi vinner de.

Av Margus - 16 maj 2012 22:46

Fruktansvärda syner på kvällens Rapport om stackars noshörningar i Afrika som tjuvskjuts och sen omtumlade vaknar upp ur narkos med stora öppna sår efter att ha fått halva ansiktet bortopererat. Människan igen… ”Skapelsens Krona”… HA! Vilket avskum vi är. Vi har många synder att be om förlåtelse för. Det var det jävligaste jag sett! Undrar hur min natt blir efter denna syn. Nej, jag sprider inte de hemska bilderna här.


Satt just och kände mig rätt bra när Rapport för omväxlings skull hade visat flera positiva nyheter. Bland annat en ny rapport som visade att hemlagat i kommunerna ger billigare och bättre skolmat. Det finns hopp, tänkte jag då. Sen drog det på i vanlig stil med den ena knockouten efter den andra. Jag vill stiga av den här Världen nu.


Snacka om vår skuld till Tredje Världen efter kolonialtidens utsugning av Afrika... den utsugningen tar ju aldrig slut, den bara fortgår och fortgår... Och när man ser vad Monstret Människan är i stånd till så vet jag inte vilket som är värst, då - eller nu. Ett är dock säkert, och det är att Fria Otyglade Marknadskrafter är människans värsta påfund. Under den parollen anses vad som helst 'tillåtet'.

          

Nu måste jag pigga upp detta dystra inlägg med Grannbyns Osannolika Spektakel, det Smurfblåa Stationshuset som jag tidigare visat i bloggen. Nu med regnbågsfärgade 'rymdbumlingar' som placeras på taket. Arbetet pågår som bäst, men snart är det invigning. Gissar att det blir mediautrymme då. Och att turisterna vallfärdar hit. Nåt liknande finns nog inte i hela Sverige. Husbonden och jag funderar på att nån gång ta tåget för att se det från turisthåll.

Många tycker mycket när det gäller denna skapelse. Det är för och emot. Märkligt nog har jag ingen synpunkt i frågan. Anser nog att det är kul när någon vågar göra nåt vansinnigt och annorlunda.

Av Margus - 16 maj 2012 21:53

Ett bestialiskt barnamord skedde i fågelhuset i morse. Lessonen gjorde processen kort med två nymfungar i en holk de tänkte ta för egen del. Vad sa jag…! De näpna sydamerikanerna blir som monster när de vill häcka. Starkt revirhävdande.

När vi var klara med morgonpasset såg jag den lilla gröna Gertrud komma ur Pärlvits och Rudolphs holk med blodig näbb. Förstod med ens vad som ägt rum. Holken inspekterades, ungarna var redan döda, helt varma ännu. Det var en blixtsnabb operation med ungarna som var större än Gertrud själv. Stackars små veckogamla bebisar som ännu inte fått ögon. De satt väl och väntade på mat…

Genast vidtog febril aktivitet för oss. ’Di gröne’ fick tyvärr återbördas till reservburarna i väntan på ombyggnad. Må detta bli andra till varnagel: Man kan inte ha sparvpapegojor bland andra arter! De må vara hur söta som helst, men får de för sig att häcka kan vad som helst hända.

       

Snabbt infångande och ommöbleringar gav ryggproblem för resten av dagen. Men det var inget jämfört med hur Pärlvit och Rudolph tog det. De såg förvånat på hur vi tog bort holken med deras barn utan att fatta vad som hänt. Deras liv som varit helt inriktade på uppmatning av de två ungarna blev plötsligt tomma och innehållslösa. Pärlvit sågs senare på dagen klänga på nätet och peta i väggen där holken suttit… "Vart tog barnen vägen… vi hade ju ett hus här?" På kvällen satt hon och Rudolph ute i regnet och försökte coola ner känslorna. De får nu glädja sig åt de fyra ungar de fick i första kullen. Lite svårt i brådrasket, men…

Inga ord kan beskriva våra egna upprörda känslor nu. Obeskrivligt ledsna och bedrövade. Särskilt som det var vårt fel. Man vill gott, och så blir det ibland fel. Det var en risk, men man hoppas ju. Dumt blev det. Mer än dumt. Och vi kan inte ens bli arga på de små monstren. Vi älskar alla våra fåglar, de kan ju inte rå för sina arttypiska egenskaper. Nu väntar en större ombyggnad för att ge lessonen tillgång till sommarsol och frisk luft – utan umgänge med andra än sin egen art. Suck…

Av Margus - 15 maj 2012 16:55

Nu har jag varit”Universeum med rytande dinosaurier”, sett artistuppträdanden på Liseberg, åkt Paddan i ”stadens kanaler”, shoppat i Nordstan med ”200 butiker i åtta sammanbyggda kvarter under tak”, vandrat på Avenyn ”med mängder av mysiga kaféer och välrenommerade restauranger”, gått i hantverksbutiker i Haga ”Göteborgs äldsta stadsdel”, ja, till och med ”dansat natten lång i det myllrande nattlivet”.

 

Herreminje (som mormor sa), så trött jag blev av att bara titta i turistbroschyren. Somnade med den i hand. Alltihop var så lockande att drömma sig bort i, vart och ett för sig. Men man inser lätt att en stackars turist behöver minst fem liv för att hinna med mer än bara EN grej i storstaden. Om man betänker att det TAR TID att förflytta sig mellan ställena – stan är ju stor, TAR TID att parkera, att det också TAR TID att äta… och att STÅ I KÖ.

Fy te’ rackar’n (mormor igen), i Göteborg är man ju inte ensam om evenemangen. Trängsel och köer vart man vänder sig. Och ficktjuvar! Undra på att jag flyttade därifrån för sisådär 40 år sen.


Tänk, så bortskämda vi är här på Landsorten. Inga köer, inga resvägar, inga parkeringsproblem, ingen hets, lugnt och fridfullt. Nära till allt. Rena idyllen. Nu åker den glättiga broschyren i soporna. Väl begagnad.

Av Margus - 14 maj 2012 22:17

Tack för ännu en regnig dag! Regniga dagar är bra för laddning av batterierna. Inget dåligt samvete för att man vilar mycket och inte orkar vara nyttig. Som en skänk från ovan att ta vara på.

Minns inte om jag nämnt mitt senaste snilledrag. Nämligen att stänga av telefonerna! När dvalan kommer smygande och man trevar sig fram med ett enda mål: SOVA… så stänger jag numera av telefonerna. Denna idé kläcktes inte förrän vid en ålder av 60+.

Vet inte hur många gånger jag somnat djupt, och väckts av skällande telefoner som även gett en enorm hjärtklappning. Sen kan man inte somna om heller… Insåg först i år att det också kan vara rent skadligt. Så nu stänger jag av och får sova skönhetssömnen ifred. Vilket lyft!

 ----------------------

Att rätta sig efter kroppens signaler är något man får lära sig vid sjukdom och skador. Tänker på aktuelle trestegshopparen Christian Olsson som nu släpper sin dröm om ännu en OS-medalj. Kroppen sa ifrån efter alla skador.

- Jag skulle velat sluta på mina egna villkor, och inte för att kroppen säger ifrån, sa Christian Olsson.

Där kom det. Ännu en som blir irriterad 'när kroppen inte gör som huvudet vill'.

Idrottare räknar på nåt sätt alltid med att de kan tvinga sin kropp till vad som helst. Hur vore det med lite tacksamhet för att kroppen höll så länge efter allt de utsatt den för. Bara att landa så hårt på ett enda ben. Och han som är så lång – och därtill tung. Gång, på gång, på gång, i både träning och tävling.

Tresteg innebär extremt hög belastning på fötter och knän och när man sett Christian Olssons tunga och klumpiga teknik förstod man ju att det inte skulle hålla i längden. Det gjorde i alla fall jag.  Det var annat med hans företrädare på trestegstronen, den kortare Jonathan Edwards, som studsade fram med kaninhopp.


Alltid tråkigt när drömmar går i kras, men sånt är livet. Vi är många som också fått skrota en lång rad drömmar efterhand. Det hör liksom till. Hur många kan lägga en sån framgångsrik karriär och fina toppresultat till sin meritlista? Och hur många kan idag försörja sig på sin hobby? Christian har tio framgångsrika år bakom sig. Och en framtid som instruktör och ledare i något han kan. Hur många har det? Tror att många skulle bli lyckligare av lite ödmjukhet inför livet.

Av Margus - 13 maj 2012 22:54

På bôggda roar vi oss med på Hem- & Trädgårdsmässa så här på våren, med lokala utställare. Bekvämt och bra, tog bara tio minuter att ta sig dit. Klippare är aktuella och lika färgsprakande blickfång som blomsterstånd och raggarbilarna, eller förlåt… amerikanarna. Robotklipparna drar alltid intresserad publik - manlig. Av blommor köpte vi tyvärr inget - vår mentala förberedelse var noll - men slog till på tomatplantor till växthuset. Visst gjorde många affärer, men mest går nog folk nog dit för att träffas och språkas vid.

       

Byns nyaste kondis bjöd på provsmakning av tårtor med strykande åtgång. En provpåse med underbart spröda tunnbröd på speltvete resp. havre från annan tillverkare köptes med hem, liksom några kolakakor med nötter och havtornsbär – perfekta. Och vad vore ett evenemang utan hästridning för barnen… platt intet. Mina blickar dras ofelbart dit varje gång - till hästarna alltså! Kan aldrig sluta att förundras över dessa starka, samarbetsvilliga och vänliga djur. Åh, dessa ögon...

     

Hem för lunch och en ’lutare’ medan Husbonden kände sig peppad för gräsklippning. Somnar mycket lätt i mitt krypin i soffhörnan. Efter pärsen med A-L:s brev till F-kassan sov jag ännu bättre - tre timmar idag. Batterierna  laddas. 

Av Margus - 13 maj 2012 00:36

I fågelhuset har vi äntligen vågat släppa in de små sparvpapegojorna till nymferna i Royal Suite. Tvekan har varit stor; de små sydamerikanerna räds varken fan eller trollen och har ett sjujäkla humör. Men de små liven måste ju få komma ut i solen. Provisoriet i reservburar har varat för länge nu. Efter att ha vänt och vridit på riskerna slog vi till och släppte in dem…

     

Härligt nyfikna och orädda kutade lessonen genast runt och bekantade sig samt… demonstrerade sin integritet. Fräckt satt de på nymfholkarna och kikade ner i bostäderna (ajajaj...). Till kvällen satt de i matskålen intill de större nymferna som ju är vänligheten själv. Dagen efter var ’di gröne’ redan i utevoljären. Satt under taket med nymferna under störtregn, njöt och tyckte livet var rätt härligt. Introduktionen var klar.

     

Lessonparen är otroligt tajta, sitter så tätt att man inte ser luft emellan. Och allt gör de tillsammans. Går på rekognosering, äter, ja till och med dricker i par. För att sen sätta sig tätt, tätt igen. Men gud nåde den som retas… då blir de små monster. Vi hoppas det håller.                        Klicka för större bilder

Av Margus - 13 maj 2012 00:29

Vad har jag gjort alla dessa dagar? Ända sedan vännen fick sitt katastrofala läkarintyg har jag varit i sega bubblan.  Ett tungt ansvar som skulle fullföljas… båda överklagningarna som stod på kö är nu skrivna. Även den som skulle in till 20:e maj. Ostörd eftersom Husbonden följer hockey-VM. Nu kan man återvända till livet. Man ser sig om och undrar… vad hände dessa dagar? Kameraminnet gav svar:

Vi har slaktat äldsta datorn, den gamla kära pålitliga HP:n. Den som gick och gick, när andra apparater krånglade, trots sina elva år. En svår förlust, men den blev faktiskt omkörd av de yngre. Man har ju hört att hårddisken ska krossas för att absolut inte skvallra om datorns förgångna. Till slut hittade vi ’svarta lådan’ därinne i burken. Nyfiken som en liten gris skulle jag förstås kika in i det allra heligaste. Blank och vacker var den. Det sägs att en skicklig hacker ska kunna hitta information trots att man raderat den. Inte vet jag, men nu är den mosad. Värre var det med kretskorten… konstigt att datorn kunde fungera med allt detta damm. Bild visar vikten av rengöring då och då.

Gullvivorna har slagit ut och värmer med sina färger i varje vrå. Vackrast av vårens alla blommor.

Två små insekter möttes på väggen här hemma. Hade inte hjärta att ta död på dem.

       

Klicka för större bilder

Såg vår dvd med den härliga dokumentären Naturens gång. Den där tvåtimmarsfilmen där man följer livet på en djurgård i Dalarna som drar till fäboden med alla djuren om sommaren. Sen en lång promenad, och på kvällen två reprisavsnitt i följd av den underbara tv-succén Downton Abbey. Rätt skönt att bryta ’sjukkasseköret’ med helt andra saker. Känns som man har lite att ta igen…

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1 2 3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards