Fågelperspektiv

Alla inlägg under februari 2013

Av Margus - 28 februari 2013 21:25

Kvarglömda EKG-pluppar från ambulansfärden hittades vid hemkomsten lite då och då där de satt som sugmärken på hela överkroppen;-) Ju fler som återfanns, desto lustigare blev det... neej, inte EN till...!

Dagen efter sjukhusutryckningen smög sig fram. Hela buken kändes som ett enda blåmärke i morse. Kvardröjande symptom ledde till samtal med en dietist... herreguud så mycket denna yrkesgrupp kan! Tyvärr finns inget mer för mig att göra än jag redan gör, äta lite och ofta, för att undvika fler anfall. 

I takt med återställningen har det inträffade blivit historia. Men studiecirkeln ställdes in, och fantasin inför dagens lunch uteblev - det blev korv och bröd... Inte mycket för en hårt arbetande Husbonde på övervåningen, men energin räckte trots allt till kl 21.00 i kväll då golvet färdigställdes. Vi slipper alltså sova i tv-soffan en hel natt, det räcker med den tid man tuppar av där under dagtid;-) Själv har jag startat omklädning av köksstolarna. En är klar, men inte helt perfekt. Får ses som övningsobjekt...

Annat glädjeämne i dag var svenskt VM-silver i skidstafetten efter härliga insatser av tjejerna.



Av Margus - 27 februari 2013 22:33

För ett måndagsexemplar byts ibland den vanligen enahanda tillvaron raskt till utflykt i ambulans. Krampartad värk i mellangärdet som satte in direkt efter kvällstéet gjorde natten plågsam. Var det min esofagit (matstrupsinflammation) eller gallstenarna? Kände igen smärtan, tog extra medicin och inväntande ett avklingande som andra gånger. Men nej, det snarare tilltog under nattens vakna timmar. Ambulansen kom 02.30


Husbonden som nyvaken hjälpt till att samla nödvändiga utensilier i plastkasse kunde sedan inte somna utan fortsatte med påbörjad golvläggning på övervåningen, medan jag drog ut på eskapader. Trista värkande timmar i akutens korridor fick äntligen lite nerv när jag ropade på kräkpåse… skulle den hinna fram i tid? Det gjorde den. Vänliga själar skockades runt mig och frågade deltagande hur det gick. ”Bra”, svarade jag mellan ulkanden. Jag menar, kräkas kan man ju vid 60+ med eller utan sällskap, men det var snällt tänkt - det var det.

Flera trista timmar med tafatta sköterskor som stack mig blå i armar och händer. Uttröttad och under flera varma filtar orkade jag inte bry mig. Stick på bara, tänkte jag. Men sjukvårdare måste nån gång lära sig hitta ådror även hos svårstuckna, för det är inte alltid de har narkospersonalen bakom ryggen. Vad får narkospersonal lära sig som inte vanliga sköterskor får? De hittar gömda ådror hos halvdöda på ett kick.


”Nu har jag legat här så länge att jag liksom är återställd”, sa jag när läkaren kom efter sex timmars väntan. Vilket stämde. ”Ja, se där… det är den nya tekniken i sjukvården” skojade han tillbaka. Mer väntan på ultraljud av mitt inre. Lika klok efter som före, inget besked om skulden var esofagitens eller stenarnas, men hur som helst var det över. Efter 17 timmars fasta kom jag äntligen till NÄL:s cafeteria.

Jaha, det här var ju också ett sätt att använda sin egentid, funderade jag stillsamt till tuggorna av torr smörgås och kaffe innan Husbonden anlände för hemskjuts. Underbart att sedan pysa ut i tv-soffan tillsammans, uttröttade av nattliga äventyr. Borta bra, men hemma bäst.

Av Margus - 25 februari 2013 23:02

Efter shoppingtur i Grannbyn kommer man aldrig tomhänt hem. Målet var ett nytt tyg till köksstolarna, och så blev det. Mörkrött, som står emot våra jeansklädda bakar. Vår tidigare pastellrosa/vit-randning mörknade av jeansens torrfällning, men höll många år ändå. Skumplast är beställd på nätet. Sen är det raskt gjort. Sade hon och bävade inför utfästelsen.

     

I tygaffären satt även de båda jyckarna. Just när tyget betalats fick vi se dem och smälte direkt. Vi tog båda – klart de ska ha sällskap. Blir lycklig bara av att titta på dem. Lika vackra fram som bak. Den smutsvita är klart skottelik – men finns sån färg på dessa? Den svarta minner om schnauzer med sina längre ben, men med skottenos och ståndöron..? Finnes någon som klarar ut detta, tro. Annars får vi leva i ovisshet med ’blandisarna’.

     

Har tidigare publicerat en bild av skulpturen ”Hästhandlaren” av Inger Karlberg, Härryda. Här kommer den igen. Hästhandlaren ā 200 kg är lyckligen återfunnen och hemförd efter en tvådagars stöldraid i höstas. Då hittades den liggande på en gräsmatta i Gråbo. Det var då för väl, jag skulle verkligen saknat den annars. Denna och övriga avbildade står i på torget i Vara kommun. ”Potatiskorgen” är också gjord av Inger Karlberg. Vem som gjort ”sugga med kultingar” vet jag inte, men den har en härligt originell placering – mitt i gångstråket. Hoppfullt med den bleka vårvintersolen som blänker på kultingarnas ryggar.


Av Margus - 24 februari 2013 22:59

Mitt hjärta är så fyllt av glädje och lättnad för Anna-Lenas del så jag måste få berätta för världen... Det är klart nu. Hon får hel förtidspension! 100 procent! Eller sjukersättning, som det numera heter (rätt ska vara rätt - fast även medierna säger förtidspension varje gång i alla fall).

Den nya handläggaren (vettig sådan) för senaste sjukersättningsansökan ringde henne med muntligt besked. Ärendet behandlas med ilfart för man tycker att "hon lidit tillräckligt redan"!!! Skriftligt bevis kommer om en vecka, sades det. Men nu är det alltså klart. Sju års lidande, jakt, hot och kränkningar är över. Hon ska få vila. Få lugn och ro. Bli självförsörjande! Och välja själv vad hon vill lägga sin lilla energirest på. Är själaglad att jag kunnat hjälpa till.

Tack vare alla våra skrivelser till FK och förvaltningsrätt har hon lyckas behålla sin berättigade SGI (sjukpenninggrundande inkomst) - trots att t.o.m vissa läkare tyckt att hon skulle ge upp kampen och lägga sig. "Man måste offra nåt ibland", tyckte en läkare hos Carema...!! Denne har förtjänat att själv drabbas av någon liten trevlig sjukdom, menar jag.

Vi vågar väl inte riktigt tro på löftet ännu. Det är inte klart förrän det är klart, som vi brukar säga. Luttrade av FK:s alla turer. Men vi inser ju nånstans att handläggaren inte får lov att ge såna besked om det inte var helt förankrat i verkligheten. Då skulle hon ju gjort sig skyldig till tjänstefel. Så vi räknar med detta nu.

Av Margus - 24 februari 2013 22:25

"De äro mycket muntra, gör icke annat än äter, leker och sofver. Värderar högt persilja, kastar vatten i hvarje ögonblick. Ett litet skri hos dem är tecken till plåga; en liten grymtning tecken till nöje."

Ett citat gällande marsvinen ur Brehms Djurens Lif från slutet av 1800-talet, som jag gärna upprepar. Beskrivningen av dessa sociala och levnadsglada djur är på pricken likt.

       

Sedan hundarna dog ut för oss håller Vera och Sally ställningarna som varma och mjuka kramisar. På grund av ovan nämnda vanor vistas de i hage - med underlägg - när det är dags för rörelsefrihet på golvet. I går när solen sken trodde jag de skulle sätta värde på värmen, men de satt helst i skuggan. Det vet man ju hur besvärande starkt solljuset känns i februari...! Så efter idogt kringluffande under kvittriga grymtningar visste de var bästa platsen var.

     

Har jag nämnt hagen förut, tro. En egenhändigt gjord historia, av fågelnät. Extremt flexibel, passar var som helst. Kan bli till vinkel eller långsmalt rektangulär likaväl som kvadratisk. Tillverkad i moduler som hålls samman med nyckelringar för maximal vikvinkel. Och när den ställs undan är den inte större än en av modulerna - helt ihopvikt.

Nu är ju marsvinen mer släkt med hästar och kor än med möss och råttor (enligt lundaprofessorn Ulfur Arnasson), men jag kommer ändå att tänka på följande:

"Titta - en ängel, utbrast musen när han såg en fladdermus."






Av Margus - 23 februari 2013 23:41

Manus till Lilla Husets kokbok börjar ta form. I dag fulländades ännu ett recept av favoriträtterna – kålpuddingen intogs till vinterstudion via ’paddan’ i köket. Recepten förvaras i nuläget på några kompakta A4, frågan är när samlingen är tillräckligt komplett för att tryckas upp. Nej, bokhandeln ska icke belastas med ännu en kokbok, där finns tillräckligt. Men för några hundra kan man beställa en egen bok i ett exemplar. Skulle vara kul.

       

Efter råd från en textilkonstnär har huset begåvats med nytt strykjärn, det gamla är inte varmt nog för vissa tyger. ”Inte under 1600 W” löd rådet – och vis kvinna lyder råd. Av två alternativ valdes OBH Nordica 2400 W – för den svenska texten på förpackningen. Sånt säljer! Paketet öppnades först vid hemkomst och renderade strax imponerade utrop. Tjusigt svart med digital temp-visning i blått, tre meter lång knallröd sladd och lika röd botten. Ser hett ut;-) Snart kör vi järnet med denna där.

     

     

Gårdagens besök hos nämnda konstnär var i sanning en överväldigande upplevelse. Ett ombonat och trivsamt hem fyllt med genomtänkt värme och stil - engelsk kompakt living - med mängder av synintryck och skönhetsupplevelser. Textilier på längden och tvären, smakfullt inrett, och samtidigt utnyttjande av varje millimeter. Nog ett tämligen ovanligt hem som jag är glad att ha fått uppleva, med både vackra och roliga ting.

Många vill-ha-grejer… största tuppen nånsin imponerade t.ex grymt. Förbannar mobilkameran som aldrig använder blixt trots behov. Därav mjölkiga och oskarpa bilder, även efter behandling i Photoshop! Hur får man mobiler att använda blixt… undrar en som slitit grå hår i ilska över saken.  

Den muntra kreativiteten i ’konstnärshuset’ sände positiva vibbar i varje hörn. Lite knockad samtidigt, av alla intryck – men oerhört glad av detta. På the very same place skedde även visst erfarenhetsutbyte av hemsidesteknik, så här har pluggats… mellan kålpuddingen och skid-VM.

Av Margus - 21 februari 2013 00:11

Bråda tider. Nästan allt handlar om avlopp i Lilla Huset numera. Utryckningar hit och dit och snart hämtas Lilla Underverket. Undra på att man försöker koppla av framför tv-n lite grann.

Kvällens behållning erhölls genom SVT:s nya program ”Fråga kultureliten” – trevligt, allmänbildande, underhållande. Just så är public service som bäst. I panelen sitter kunniga och smarta kulturpersonligheter, varierande från gång till gång, som svarar på tittarnas kulturfrågor. Många infallsvinklar, ofta filosofiska – vilket tilltalar mig i hög grad. Vad är poängen med atonal musik, och hur skiljer man på porr och konst var två av frågorna i del 3/5 som gick i kväll.

Själv fastnade jag mest för en frågeställning i förra avsnittet. Bl.a om hur vi ska benämna den tid (era) vi lever i nu. Ett svar löd ”återanvändningens tid”, ett annat ”ekonomismen”. Ett alternativ vill jag särskilt dela med mig av, för det uttryckte precis så som många av oss upplever vår tid: ”den permanenta krisens tid” - dvs. att ständigt vara beredd på förändringar, omdisponibel, kompatibel och hemlös.

Men hur tänkte tv-ledningen som beslutat att bara sända fem program. Serien hinner ju ta slut innan publiken hittat dit. Ty, det är ju ingen omedelbar rusning till en ’smal’ rubrik mellan kl 22.15 – 23.00 en onsdag kväll.

Av Margus - 18 februari 2013 22:19

En sten har lyfts från våra axlar! Ett avgörande steg har tagits i avloppsfrågan som hängt över oss i drygt ett års tid, och klockan tickar. Hela Sverige ska förbättra alla enskilda avlopp före 2018. Stora investeringar för hushållen - för så har EU bestämt. Vår socken drabbades givetvis först i kommunens jätteprojekt (alltid fel tajming…). Inventering 2011. Två år fick vi på oss - deadline till hösten.

Som vi har funderat på markbäddar, infiltration, reningsverk och grävning. Hur skulle vi på vår lilla tomt få plats med en stor markbädd, nästan en meter hög kulle på 40 kvm yta? Måste vi riva staket och rycka upp häckar för att få in en stor grävmaskin i en ordnad trädgård? Nej, det nybyggarlivet hade vi för 20 år sen när vi flyttade hit och vände uppochned på allt. Inte en gång till… för att EU så vill!

         

Men… heureka! Lösningen är här. Efter ett tips i förra veckan. Finska mini-reningsverket Green Rock för 30 000 kr, formad som en stor sten vilken ställs över sista delen i trekammarbrunnen. Ingen grävning. Ingen markbädd. Bara en meter i diameter. Bara 60 kg. Hämtas med kärra. Vi bär själva. Ingen entreprenör. Superenkelt. Vånda och beslutsångest är över. Guds gåva till oss med små utrymmen. Kommunens tekniker var på besök idag och nickade bifall. I morgon ringer vi banken. Halleluja… Welcome Little Rock Mountain – stenbumlingen från rymden.

Ja, den ser lite lustig ut, men vaddå… vi leker väl att det är en runsten och ristar nåt fyndigt på den.

”Allt löser sig, sa han som sket i vasken.”

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
        1 2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27 28
<<< Februari 2013 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards