”Han låter mig vila på gröna ängar”. Kyrkogårdsdag för gravsmyckning och eftertanke inför Alla Helgons Dag. Vi tänder ljus i Minneslunden för mor o far, samt alla kära som inte vilar just här. Ju äldre man blir, desto fler bortgångna finns att hedra. Många ljus blir det… Musik i kyrkor o kapell, kyrkkaffe med social samvaro - viktigt för dem som nyligen fått sorg. Vi tänder också ljus för alla djur vi levt med och mist, hundar, marsvin, getter, grisar o fåglar… Några ljus i trädgården hemmave’ blir det. Så vackert med alla gnistrande ljus i mörkret. Fridfull svensk tradition. Nåde den som stör stillheten med näsvisa frågor om ’bus eller godis’…

Skönt med en tyst kväll. Ingen radio, ingen tv, bara pyssel vid köksbordet. Lägger bakplåtspapper mellan sidorna i klipparkivet från journalisttiden – de hade klistrat ihop. Ooops… undrar om silikonbehandlade papper påverkar tidningssidorna…? Smörpapper-dito i A3 går inte längre att få tag i.

Så var det klart. Utloppsrören är fixade. Pumpen och ”puckarna” (från förra reningsverket) är ifyllda. Snart kör vi igång reningen på nytt. Tre sparade vresrosor ligger oigenkännliga i lerklabbet. Allt är bara lera, slafs och klafs. Det dröjer till våren innan det alls kan se trevligt ut igen. Den intensiva verksamheten är över. Grävmaskinens hemtrevliga murrande har tystnat. Ett stort gapande hål i staketet blickar ut mot åkern. Gamla trekammarbrunnen är flyttad för transport till tippen. Lätt upprensning, lappning av staket och lite plock återstår i morgon. Och betalningen...

Alla gillar när det händer nåt. Grannar stannar till och skojar och tittar. Och våra nymfer följde grävarbetet från första parkett. Själva hade vi fullt upp. Hela dagen. Ända till mörkrets inbrott. Gamla trekammarbrunnen hade säckat ihop. Vi byter den och reningsverk – till en kombo.

Det blev en slaskig historia. Riktigt klabbigt. Slamsugaren kom för sent och den sköra septin sprack under första grävningen. Slammet rann ut i gropen. Som straff för sen ankomst fick slamsugaren balansera på utlagd stege över slamgropen – med risk för ofrivilligt dopp i gojan...

Till slut lyftes tanken upp i tre sköra delar. Plasten var uttjänt. Vi är glada att detta hände nu – och inte mitt i vintern. Det mesta klaffade. Hygglig kompis grävde med lånad maskin och vi slapp regn!

Stort vått hål skulle sen grävas ännu djupare för den större kombon, marken planas ut och mätas in. Rädslan för berg i botten var obefogad. Då lämnade jag ’reportageuppdraget’ för matlagning (stuvad vitkål och morötter med persilja i rikt mått, med potatis och falukorv). Räknade med tre men då ännu en granne anslöt blev vi fyra vid bordet - bröd mättar också. Handdisk på gammeldars vis - utan sköljmöjlighet - vidtog. Glad man är född på 40-talet så man vet hur det går till. Bar ut diskvattnet och spolade med vattenslang på gräsmattan. Tre turer. Tungt för ryggen. Skönt med tom diskbänk!

Knepig känsla när man i n t e får spola vatten. Plötsligt vill man borsta tänderna, tvätta händerna med mera. Bara därför. Hela tiden…

Nya reningsverket hämtades och kördes fram för nedsänkning. En grannlaga uppgift. Det stämde! Inloppsrören passade och kopplades in medan mörkret sänkte sig. ”Nu får du spola igen!” Välkommet glädjebud ekade. Men då var disken både torkad och inställd.

Raskt blev det mörkare och resten av återfyllningen får vänta tills i morgon - för att se vad man gör. Endast en liten missräkning i detta projekt – som ingen kunde hjälpa: Utloppsrören stämde inte med gamla måttet. Måste justeras. En baggis med tanke på allt som kunde gått fel.

Husbonden sover nu i tv-soffan efter en hel arbetsdag ute. Den som sover eller arbetar syndar icke..

Grävmaskinen är på plats. I morgon händer det. Då ska gamla trekammabrunnen upp och den nya ner. Längre tid får det inte ta. Undrar redan över en hel dag utan toa - och vattenspolning. Särskilt med tarmsjukdom. Håhå jaja... Nya prövningar i livet. Hela tiden. Bara att härda ut, jobba på, se framåt... och sen - lägga allt bakom sig. Fort!

För övrigt...

fick vi lämna in gamla trygga paddan till datadoktorn idag. Husbonden fick för sig att uppgradera till IOS 8.1 och paddan var sig icke längre lik efteråt. Kunde inte visa webbsidor ordentligt. De var halva, och gick inte att hantera på rätt sätt. Duktig kille på Byns Databutik löste problemet med några enkla knapptryckningar, dvs. rensade webbhistoriken. En lättnadens suck. Vi behöver inte mer nu!

