Fågelperspektiv

Alla inlägg under augusti 2011

Av Margus - 31 augusti 2011 22:17

Jag hör röster…

Låter allvarligt, eller hur?

Och faxen ringer emellanåt – utan inkommande samtal.

Spökar det i Lilla Huset?


Det är på telelinjen. Precis så där som var vanligt för trettio år sen. Lite avlägset tjatter som - om man tystnar - kan avlyssnas. Tänkte inte så noga på det tills Grannfrun hör av sig och säger att det är MIG hon hör! (Man har tyvärr röst och dialekt som känns igen.)  Vi hör alltså varandra under respektive telefonsamtal.

När detta nu uppdagats och felanmälts slår det mig att det också skrapar på linjen och att jag en tid har hört mig själv i eko under samtalen. Landsbygdens vedermödor med sina sköra teleledningar.

Konstigast av allt är att bredbandet går fram i dessa bräckliga trådar… DET är nästan trolleri.

Av Margus - 31 augusti 2011 21:21

Varför ska allt vara så förtvivlat komplicerat?

Liten enkel mikrofon sökes till min nya hobby, filmandet. För naturljud – men bra nog att t.ex spela in Benjamin Syrsa med. På nätet finns en liten käck ’handy recorder’ som heter Zoom. Inte speciellt dyr men genast mer kvalificerad än mina behov.

Så tvingas man åter studera manualer. På engelska. Tekniska instruktioner. På engelska. Med teknik jag inte behöver. Det är stereo med surroundljud, fem mikrofoner, fyra kanaler, 3D-panorering, X- och Y-axlar, fram och bak, 360 grader, linjära inspelningar, ’auto-gain control’ och ’low-cut filter’… puh. Målgruppen är musikskapare.

   

Om jag köpt den tidigare i år hade valet varit enklare. Nu finns TVÅ modeller att välja på - H2 (finns i lager) och H2n (kommer i oktober). Prisskillnaden är försumbar, en hundring. Den ena är lite enklare. Till den andra medföljer ett (kvalificerat) ljudredigeringsprogram.

Hjärnan går på högvarv… och augusti har nått sitt slut. September kan bli go' om det vill sig. Det är inte utan att det knyter sig hos envar i skräck för kommande vinter. 

Av Margus - 29 augusti 2011 22:32

Röjandets ruelser har i dagarna dryftats med likasinnade vänner. Det visar sig att vi burit på samma gammeldars hängivenhet för böcker och andra ärvda ägodelar. Vi har luftat detta att svika sina ideal, att det gör ont i själen och är inget mindre än helgerån när man av olika skäl tvingas kasta välvårdade, vackra och en gång dyrbara böcker vilka producerats med stor sakkunskap och krav på korrekthet. Eller andra ärvda ting.

Utvecklingen tvingar oss, menar jag, att göra avkall på våra ärvda normer genom att ’det gamla’ inte längre är giltigt och inte får plats vare sig i våra liv eller själar. Vad vi än anser om Det Gamla måste vi anpassa oss till allt Det Nya. Vi skaffar mobiler, digitalkameror, datorer, DVD-spelare, platt-tv mm. Det är mycket som kommer till.

Om vi inte anpassar oss riskerar vi att bli till gamla ’original’ som krampaktigt försöker hålla fast vid en svunnen epok mitt i en ny tid. Vilket kräver viss energi för att lyckas. Det är med andra ord minst lika jobbigt som att surfa med och tvingas slåss mot sina forna värderingar.

Utvecklingen går för fort. Alldeles för fort för att människan ska må bra. Men vi mår minst lika dåligt av att försöka bromsa och kämpa emot.


Ämnet är stort, men om vi stannar vid böcker och andra ägodelar så är det stört omöjligt att spara på allt. Mitt liv tenderade att påminna om vissa ökända samlare, det finns sådana, som fyller sina hus till bristningsgränsen med saker så att det endast återstår smala korridorer att ta sig fram i och som omöjliggör städning och… inte minst – ett levande intellekt.

Till slut har man så mycket grejer att man inte längre vet var de finns när man vill titta på dem. Eller orkar plocka fram dem från botten av någon hög. Vad är det då för mening?


Ska jag för evigt vara dömd att leva i ett museum av en förgången tid? Vårdandes mina anfäders liv och gärningar istället för att leva mitt eget? Det frågade jag mig när jag i vintras kastade farfars – och pappas – målningar.

Det är osjälviskt och ädelt att vårda och uppskatta minnet av förfäders arv och livsgärning. Men var slutar det ädla och när riskerar det att strypa mig? Något som var och en själv måste avgöra.


Jag insåg att min tid är utmätt, att resten av livet kommer att gå ännu fortare och att jag kommer att orka ännu mindre. Finnes något val, eller ska vi för all framtid sitta fjättrade vid egna och ärvda ägodelar? Hur många föregående generationer har vi ansvar för? Valet är mitt och ditt.

Inte var det mina förfäders önskemål att jag skulle vara en museivakt över deras liv. De köpte vad de ville, målade, skrev, byggde, njöt av musik och producerade för sin egen skull. Så länge de levde. 

Visst kan man försöka ge tingen ett evigt liv någon annanstans – om man orkar. Loppis, auktioner, second hand osv. Men om man inte orkar…? Ska jag då inte få leva mitt liv förrän jag lyckats finna nya ’fodervärdar’ åt deras grejer? Många tankar har stridit här...


Mitt val är kristallklart – fast vägen dit var lång: Ta makten över ditt eget liv! Nu - så snabbt som möjligt! Sedan kan vara för sent. 1) Behåller saker som fortfarande betyder något för mig. 2) Slänger det som jag inte kommer att sakna.

Av Margus - 28 augusti 2011 23:23

Följder av bokhylleröjningen avklarade idag. Slängfasen inledd. Packar i Hemköps papperskassar – bästa sättet att bära böcker på. Fem kassar fulla och då står ännu hela Bra Böckers lexikon i hög stapel utmed väggen. En sista titt innan verken kastas. Mammas almanacka från 1959 vandrar samma väg.

”Johansson ringt”. Frasen återkom titt som tätt i kalendern. Var det någon chef som mamma haft samtal från, tänkte jag. Fast det var lite väl ofta. Var det nån som väntade på ett plagg som skulle sys - hon var ju sömmerska. Men ’samtalen’ pågick en längre tid. Sen såg jag att det återkom med jämna intervaller, en gång i månaden… aha! Vad händer i en fertil kvinnas liv en gång i månaden? Just det! Kärt barn har många namn. Johansson har jag aldrig hört förr.


Fem bokhyllor är städade och ommöblerade. Är uppväxt med att ’böcker är värdefulla’. Så var det förr. Pappa var speciellt lagd åt det hållet. Fram tills nu har jag aldrig slängt en bok.

Således har jag på min resa i livet dragit omkring med ett lass som blivit allt tyngre. Nu var det nog! Trots senare inköp av ovan nämnt lexikon har jag hittills inte kunnat skiljas från farfars gamla uppslagsverk från 30-talet. Inte klokt! Nu åker båda verken.

Känns syndigt var gång en stor, vacker och ganska ny bok (arvet från pappa) åker i bingen. Nog finns det någon som vill ha denna, tänker jag men inser i samma stund att det inte kan vara min skyldighet att förse all världens samlare med objekt. Mina begränsade resurser räcker inte för det.

Efter stor röjning är bokhyllorna är fortfarande fulla, fast med det vi VILL ha kvar. Det skönlitterära fick en styvmoderlig plats längst ned till vänster, resten är facklitteratur.

Av Margus - 27 augusti 2011 22:22

Den gångna nattens sömnstörningar hade sina orsaker. Något var i olag med kroppen... vaknade med kramp i benet. Nåt såpass!

I drömmen var jag högt uppe på en stege när krampen slog till och medan jag kämpade för att komma ned hel sjöng jag "Jag är en gammal fiskargubbe, sitter och lappar nät....". På danska! Så man kan få till det...!

Vaknade alldeles för tidigt men det var omöjligt att lägga sig igen. Det tog en timme för krampen att släppa. Den satt både i vad och översida fot, strechrörelserna motverkade varann. Släppte det på ena stället så var det tillbaka på det andra och så höll det på... Vilken morgon! Värk efter krampen sitter kvar i knävecket ännu i kväll.


Han som bränt DVD av våra gamla VHS-minnen kom och lämnade dem - jättestjusigt med fina fodral och etiketter! Och själv har jag för första gången på nya datorn bränt egna DVD på några av mina filmer. Överkurs. Hjärtklappningen slår till som ett brev på posten när jag inte begriper alla formatfrågor som ploppar upp. Resultatet blev hyggligt, vi kollade på tv:n att det funkade.


Är alldeles mör efter bokhylleröjningen som fortsatt hela dagen pga åska. Vilken gymnastik... både tunga lyft och ryggböjningar. Korsetten åkte på. Högar med nyköpta böcker har hittat hem till sina hyllor. Nya högar har uppstått med böcker som ska kastas. Bara finliret återstår. Ett grovjobb har slutförts.



Av Margus - 27 augusti 2011 07:34

Puh, vilken natt... Trodde mig väl aldrig få dela säng med en vårtbitare, men nu har det hänt. Gissa om jag sovit till syrsans sång på nära håll...

Svårt att somna i värmen. Drömde om en fjäril i håret som spelade ljudligt. Just när djupdvalan skulle ta över kändes en vaxartad filur på min hand. När jag viftade bort den insåg jag på nåt sätt att det nog var en vårtbitare. Ville absolut inte vakna och tänkte att den nog vandrar iväg på täcket till bättre plats. Vilket han gjorde.

Den vackraste syrsesång hördes strax borta från teven. Starkt! Det ekade i hela sovrummet. Det var både trevligt och vackert. Han filade på sin ensamma strof. En vän hördes svara därute. Tänkte att han nog följer ljudet och hoppar ut på samma sätt som han kommit in. Var urtrött och ville absolut inte gå upp.

Strax uppstod trängande behov och när jag ändå var på benen fick min exotiske sängkamrat friheten åter. Tyckte jag hörde honom därute när tröttheten äntligen tog överhand.

Så det var alltså som jag gissade. "Är det en vårtbitare däruppe i sovrummet?" sa jag på skoj när jag först hörde det starka filandet före läggdags. Tänkte kanske att den starka sången hördes utifrån och in genom det öppna fönstret. Nu vet jag. Väldigt trevligt - och sömnproblemen berodde INTE på gästen.

Av Margus - 26 augusti 2011 21:12

Växthusklimat igen. Vi blev vid dammen hela dan. Och trollsländan var där, ja... flera. Fast dem jagade han bort. 'Gäckande mosaiken' gjorde inte mindre än sex attacker mot konkurrenter. Och patrullerade sitt revir med frenesi. Klart jag hämtade kameran... varje dag kan vara den sista.

Förstår inte varför jag plågar bloggbesökarna med dåliga sländbilder, men nu är det så i alla fall. De förra var bättre, men tycker hans buttra min är ursöt.

Förbaskat svårt att fånga den med skärpa och rätta blänket i nätvingarna, men nån gång ska det lyckas.

     

klicka för större bilder


Av Margus - 25 augusti 2011 21:19

 

Äntligen en kantarellsmörgås till Husbonden, den första på väldigt många år. Vi har liksom slutat med de gula läckerheterna sen jag blev sjuk och inte längre kan äta svamp (Crohns). Nu gick det inte att undvika när han nästan gick på dem i Lilla Parken - vår alldeles egen svamp. Prövade för egen del också, men allt hackande till småbitar förtar tjusningen på nåt vis.

Varför bits flugorna? Jäklar vad de nyps i år. Ett förstadium till växthusklimatet? Så känns det här i kväll när vi vädrar för att kunna andas. Och syrsorna stortrivs, de spelar nätterna igenom och tystnar inte ens när man kommer nära.

Syrsornas sång aktualiserar min önskelista från nyåret där en ljudinspelare står upptagen. Jäklar... nu hinner jag inte i år heller. Har hämtat mig något efter alla bilaffärer så jag har börjat leta inspelare på nätet. Alltid nåt. Inväntar svar, sen slår jag till vare sig syrsorna spelar eller ej.

Husbondens bil såldes i går till Vännerna. Ett steg i vår planering inför pensionen. En tragisk historia ehuru troligen förnuftig och rätt. Håller tummarna för att den fortsätter vara lika bra hos dem som hos oss.   Bara min lille Clio kvar här hemma i väntan på Den Nye. Tomt. 

Hämtade grön havre i dag på Bondens fält (lovligt) till våra fåglar. Risfåglarna blev som galna av glädje. Fick massor av fina filmsekvenser på dem.


HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11 12 13
14
15
16
17
18 19 20 21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards