Mellis var inte nådig i sitt fördömande när han såg den främmande fågeln på nocken till sitt fågelhus. Han skrek och stod i. Flaxade, flög och skränade för att göra alla i voljären uppmärksamma på den hemska besten uppe på nocken. Han lyckades även skrämma upp sina nymfkompisar i grannburen så till den grad att det inte blev lugnt på någon timme.

Mellis har nämligen börjat gå ut i den nya utevoljären. Ny för honom alltså. Han fick ju Pärlvit med sig till kanarievoljären för att knyta hymens band istället för att störa de nymfer som häckar.

Han har bara vägrat att gilla läget (aha, en rebell till). Pärlvit har flugit ut och in och fått tillbringa tiden ensam. Inte ens när hon är i närheten har han visat intresse. Nehej, han ropar bara efter de andra. (Vi undrade om han kanske är bög?)

Men nu häromdagen, efter drygt tre veckor med Pärlvit, gick han ut, stormande glad och upplivad. Han gick in. Och ut igen. Och så höll han på. Han och Pärlvit började umgås och leka och hoppa på stora stenen och hej vad kul det var. Tills han fick se den hemska fågeln på nocken...

Det var naturligtvis ingen stork. Ingen hök, och ingen falk och ingen kråka eller kaja heller. Det var en liten STARE.

Det är nämligen så att en stare saknat bostad då holkarna inte räckt till. (Vi böjer våra nackar och ber så mycket om ursäkt och ska genast bättra oss till nästa år.) Staren har setts på nocken i några dagar demonstrerandes med bomaterial i näbbet, visslande och vinkande med vingarna. Han har kutat in under nockpannorna och levererat materialet där, men vi vet just inte om starar nånsin byggt så där. Hur som helst har han utgjort en främmande profil på nocken som Mellis reagerade på.

 

Ruth

23 maj 2008 20:39

Skönt att du har landat och är tillbaka med vardagsbestyr och djuren. Konstigt att dina fåglar reagerar så starkt på andra fåglar utan för nätet. Man tycker fågel som fågel :-) Tror du skall sluta hoppas på Mellis som någon barnafar, eller så vägrar han att axeptera den fågelfru som du har valt ut som partner. Alla är ju inte födda för att bli föräldrar så även med djur och oss tvåbenta. Har en Tik som aldrig har tillåtit parning, trotts att hon har fått gå med hanen hela löpet. Ja ja, det är nog någon mening med det hela.

http://bernamis.bloggagratis.se

 

margus

23 maj 2008 22:17

Du har rätt Ruth, ibland får man inse att det inte funkar. Men vi ger inte upp riktigt än. Nu när Mellis blivit så upplivad såg vi att de kelade några sekunder med varann...! Därtill går de nu omkring på marken tillsammans och upptäcker saker. Rart.
Tiden ger svar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...