Dessa spammail... ”Någon sa oss att du knappast är död” stod det i rubriken. Från Banken i Nigeria...!!! Säger bara som ungdomarna... meh..! Hur kan man bara komma på nåt så urbota dumt.

Hoppfullt i oktobermörkret, efter åtta år med borgerlig nedrustning av välfärden.

Ett manifest för full sysselsättning av LO:s ordförande kommer ut, en ny bok.
Jag tycker det är rart. Folk behöver peppas upp efter alla käftsmällar. VI KAN OM VI VILL. Vi måste våga tro på demokratin och oss själva igen. Bra att det just är LO:s ordförande som tar till orda.

Och förresten märks det redan att ett paradigmskifte är på gång, ett nytt sätt att tänka. Många artiklar i arbetarpress börjar nu andas hoppfullhet igen. Man får luft och tar sats. Härligt att uppleva. Andas ut efter skräckväldet med 'Herr Reichfeldt'.

"I boken berättar Karl-Petter Thorwaldsson om det Kosta där han föddes. Hur den lilla ortens gemenskap och solidaritet har format honom som människa. Om att se varandra, räcka ut en hand och ta ansvar. Det var ett Sverige där full sysselsättning var politikens mål. Idag kan det te sig som en utopi, men bara om man saknar viljan. Boken är ett manifest för hur man kan nå full sysselsättning. Hur politiken och den fackliga rörelsen genom kamp och folkrörelsearbete kan ge människor ansvar och makt att forma sitt liv. Boken bygger på samtal med Mikael Romero.
Karl-Petter Thorwaldsson, f. 1964, är före detta förbundsordförande i SSU och ABF. Sedan 2012 är han ordförande för LO.full sysselsättning."

Vad skådar mitt norra öga... En hök över husen!

Någon med mig skämta aprilo... men egentligen rätt fräckt.

Verklighetstrogna drakar svävar över husen. En silhuett av hök anses hålla måsar borta från båtar och marinor. Någon testar dem nu över husen i Vårgårda. En brittisk uppfinning, först tänkt för odlingar. Sitter i lina fäst på ett 3,5 m långt teleskopiskt spö som sviktar när draken flyger. Luftsätter sig automatiskt vid 2-3 m/sek. Flyger vid 4-5 m/sek. Fann beskrivningen på sajten Livet ombord

Så glad man kan bli för ett par pinnar! När vi kom hem efter några ärenden såg vi käpparna på långt håll. Vad är detta? Insåg snart att det kanske, kanske gällde fiberkabeln. Inte den väg vi trodde, men… nog var det fiber alltid.

- Stoppa bilen, detta måste fotas!

Sen fortsatte det hela vägen hem. De hade till och med letat upp vår egen förberedda ingrävning i huset och satt sista pinnen där – precis vid tomtgränsen. Yes! Vi blev riktigt upprymda. Detta lever vi på i en vecka. Snart nog får vi ett snärj med den installationen också…           

Som om det inte räcker med det 'vanliga' tekniktrasslet… Häromdagen krånglade Flash Player så det kokade över. Lyckades häva första attacken på stordatorn och vips flöt allt på igen – bättre än innan…! På laptopen blev det värre. Ingen uppdatering hjälpte. Plötsligt dog den ena funktionen efter den andra och sammanbrottet var ett faktum. Till datadoktorn för handpåläggning i går. Då fick jag ett sammanbrott och tog middagslur på tre (!) timmar. Att matstrupsinflammationen nöp till just i kväll är inte konstigt, men medicinen hjälper.

Sammanbrott även på avloppet. Trekammabrunnen har kollapsat efter 20 år. Bara säckat ihop. Och vi som löst det så fint med reningsverk enligt nya reglerna… Man kan hålla sig för skratt. Efter en månad med pannorna i djupa veck har nöjaktig lösning uppenbarats, men det kostar… Vi köper ett nytt – och större – kombinerat reningsverk med trekammarbrunn i. Och säljer vårt bara ett år gamla reningsverk. Bästa lösning just nu. De skitiga 'puckarna' på bilden är reningsverkets 470 filter som ska flyttas till vårt nya reningsverk. Det är i dem mikroberna bor.

För övrigt...

värker ena foten som satan och känner sig stukad. Och den ena kameran har tappat skärpan... Liksom mina ögon! Ska visst vara starren som gör entré. Ögonmottagningen kontaktad och optikern ska få skicka in en remiss. Jag vill ha besked om vad som händer därinne. Bara så man vet. Minst ett par timmars vila var dag nu, kan jag säga.  

Som grädde på moset blev jag kattriven idag så blodet sprutade… Mitt eget fel. Den kelna katten spann och hade sig. Varför skulle jag klappa honom på magen…! Han blev då busig och ville leka. Och fastnade med klor och tand i mitt cortisonsköra skinn så jag inte kom loss på en lång stund… Ägaren fick serva med flera plåster… håhå jaja.

Och efter kvällens Uppdrag Granskning om ungdomarnas numera vidriga arbetsvillkor utbröt värk i både axlar och huvud. Vilka jä..la tider...!!! Undra på att man blir lycklig för några fiberkäppar...