Fågelperspektiv

Alla inlägg under februari 2009

Av Margus - 28 februari 2009 22:47


Måsfinkarnas ungar börjar bli klara i första kullen. Nu handlar det väl bara om dagar före Stora Språnget ut till verkligheten. Små fågelbarn har just dessa ljusa näbbgipor som syns så bra på bilden. Näbbgiporna hårdnar sist eftersom de ska kunna gapa stort så länge de matas.

Näbbgiporna syns bäst på mörkfärgade fåglar.

ANNONS
Av Margus - 28 februari 2009 22:28

Här sitter kanarieflickan Whitney (Houston) nyligen utkommen från barnkammaren (och är det en hane får det gå). Hon har en av de mer intressanta färgerna för året. De tofsar som eventuellt syns är bara "valpull" för vi har inga kanarier med tofsanlag.



Nu blir det bilder idag. De säger mer än tusen ord. Det kryllar av kanarieungar överallt just nu.  De flesta blir svartgrå eller beige, ser urtrista ut och är omöjliga att särskilja. De blir mer eller mindre bruna/brungröna senare. Man blir så glad för varje broktendens som Helmut, till höger. Kolla ögonbrynet!



Grit som fortfarande matar fyra ungar i boet har börjat leta plats för nästa bygge. Det gäller att böja i tid, det som krokigt ska bli.

Grit häckar för första gången i år så hon har redan gjort "rätt för sig".



ANNONS
Av Margus - 27 februari 2009 23:00


Husbonden och jag myste ikapp idag. "Tänk vad vi har det gott med våra fåglar", sa vi till varann där vi stod och räknade in alla bebisar. Dom är så duktiga. Fort upp på pinnarna och några är redan nere vid matskålarna och petar i maten.

Ringmärkningarna har gått bra. Flertalet ringar sitter kvar på ris-barnas fötter. Några har pluppat av på grund av att alla barn i en kull aldrig är exakt lika gamla. På med ringarna igen fort, fort.

Ytterligare tre kanarieungar hoppade ut idag, varav en vitbrokig. Detta gör tillsammans tolv ungar hittills, och fyra är kvar i bo. Det motsvarar fjolårets hela resultat på kanariesidan och vi har redan sex honor på nya ägg. Kära nån…

Det är så himla roligt att studera barnen. Så tafatta och utsatta i början, men snart självständiga.

För övrigt var det shoppingdag. En vända efter fågeltillbehör och en till Byn för egna tillbehör. I morgon öppnar en ny affär i Byn som vi bara måste besöka. Kanske kika in på en konstutställning också. Riktigt vårväder med rejäl dagsmeja hela dagen, men snö med stora flingor på kvällen. Men nu är våren på gång. Det går åt rätt håll.

Av Margus - 26 februari 2009 22:36


Varför detta oerhörda tjat om HD-tv. Den som upplevt televisionens barndom där man satt och tittade på en liten svartvit 15-tummare med snöig och suddig bild, ja… den har perspektiv. Framöver blev tv-bilden bättre och bättre. Det fanns en period när den svartvita tv:n nått sin fulländning, det var tiden före övergång till färg. Då var jag fullkomligt nöjd. Bilden var skarp, den var lugn och full av nyanser. Det var en fröjd att titta på den. Jag höll fast vid den svartvite så länge det gick.


När Husbonden kom in i mitt liv häpnade han över detta faktum, ja… så till den grad att han genast hämtade sin stora – och då menar jag STOOORA färgburk. Den kom en meter framåt i rummet. Ville jag ha honom måste jag ta färg-tv på köpet, så pass förstod jag. Och på den vägen är det…


Sen blev färgbilden allt bättre och Lilla Huset har avverkat några apparater. Nu har man platt-tv gubevars, men mest pga. Lilla Husets begränsade yta. HD-ready är den också, plus allt annat den också är. Men jag vill INTE betala för HD-skärpan. Nu är väl fulländningen total. Mer skärpa behövs inte. Nu räcker det! Det räcker väl med 3D i verkligheten. Kan vi inte bara få vara nöjda. Nog måste det vara bättre med driftsäkra apparater än att jaga HD.


Varför inte naturtrogen bild istället för bredbildsformat. Borde vara en självklarhet efter all denna tekniska utveckling. Varför sitter vi alla och glor på bredbildsformatets vanställda människor och djur, för att inte tala om perspektivet på byggnader. Hur dumma är vi?

Och texten blir stor, tjock, bred och svårläst. För att inte tala om den automatiska bildjusteringen som pinar det mänskliga ögat efter varje filmklipp så att man hisnar och blir skelögd. Man åker formligen rutschkana.


Och vad ska vi med surroundljud till i vanliga lägenheter? Vad är det för vits med att ljudet kör en vända ute i köket när man sitter i rummet…?? Det räcker nu!

