Fågelperspektiv

Alla inlägg under april 2012

Av Margus - 29 april 2012 22:26

Gissa om Thomas är glad… Hans älskade lilla Sussie känner sig återställd i foten och livsgnistan är tillbaka. Det var en lång rehabilitering. Först ont som helsikke, resor till veterinär och behandling, sen fortsatt ont i en fot som inte ville fungera som den alltid gjort. Men Sussie väntade och kämpade för att vänja sig vid en tå som inte kunde gripa. Det gick bättre och bättre. Och tån funkar nu riktigt bra.

Men hon har liksom inte känt sig redo för romantiska eskapader. Thomas hade nästan gett upp för säsongen. Alla de andra ruvar och kläcker nu sina andrakullar. Så vips en dag… ville Sussie! Thomas blev så lycklig och trots att de var utomhus hördes deras förehavanden in till flocken. Genast anslöt ett gäng intresserade åskådare… på första parkett. Nästa dag fick de vara i fred. Idag fullföljdes det hela och filmades från köksfönstret (se film nedan).

I kväll kom holken upp igen (på Thomas favoritplats) och vi kunde nu genom fönstret se både Thomas och Sussie kliva ur och i sin bostad för att känna att allt är ok. Då står man där med blanka ögon och ett brett leende i hela ansiktet - för deras skull.

ANNONS
Av Margus - 28 april 2012 22:20

Hela Byn var på benen denna soliga vårlördag. Vi hade sett fram mot visningen av Byns nya stolthet, eller… ja, åtminstone sevärdhet. Vi var inte ensamma. Fullknôkat redan från start klockan 11. Det var kö i vestibulen, kö till hissen som tog oss till femte plan uppe på taket. Inte ville vi landkrabbor från platta Västgötaslätt’a missa det. Det var kö till visningslägenheterna. Alla var där. Troligen både första och sista gången vi nådde dessa höjder.                      Större bilder med ett klick

     

Byns första skyskrapa ā la Dallas. Byns tidigare utkik och högsta punkt, det K-märkta Brandtornet, har passerats med råge. Inte utan att vi slättbor greps av svindel lite till mans... Höghuset börjar alltså bli klart efter 10 månaders byggtid med omfattande pålning. Huset heter Åsikten, dels för sin utsikt över ån, dels för att det varit många åsikter om hur det skulle bli. Först planerades bostadsrätter som saknade intresse. Sen försökte man med ägarlägenheter, samma där. Hyreslägenheter var vad folk ville ha!

     

De stora balkongerna är det bästa med huset. En till varje lägenhet, och alla balkonger löper runt ett hushörn. Det ger större möjlighet för utnyttjande och utsikt. Huset har bra placering så att det blir mycket sol för alla lägen.

Men det blir dyrt. Som allt nybyggt numera. Tvåor på 62 kvm för 6787 kr/mån. Treor på 90 kvm för 9500 kr/mån. Hyran gäller varmhyra, hushållsel tillkommer. Här finns 20 lägenheter, fyra per plan. Hälften av lägenheterna, dvs tvåorna, är avsedda för trygghetsboende där en av familjemedlemmarna ska ha fyllt 70. Boendet bemannas med personal vissa tider per dag för att skapa kontakt med de boende och erbjuda gemensamma måltider och kulturella aktiviteter. Den som får en funktionsnedsättning som kräver hjälpmedel för förflyttning ska kunna bo kvar. I dagsläget är alla utom två lägenheter uthyrda. Inflyttning i juni.


Om vi ska dit…? Njae, man hoppas det dröjer, men en dag händer det. Det kan mycket väl bli hit, man vet inte. Men Byn behöver fler bostäder så det är bara att bygga på…

ANNONS
Av Margus - 25 april 2012 23:05

Just hemkommen från lokalt utvecklingsmöte på bôggda. Uppiggad av den sociala samvaron. Imponerad av envis optimism groende i landsorten. Vilket är alternativet om man inget gör? Sämre service, sämre vägar, ingen affär, ingen inflyttning… en långsam kvävningsdöd. Det finns inget val... vi måste satsa!

Socknens store företagsägare, tillika idealist och hembygdsvän, står beredd att bygga både förskola och bostäder. Det är drag och det är tryck från landsorten för fiberoptik och ortens energiförening lutar åt att tillmötesgå medlemmarnas, dvs. befolkningens, behov av fiberoptik till alla hushåll. Istället för att vi själva ska gräva och dona med ansökningar i småföreningar för ändamålet.

Intresseföreningens Affär tvangs för en tid sen lägga ned. Men viljan finns… "hur starta på nytt", är den stora frågan. I väntan på lösning drivs ett omtyckt café i butikslokalen; tisdag, torsdag och söndag är ’skvallercentrum’ igång och fyller ett påtagligt behov av social samvaro.

Ett femtiotal åhörare deltog vid kvällens information. Vi fick med oss en lapp där vi ska skriva ner våra synpunkter på socknens behov för utveckling. Klart vi ska ha en levande landsbygd! Hela Sverige ska leva!


Lilla Husets önskelista är på gång… 1) upprustning av den eftersatta genomfartsleden, 2) utbyggd kollektivtrafik, 3) fiberoptik åt alla hushåll, 4) bättre mobiltäckning, 5) gång- och cykelvägar, 6) förskola, 7) bostäder med trygghetsboende, 8) lanthandel/servicebutik med café, 9) kommunalt VA… etc.

--------------------------

Måste också tipsa om en webbutik med datortillbehör som jag stött på. Kolla in det svenska företaget Inet med sina stora fina butiker i Göteborg (2), Uddevalla (1) och Stockholm (1). De hade varan i lager (vilket minsann inte alla har), de sände blixtsnabb bekräftelse via e-post med klara och tydliga uppställningar och fungerande (!) länkar till orderinnehåll och godsspårning via Posten. Liten fraktavgift, flera olika betalmöjligheter, SMS-aviseringen fungerade (!) och fakturan var klar och tydlig. Överallt tydliga uppgifter om öppettider och tfn.nummer och länkar för klagomål och information. Jag är imponerad och supernöjd. Precis så vill jag att näthandel ska fungera. Kolla in Inet nästa gång det är dags för inköp av datagrejer!

Av Margus - 24 april 2012 22:12

Vilken bok har påverkat ditt liv mest? Hörde i förbifarten frågan ställas i ett radioprogram och vips var mina tankar igång. Hmm, svårt att välja bara en...


”Jill i sadeln” av Ruby Ferguson som jag kan utantill, är den första. Slukade den och övriga åtta böcker i serien om Jill Crewe som 9-11-åring. Jill är präktigheten själv. Ärlig, rättrådig och klok med gott uppförande, hög moral, civilkurage och gott självförtroende. Hon tar eget ansvar och gillar att göra rätt för sig med hårt arbete. Alla flickor i grannskapet rider och deltar i lantliga små tävlingar i underbar engelsk landsbygd med lokala lantbruksutställningar, välgörenhetsbasarer, rävjakter och tweedkavajer. Böckerna doftar häst, hö och läder och jag lärde mig jättemycket genom serien. Den serien har nog påverkat mig mer än jag vet om. Skrev om den HÄR.


”I samspråk med djuren” är den andra. En klassiker från 1949 av Konrad Lorenz. Boken gavs ut på svenska 1967. Jag var 18 år, kämpade med körkortet och tog vägen om bokhandeln mest varje dag efter jobbet. Och äntligen kom Boken som förklarade varför djuren gör som de gör! Med ömhet och inlevelse berättar Lorenz livfullt och personligt om livet i sin kajflock hemma i Altenberg. Om guldhamstern på hans skrivbord. Om gåsebarnet Martina, om hans korsningsavel med schäfer och chow-chow och om den språkbegåvade papegojan Papagallo som skrek ”Sotarn kommer, sotarn kommer” när sotarmurre klev in på gården. Så när Konrad Lorenz fick Nobelpriset 1973 för att ha lagt grunden till etologin, läran om djurens beteende, var det jag som skrek ”Äntligen!” Han kändes redan som en kär vän.


”Kinas Röda garde” måste också nämnas. SR:s utrikeskorrespondent Hans Granqvist i Hongkong skildrade initierat den kinesiska kulturrevolutionens bakgrund, förlopp och politiska betydelse. Boken kom 1967 när Sverige, ja… hela världen, var vänsterorienterat. Som ung rebell mitt i 68-vågen fick den röda gnistan näring. Något som sedermera omvärderats i flera olika faser. Tänk om dagens unga ändå kunde bli bara hälften så intresserade av politik som vi var då… Det är ju så rysligt viktigt.

Klicka för större bilder

Allihop står hemma i bokhyllan och kommer aldrig att slängas. Delar av mitt liv. Undras hur det är med läsekretsens påverkan av böcker...



Av Margus - 23 april 2012 06:30

Jag kommer inte att använda det nyskapade ordet ’hen’ - ett könsneutralt pronomen som ska kunna användas istället för han eller hon. Ordet ansågs nytt redan 2009, men ingen har väl missat vinterns diskussion. Engagemanget har varit stort, med snudd på hatdebatt.

Ordet hen lär tydligen ha en viss spridning i hbtq-kretsar, av personer som inte känner sig hemma i en könsuppdelning på man och kvinna. Andra vill använda hen som ett sätt att slippa den omständliga formuleringen han
eller hon när man talar allmänt om personer. En del säger hen om sina barn för att undvika gamla könsrollsmönster, men det blir nog verkningslöst. Könsrollsmönstren är för starka. Kan vi inte visa varandra respekt utan ordbyten är det inte mycket värt.

I finska och mienkäli (finska Österbotten) har man tydligen inga han eller hon utan deras ord är hen för båda. Men varför MÅSTE vi ändra på allt. Sverige måste ha den mest förändringsbenägna kulturen i världen. Värst av allt är vår ”lydighet”. När någon kommer med ett påbud finns det de som genast anpassar sig. Som om vi inte hade vårt fria val. Konfliktsrädsla…? Att inte vilja stöta sig…?

Hörde en polis uttala sig om ett brott och som vanligt sa ”han eller hon” i sammanhanget men blixtsnabbt rättade sig själv och fortsatte ”…ja, eller hen då”. Som för att blidka… vem då? Rebellen i mig gör motstånd.


”Det står självklart var och en fritt att benämna sig eller andra hen för att ge uttryck för könsidentitet eller för en ideologisk hållning” säger Språkrådet. Vet just inte om jag håller med. Jag är en hon och vill inte kallas hen. Liksom jag vägrar bli niad av några barnrumpor som fått för sig att det ska vara artigt. Det är faktiskt den tilltalade/omtalade som ’äger’ frågan om det känns artigt eller ej. För mig känns både hen och Ni förnedrande.


Om man nu går över till hen, vad ska vi då kalla honom eller henne….? Hunn kanske (västgötska för hund)? Det blir kanske vanligare i ett samhälle med många muslimer. I arabiska kulturer är ju ordet hund ett vanligt skällsord, har jag förstått. För att inte tala om rondellhund;-)

Av Margus - 22 april 2012 21:14

Jag kör en favorit till, så här en vanlig söndag kväll. Den här lever vi med, ständigt i minnet. Så är det för vår generation.

Av Margus - 22 april 2012 21:10

Den här säger bara allt. En evergreen. Jag som annars bojkottar all reklam... men den här får vara i min blogg..

Av Margus - 22 april 2012 14:08

Märkligt så gott det är att äta ute. Jag menar ute – utomhus. Med skogsdoft och fågelsång. Det behöver inte ens vara soligt och varmt. Korv och bröd är rena delikatessen… särskilt vid en lägereld. Husbonden fann att dagens mulna dis efter nattens regn var lämpligt klimat för eldning och startade en av de tre brasor som står på vänt. Inte läge att lämna den, så jag anslöt med lämplig lunch. Alla vet väl att grillvantar är särskilt bra varmhållare för varm korv….

       

På tal om mat så prövade Lilla Huset nåt smarrigt häromdagen; sweet & sour sås (Uncle Ben´s original) till vanligt ris och falukorv. Inspirerade efter en kväll på Bykrogen med thaibuffé. Inte särskilt svag för det thai-starka, men sötsurt… det är grejen. Att vi inte prövat detta förut… Men så går det när man bojkottar reklam-tv. Vad alla andra redan sett – och prövat – det hittar vi femton år senare. Bättre sent än aldrig. Tänker nog lära mig att ’göra själv’ dessutom.

Deklarationen är lämnad åt sitt öde liksom en lång rad annat pappersarbete. Kämpat med ’översättning’ av ljudinspelarens engelska manual till svenska. Nå, det där lät tufft, va… Googles gör jobbet, men det ska ju presenteras på rätt sätt också. Kämpigt nog.

Ett tussilagofält lyser upp tillvaron i närheten. Man blir alltid lika glad av de små solarna. Så länge tussilagon blommar är det vår. De blommar länge i år. Rent lycklig blir jag också av hästdressyr på hög nivå. Bänkade mig vid tv:n i går med näsdukar redo. Medaljörerna var suveränt härliga fast tårarna rann så jag knappt kunde se dem.

          

Så har Husbonden försökt ordna nåt för svalorna på taket. Vår gamla tv-antenn togs ju ner efter rostangrepp i vintras. Den nya duger inte till många svalor. Svårt dilemma. Bråttom. Det finns numera ingenting för svalorna att sitta på ute i landsorten. Undrar hur ledsna de ska bli när deras favoritplats är borta. En sparad koppartråd spändes mellan skorsten och ny antenn. Mindre lyckat, anser vi. Kanske blir koppartråden mer en åskledare rätt in i tv:n också…?

Nymfbarnen har lugnat sig efter hökattacken. De går ut igen. Rätt tufft ändå. Häromdagen syntes ett helt gäng lufta sig med tant Sussie som förkläde (se bilden). Sussie som skadade foten har ju inte häckat själv i år och tröstar sig kanske på detta vis, vem vet. Åsså fick den hemska mobilbilden med fasanen komma med. För färgernas skull, hehe...

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6 7
8
9 10 11
12
13 14 15
16
17 18 19
20
21
22
23 24 25
26
27
28 29
30
<<< April 2012 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se