En halvtimme i fågelhuset med kameran gav ett antal bilder. Ganska tålamodsprövande för jag hade bara den tiden på mig då. Skulle iväg på annat och det tog just den tiden för fåglarna att bli naturliga och avspända igen. Undra på det när man dundrar in med en pall... Nästa gång tar jag en mjuk dyna också!

Risfågeln (Padda oryzivora) är en härdig fink. Historiskt tävlar den med kanariefågeln om vem som levt längst med människan. Lever i vilt tillstånd på Java, Sumatra och Bali. Artnamnet betyder "äter ris" men de är allätare, uppskattar fröblandingar, paddyris (oskalat ris), frukt, insekter och kvistar med skott och grönt.

De nya kvistarna är skalade av risfåglarna. Hos oss äter de gärna rivna morötter och majskolvar. Vi har sett dem sitta på kolven och rulla den som en cylinder för att komma åt runt om. Verkar intelligenta.

Risfåglarna är pigga och busiga. De munhuggs en del med varann, tampas om bästa platsen och om vem som bestämmer. I början trodde vi de slogs på riktigt men nu när vi vet tycker vi bara det är hemtrevligt och kul. De gör även fula miner åt varann, typ blääää, med lång hals och öppen mun, är ganska burdusa och kommer bäst till sin rätt i kolonier. De går bra ihop med våra kanarier, sebra- och måsfinkar samt små astrilder.

Deras parningsdans är för kul. De sitter bredvid varann på pinnen, niger och hoppar samtidigt jämfota upp och ned gemensamt för att komma i stämning. Ju mer samspelta desto bättre. Vansinnigt skrattretande.

Ursprungsfärgen är grå men vit och kanel är nu populära varianter. Vi har bara grå och vita men har också fått blandformer, typ silverrygg och silver. Det krävs en expert för att se skillnad. på könen. Hanarna spelar och har ett underbart "djungelljud", djupt och kraftigt med eko.

Dagens behandling hos sjukgymnasten blev en prövning. Skulle behöva gå där i TRE månader efter allt ömt och stelt hon hittar på mig. Visste förstås om det själv, men man försöker ju glömma, skaka av sig och gå vidare i livet.

Litar på henne. Hon är skicklig, resultatinriktad och varsam. Var hos henne i fjol samma tid. Sökte nu åter för nacke och nerver i kläm. Diagnosen är trolig förslitning. Så många förhårdnade muskelknutor...! Ajajaj.

Förra veckans behandling gav ökad rörlighet och mindre värk. Härligt. Det betyder att vi går vidare. Nya hårda tag. "Känns detta bättre än innan", frågar hon sen... vad svarar man... Kunde inte jämföra, mindes inte. "Vet inte, jag lever i nuet", mumlade jag med ansiktet nedkört i dynorna.

Hon tog även hand om nedre ryggmusklerna, samt en besvärande känning i ena skinkan (inte ischias), för "allt hänger ihop", som hon sa.

Att jag vågade släppa henne lös på ländryggen fattar jag inte. Det var djärvt. Det är min verkliga akilleshäl efter alla ryggskott. Men det gjorde jag. Livrädd. Men det gick bra....tror jag.

Efter middag somnade jag, drömde en lång besvärlig dröm med mardrömsinslag, vaknade efter TRE timmar med huvudvärk och ÖM. Nu på kvällen känns det riktigt hyggligt. Får avvakta nattsömnen och se hur det känns. Tänk... om det kunde bli riktigt bra...

Frusna traktorspår

knaggligt att gå på

men hindrar ändå

brutna lår

En liten trio kanarier: Gretchen, Musse och Minnie Mini.

Intressant att följa hur de ändras från babystadiet och uppåt.

Både färger och tecken skiftar, oftast till det bättre.

Musse har gått rätt in i hjärtat på både Husbonden och mig.