Av Margus - 26 februari 2009 22:00


Margus kan icke skryta med att någonsin ha följt kungaskvallret. En artikel i tidningen Land fick upp hennes blåa ögon för att det skänks väldigt mycket till kungahuset. Läser därstädes att prins Carl Philip nu ska bli bonde. Om han på allvar släpper det upphaussade designandet framgår inte. I stycket om Kungens mångmiljoninvestering i köttproduktion på godset Stenhammar står bland annat att kossan Aster av Ultuna är "skänkt av Sveriges lantbruksuniversitet".


Under häpet googlande på webben bubblar mängder av gåvor till kungligheterna fram i stort som smått. Inte minst om ett testamente där läraren Bertil Jonsén 2006 gav bort hela sitt livsverk till prins Carl Philip som därmed fick ärva 18 miljoner kronor i fastigheter, konst och kontanter (Jonséns systerson fick inte en krona).

!!!!!!!!!!!


Varför denna oerhörda givmildhet åt dem som redan har? Trots sina blåa ögon kan Margus räkna upp tusentals behjärtansvärda ändamål att skänka sin förmögenhet till om man nu vill göra en systerson arvlös. Så varför just till de redan förmögna kungligheterna? "Åt den som har skall varda givet." Margus funderar så det knakar…

Av Margus - 25 februari 2009 22:54

Först idag, snart ett år efter pappas bortgång, orkade vi gå igenom hans VHS-filmer och talböcker. Nästan tvunget då jag gått med i Lyssnarbokklubben och därmed åtagit mig att köpa några böcker ur deras tidning. Alltså var det läge att kolla vad som redan fanns i en stunds botaniserande över hela köksbordet. En diger samling. Herman Lindqvist, Peter Englund, Jan Guillou, Leif GW Persson, Doris Lessing… you name it…

Resultat: vi spar alla talböcker men slänger VHS-filmerna. Man vet ju hur det blir… de blir bara liggande och när man nån gång ska ha fram en film så hittar man den inte. Lilla Huset har därtill begränsad plats och kan se hur många filmer som helst via satellit, vilket för övrigt inte nyttjas till fullo. Man blir lite mätt av tillgången. Annat var det förr när man lusläste tv-tablåerna, bockade för, planerade, kryssade mellan kanalerna, längtade och bänkade sig i tid med tv-kannan fylld.

Med böcker är det annorlunda… man kanske blir liggande sjuk nån gång och behöver dem. Och det som redan är betalt är betalt. Platta och små är de också.

Sedär… det var två av pappas bärkassar. "Bara" RESTEN kvar;-)

Av Margus - 25 februari 2009 22:50

Måsfinkarna är mycket hemlighetsfulla i fågelhuset. De ligger stilla och smyger i sina bon med ungarna. Här finns fyra som snart börjar likna nåt. Mamman är bedårande omsorgsfull. När en "fara" närmar sig trycker hon hastigt och ungarna följer beteendet. Till slut blev det en bild där ungarna syns.

Av Margus - 25 februari 2009 22:44


Ringmärkte tre kullar risfåglar i går. Det går bättre och bättre. Förr mådde jag direkt illa av att störa föräldrarna med att stå och gräva i deras bon. Men faktum är att det går bra. Föräldrarna flyger till bortre hörnet och avvaktar lugnt och tyst. Vi jobbar också lugnt och tyst och det verkar som om de vant sig vid att vi kontrollerar bon, ägg och kläckning likaväl som att vi ringmärker ungarna. Alla ungarna är ju kvar när de återvänder och lika pigga och friska som innan.


Under dessa koncentrerade pysselstunder surrar kanarier nyfiket runt våra huvuden och kikar på vad vi gör. Dom studsar runt våra fötter och passar på att äta och tycker inte att detta är något konstigt alls. Kanarier är så ljuvliga.


Sju kanarieungar har hoppat ur boet. Grynets tre små "svältor" har växt till sig och var på golvet i morse. Det märktes redan i går att nåt var på gång, för en av ungarna stod upp i boet (bilden). Gulans två ungar har också gjort stora språnget i dag. Tillsammans med Helmuts unge och Tuvalisas tre häromdagen blir det nio ungar. Gretchen har sina tre kvar, liksom Grit. Gulan har fyra ägg i nytt bo, och Grynet har tre liksom Tuvalisa.


Helmut (som är en hona) har lagt fem nya ägg i nytt bo (bilden). Hennes enda unge fick namnet Helmer. Tänk om också den är en hona…! Med det namnet… När ungarna låg i bo matade hanarna i var sina utvalda bon men när ungarna har lämnat boet matas de av vilka hanar som helst. Intressant. Vet inte om detta är gängse sedvänja hos kanarier, men hos oss funkar det så.

Detta fenomen har vi inte sett förut eftersom vi tidigare bara haft en hane till alla honor. Men i år var honorna fler så vi chansade med fler pojkar, vilket gått över förväntan. Man lär sig ständigt nya saker.


Det blir inte många kanarieungar som kan döpas i år. De flesta blir bruna och är som ungar trist och intetsägande grå. Helt utan kännetecken. Svårt att sätta namn på, man känner helt enkelt inte igen dem. Vilda Bebin var ett lysande undantag.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2009 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se