Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Morbus Crohn

Av Margus - 19 februari 2015 22:57

Tiden efter jobbig höst och vinter. Mycket har legat i träda pga trötthet och sjukdom. Inte blev det bättre efter akut gallstensanfall i julas. Lång konvalescens följde… fram tills nu, ungefär. Kämpat med aptiten och diverse efterslängar i över en månad. Nu börjar livsandar vakna lite lätt.

Vad kommer då…? Jo, långa att-göra-listor av allt som blivit eftersatt. Betar av eftersom. T.ex säkerhetskopiering i datorn från september tills nu – ett halvår. Läkarbesök i går. Ännu ett inom kort – till annan läkare. Grå starr ska opereras. Tänder implanteras. Gallan opereras. Lämnar "egen remiss" till ortopeden för inflammerad armbåge - ett nioårigt problem! Allt måste planeras – för att orka med. Somligt tänker jag freda mig från. Om det går. Energi (som jag inte har) kommer att gå åt. Så ska man försöka leva lite också, däremellan. Kommer tid - kommer råd...

ANNONS
Av Margus - 6 januari 2015 23:46

Sådärja. Nu är det hopp om’et igen. Inte riktigt som förr men ’det tar sig’ sa han som hade eld i håret, hehe.

Sover inte längre oavbrutet. Bara vanliga små lutare efter maten. Har lagat lunch på egen hand i ett par dar nu. Först indonesisk kycklinggryta som räckte i två dagar plus en extra till frysen. Äggröra idag. Mår inte längre illa på morgonen. Gick en promenad på fyra km när det var vindstilla.

Rensat kontoret från onödiga samlingar som hängde ur brevkorgen ut på skrivaren, så att jag var tvungen att lyfta högen för att komma in i skrivaren. Så kan man inte ha det när ett bokslut är högaktuellt. Samlar mig så sakteliga för denna uppgift.

När solen lyste häromdagen kändes julen plötsligt väldigt klar. Således åkte julkorten ner från väggen idag. Och snart får julegrisarna sova i lådan tills nästa advent. ”Julkrubban” som jag lite vanvördigt kallar den… Nya tider väntar.

Nötter är Husbondens favorit under julen. För egen del kan jag inte ta så många i taget. Man får tugga väldigt länge för att få nötterna igenom smalaste stället på tarmen (2 mm, typ), så det kan änna kvitta. Men vi enades om att pröva färdigskalade nötter och russin mm till en egen nötmix. Helt fantastiskt! Rätt skönt att slippa det eviga knäppandet och alla skalbitar som far omkring. Nu har vi ju inga hundar längre, men fasan för nötskal sitter i.

Talade med tarmmottagningen om mina senaste bedrifter. Behöver resonera med läkaren om förestående eventuell galloperation. Sköterskan o jag var dock rörande överens om att ’oskuret är bäst’ :-D

ANNONS
Av Margus - 25 december 2014 23:07

Att kräkas med värdighet går bara inte. Tänkte mycket på detta när jag ändå höll på – inför publik. Än löjligare blir det när det är tomt och inget kommer…

Till sjukhus före jul med gallstensanfall. Kämpade med grymma smärtor en hel natt i väntan på att akuten på Lidköpings Sjukhus skulle öppna 7:30, söndag morgon. Ambulansen hämtade vid trappen. Endast iklädd morgonrock, linne, trosor samt tofflor. Inte många ord kom ur mig. Stönade mest oupphörligt.

Ingen väntan på akuten, genast till avdelning, magnetröntgen, prover, EKG, blodtryck… you name it. Sen morfin. Söndag o måndag förflöt med tillsyn och mätningar.

Varken i ambulans eller på sjukhus orkade jag säga eller minnas diagnoser och mediciner. Överlämnade lättad ”mitt visitkort”, vilket både ambulans och sköterskor var oerhört tacksamma för. Rekommenderar alla att bära ett sådant med sig – ständigt! Man vet aldrig var man hamnar eller när, eller i vilket tillstånd. Diagnoser på ena sidan, mediciner på den andra (se bilder).

       

För att ta det kort var det gallstensanfall med leverpåverkan (en sorts gulsot) och bukspottkörtelinflammation (pankreatit). Livshotande i vissa fall. Nästa gång är det BRÅTTOM!

       

Gallgångar sotades och vidgades på KSS i Skövde dagen före julafton. Taxi dit. Ingreppet skedde sederat, minns inget av det. Åter m Taxi samma kväll, piggare än värst. Bjöds ljuvlig stuvning + nyponsoppa med glass o kaffe. Slapp dropp, slangar och den förhatliga droppställningen. Men min redan sjuka tarm måste startas försiktigt, håhå jaja.

Julaftons morgon låg fint julkort på frukostbrickan från kökspersonalen. En sköterska bar tomteluva dagen till ära. Sjukhusen var pyntade med juldukar, ljusstakar, stjärnor och gran både inne o på balkong. Lidköpings sjukhus ligger vackert vid ån Lidan med änder, gäss och måsar. Att vara på nattlig runda där är en lisa för själen. KSS i Skövde (betongpalatset) är stort, fult och modernt och ligger utslängt i ödemarken på Billingen med urtrist utsikt.

       

Både rumskompisen och jag kunde åka hem på julafton. Husbonden hämtade. Snöfall under hemresan! Gissa om jag har sovit sen…!! Husbonden har fixat julskinkan och skött djuren. Galloperation väntar senare. Vilka äventyr i juletid…


Av Margus - 6 december 2014 22:30

Ligger för ankar. Förra helgens huvudvärk gav med sig något. Nu gäller influensavärk och feberkänsla, ny huvud- och nackvärk, värk i fötter o leder. Dagarna tillbringas i tv-soffan. Huttrande och halv- eller helsovande under filt och några tröjor. Ingen direkt feber. Sprutdiarré med 14 toabesök i går. Lätt illamående. Så reagerar tydligen en 'morbus-Crohn-tarm' på nedtrappning av en - säger en - kapsel cortison ? Liknande förlopp 2010 minns jag. Hur som helst tröttar det ut ordentligt.

Kan plötsligt absolut inte dricka vare sig kaffe eller cappuccino. Det är te som gäller. Och mjölk.

Föranleddes att ta fyra Dimor (i folkmun "från vatten till cement på ett par timmar") i morse. Så att man åtminstone vågade lämna toan och åka till Hembygdsföreningens Julstuga på Stationshuset och träffa lite folk. Nya bildhäftet såldes och medlemsavgfiten erlades. Sen hem till 'lägret' i soffan igen. Husbonden lagade maten. Föranleddes att på nytt plussa på med ytterligare två Dimor på kvällen. Sov mig igenom kvällens tv-program.

Nu har en vecka gått på detta vis. Undrar hur länge...??

Omläggning av bensåren på Vårdcentralen har lett till fin läkning, ehuru med tunn och skör hud som ska skyddas..!! Hur vet jag inte. Cortisonhud tål inget. Benskydd som fotbollsspelare har kanske vore nåt... vet inte...

Av Margus - 30 november 2014 22:59

 

Två hela dagar med spränghuvudvärk. Frusen med influensakänsla o allmän ömhet i muskler. Beror nog på nedtrappning av cortisonet och eventuellt annan medicin. Sovit mycket.

Ibland får man bara nog av all tid som kroniska sjukdomar stjäl ifrån en.

Av Margus - 8 november 2014 23:41

Ett hundratal svanar har slagit läger 500 meter från oss. Kackelkonsert om dagarna - även sporadiskt om natten. Känner sig väl säkra i flocken. Kan inte tänka mig att ’någon’ skulle komma helskinnad ur en attack där. Svanar slåss med starka vingar och nyps som attan. Vädret avgör hur länge de blir kvar. Ska försöka tassa dit genom skogen i morgon och se om man får någon bättre bild eller filmsnutt. Enorm vaksamhet där.

Svanläger är absolut trevligare än tiggarläger! Ett sådant skulle jag verkligen inte vilja ha inpå knuten. Sagt apropå dagens tiggerielände i landet.

Marsvinet Vera ’Vitamin’ har fått B-vitaminsprutahos veterinären. Ifall, ifall. Är ofta trött, har skorviga spenar som jag smörjer, är lätt gleshårig samt minskar i vikt trots god aptit. Man vet aldrig med de små liven exakt vad de lider av, men försöka duger.

Kycklingmarinad övas i Lilla Huset. Premiär. Ett sätt att köpa svensk kyckling istället för butikernas färdiggrillade dito – som säkert är från Thailand eller nåt. Bekvämt med stekt kyckling i frysen för snabbluncher. Och n å g o t vill man ju att de ska smaka. För första gången i livet har vi skaffat en stor flaska soya för ändamålet. Aldrig för sent att lära.

Premiär även för omlagt bensår på Vårdcentralen! Sommarens cykeltur genom skogen är indirekt orsak. Ett av såren (hudskör pga cortison) läkte långsamt och blödde på nytt när jag nyss kom emot soffan hemma. När kompressen för detta togs bort rev plåstret – av mildaste microportyp (kirurgtape i folkmun) – upp ett nytt långt sår på smalbenet. Som inte läkte på två veckor. Och nu börjat småvärka. Inget riktigt ”bensår” men svårläkt ändå. Åter för omläggning efter fyra dagar. Undrar när cortisondosen kan sänkas… Tarmdoktorn avgör. Ska snart dit. Benomläggningen får kombineras med Stora Provtagningen inför det besöket…

Trötthetsperiod. Inte mycket tid för annat än dagliga rutiner med middagsvila, fotvård, hudvård, pedikyr, ”hårbottagning i öron-näs-hals” mm. Åldringsvård på egna kroppen, som jag brukar säga. Tuppluren blir ofta två - fyra timmar. Sen tar det en timme att vakna...

     

Julmarknadernas glada tid. Och hembygdens. Gäller att välja. Och välja rätt.

Kunde valt Idrottsföreninga’s Medlemsfest med lottdragning i går. Men valde Brasafton med Hembygdsföreninga'. Kändes varmare så här i höstrusket. 60 pers utbytte nytt o krytt, serverades potatisgratäng och bildvisning med gamla boställen i sockna’. Dessa lokala träffar är familjära. Lite som släktkalas. Dels ä r många släkt, och om inte så har man ändå känt varann halva livet.  

Av Margus - 18 juni 2014 22:08

 

Bryggor och tandimplantat sitter inte för evigt. Bakterier k a n kila in u n d e r bryggan och in till stiftet. Och det hände sig vid denna tiden (medicin = muntorrhet = karies). Tolv år har jag haft bryggan. Kluriga åtgärder från tandläkare Elisabet har inte stoppat angreppet. Två ’tänder’ av fem på bryggan i överkäken skulle bort. Dags att såga av bryggan intill de innersta tänderna och dra ut tre rotfyllda rötter. Nog undrade jag hur detta skulle gå till…

Vanliga åtgärder hos tandläkaren som bedövning, lagning, rotfyllning eller utdragning bekommer mig inte, men detta gav fjärilar i magen. Denna tösa börjar få nog nu. Så vidtog avsågningen medelst hårda borr. Inte fasen visste jag att en brygga består av metallskelett överdraget med porslin. Det är hårt!

I f y r t i o minuter pågick borrandet under vidrigt skärande ljud. Kanske har jag blivit hörselskadad, jag vet inte. Ljudet gick inte bara in i örat utifrån, det kom inifrån också. När borrandet upphörde vidtog utdragning under f y r t i o minuter till. Bedövningen satt som en smäck. Bländad när jag inte blundade.

Tandläkaren och sköterska Christina bytte sida flera gånger, det bökades och bändes och sögs och spolades. Men det var i alla fall tyst, man hörde radion och tandläkaren började nynna under arbetet som hon alltid gör. ”Vi ska sluta dra ut annat än framtänder händanefter, för de är inte så jobbiga” skojade de. Det ä r svårt att skratta under sådan bökig behandling!

Även tandläkaren var trött efter anspänningen. ”Du får betala vid efterkontrollen, jag orkar inte räkna nu” sa hon :-) De gick säkert på välbehövlig lunchrast, antar jag.

Av Margus - 13 maj 2014 23:55

 

En vanlig dagsdos. Bara att hysta in. Gapa och svälj! Lite av ett vandrande laboratorium.

När skovet är över kan nog sju av enheterna tas bort. Så att man känner sig ’normal’ igen. 

  







HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se