Ingen Valborg utan manskörer med Glad såsom få… och Sköna Maj. Istället får man finna sig i SVT:s nya påfund med artister, artister, artister som ska snacka och snacka…

Vissa saker ändrar man bara inte på. Körsången på Valborg är för mig lika helig som Kalle Anka på julafton och får jag inte höra lundasångarna eller uppsala-dito i tv så kan det kvitta. Artister som framhåller sig själva hör vi tillräckligt av året runt. Nu var det manskörernas tid.

Någa valborgseldar blir det nog inte heller på bôggda, så torrt och blåsigt som det är. Plockar fram några gamla brasor, så att det blir någon stämning här.

------------------------ 

Valborg är också kungens födelsedag (67). Från morgon till kväll har radio och tv talat om att han nu borde abdikera och överlåta tronen till Victoria. Aktualiserat av att drottning Beatrix (75) i Holland gjort just detta. Prins Willem Alexander (45) övertog tronen där.

Många svenskar vill nu äntligen slippa kungen som varken vill eller kan sköta ämbetet utan grodor i protokollet. Han behöver inte alls hålla sig till kungahusets tradition om att sitta tills han dör. Han har ju sitt valspråk att leva efter: För Sverige i tiden. Avgå bara, lugnt och stilla.

Är egentligen republikan, men… går med på att ha kungahuset kvar bara för att hela Sverige genomgått så rysliga förändringar under senare tid. Något måste få vara som det är!

Men, jag säger det… att om vi skulle välja vår kung - som i riktigt gamla, gamla tider – så hade Carl XVI Gustaf sannolikt INTE blivit vald. Nu vill vi ha Victora.     

Nu minskar antalet smådjur i hushållen. Branschen är bekymrad och jag blir rent deprimerad. Tänk så många barn som tvingas växa upp utan kontakt med djur. Och därmed utan möjlighet att utveckla empati och ansvarskänsla. Personligen sörjer jag att det även blir svårare att få tag i marsvin, kaniner eller fåglar när man vill det. En ny undersökning 2012 visar att hushåll med marsvin, fågel och mus/råtta har minskat med över 50 % sedan 2006. En halvering!

Antalet hundar och katter i barnhushåll minskar. Nästan 70 procent av landets hundar och katter bor i hushåll utan barn, en ökning sedan 2006. Andelen barnhushåll med hund eller katt har minskat med 4 resp. 3 % under samma tid.

Branschtidningen Pet Scandinavia 1/13 redovisar siffror från en undersökning som beställts av Svenska Kennelklubben, Agria Djurförsäkring, Royal Canin och Jordbruksverket. 20 000 personer tillfrågades.

Tidningen pekar på att myndighetsregleringen av handel med sällskapsdjur medfört att en del butiker tvingats ge upp försäljning av djur i sina butiker. ”Vem gagnas av en sådan utveckling”, frågar sig Pet Scandinavia.

Själv anar jag att allergimaffians ettriga lobbyister på sin tid hade ett finger med i spelet genom skrämselpropaganda innan läkarna gick till motoffensiv och påvisade att allergier kan minska om barn umgås med djur i tidig ålder.

Försökte passa på starsången i morse med filmkameran. Gick inget vidare. Fast man är ju hoppfull ett tag och rusar ut med stativ och grejer. Husbonden föll i skratt och fann vissa likheter med Disney’s ”Kalle Ankas fotografiska expedition”. Sen fick jag lägga ner projektet för dagen på grund av tårögt fnissande.

Brukshundklubbens årliga hundutställning är omtyckt. Åkte dit efter morgonpromenaden för att kika lite på voffarna. Miljön känns hemtam efter flera år av aktivt hundägarskap, men så många nya raser har etablerats att man blir vilsen. Man undrar… vad var det för fel på de gamla? Hundvärlden är global och ’ju längre bort ifrån, desto bättre’ tycks gälla nu…

Lille Coolpixen var laddad denna gång och tog några bilder på voffarna. (Eurasier kom till Sverige 1994, holländska schapendoes 1996, den spanska dogo canario erkändes 2001.)

Anslöt tacksamt till några ex. av min favoritras alla kategorier – den gamla svenska lantrasen västgötaspets, vilken jag älskat i 40 år - herregud, snart ett halv sekel. Här med rejäla dopnamn som Ragnhild, Nellie och Gråben. Det är grejer det.

Byns veteranmarknad behövde inte min support, där var fullsmockat med både folk och bilar, så jag drog hem till dressyren på Göteborgs Horse Show. Via TV, bäst att tillägga. Njuter alltid enormt av den vackra dressyren och imponeras av skickligheten, men ekipagen som förr red till vacker finstämd musik har nu nån slags elektronisk dunka-dunka till så hög volym att tv-kommentarerna inte når fram. Ryttarna själva lovordade unisont sina musikval, men det störde faktiskt min upplevelse. Och stackars känsliga hästöron... Hur tänkte dom här? Noteras att hög musikvolym nu även tillämpas på islandshästtävlingar. Som om inte hästupplevelsen räcker till, liksom.

Avslutade dagen med att ta stygnen (tre) från Husbondens opererade ben (bara en liten skamfläck) - vi brukar sköta sånt själva. Och ett samtal med Väninnan som vilar från facebookandet. Ja, herregud, vem behöver inte det…

Kvällssolen splittrades i tre innan den gick till vila. En halo med både ’regnbåge’ och två bisolar. Ljusskenet genom molnslöjor var så starkt att även bisolarna bländades. Såg både solar och planeter en halvtimme efter fotandet. I skrivande stund har alla tre gått till vila. Skönt för ljuskänsliga ögon. Det räcker så väl med en sol, tack.

Utflykt till Jula idag för inköp av element. Höga priser så Jula blev det självklara valet. Säkert ett utmärkt element. Bara fabrikatet – Gnosjö – har liksom en aura av positiva vibbar kring sig (Gnosjöandan).

För övrigt något av en sorgens dag när första muslimska böneutropet skedde i Fittja. Det hör inte hemma i den svenska ljudbilden. Trist att Botkyrka kommun inte kunde stå emot påtryckningarna. Dessvärre blir detta prejudikat för fler utrop i landet vilket tyvärr ger SD fler röster.

Dock satte sossarna ner foten i sitt Mustafagate. Tufft gjort. Politiska islamister ska inte tillåtas infiltrera i svensk politik. Tyvärr vaknade S väl sent. Med smartare hantering hade de sluppit trassel och ännu ett mediedrev.

Tack vare Mustafagate kom själva kärnan om skillnaden mellan muslimers religion och politisk islamism fram. Föredömligt skildrat av Nalin Pekgul (S) i DN (den första invalda muslimen i Sveriges riksdag). Problematiken är en riksangelägenhet och S har visat vägen hur man ska hantera den – fast utan valberedningstrassel då.

Undrar när medierna ska granska vad regeringspartiet M ska göra med sin egen islamist Abdirizak Waberi vilken uttryckt att han vill se sharialagar parallellt med de svenska. Antingen har moderaterna kommit lindrigt undan mediadreven (igen!) eller så tycker Reinfeldt att detta är helt ok. Hursomhelst borde väljarna få svar. 

Nej, nu väntar filmklippen på redigering, de har vilat i en vecka. Grodorna kväker i den ljumma vårnatten. Försöker filma dem i morgon kväll. Skönt om det bara blir en sol i morgon.

Haha, jag lurade Adobe Reader! Den nya dumma dialogrutan för utskrift var plötsligt helt förändrad och rent bisarr. Man borde kanske ge fasen i uppdateringar? Samtidigt ängslig att förlora funktioner.

Elddopet kom snart. Plötsligt behövde jag skriva ut ett pdf-dokument på både fram och baksida. Inte mer än 16 sidor, men ändå… Förr valde jag utskrift av udda sidor, vände på dem i skrivaren för att välja jämna sidor. Klanderfritt. Enkelt. Fick nu leta ordentligt för att ens hitta valmöjligheten, och när så skedde kom sidor ut i en enda oordning. Vad i he...!

Hur jag än försökte gick det käpprätt (ark och bläck till spillo). Så här kan det ju inte fortgå om man måste skriva ut en manual på 140 sidor... Måste lösas.

Hjälpen sa: ”1) skriv ut med jämna sidor, 2) välj ’omvänd sidordning’ - i detta fall gör ’omvänd sidordning’ så att sidorna kommer i rätt ordning (!). 3) Vänd på hela bunten utan att ändra något och stoppa in i skrivaren igen. 4) Skriv ut udda sidor.”

Så jag körde väl på då. Under förtretat muttrande: ”Si, si, ben komma pronto. Mamma mia, hundar börjar tala mat…”. Humorn är flytvästen på livets flod.

Som anat kom utskrifterna förstås ut med hålen på fel sida. Och förstås i tokig ordning. Häftade ihop dem, studerade, funderade… hmm... tiden gick... Hade förstås glömt att välja bort ’omvänd sidordning’ vid andra utskriften. Bestämde mig för att göra precis tvärtom… och si, det blev perfekt. Ha! Jag lurade den dummingen.

Noterade noga hur det ska göras. Livet är fyllt av noteringar om teknik.

Nyfiken i en strut måste förstås testa nya appen från LRF som skulle hjälpa oss scanna streckkoder och visa vilka varor som var svenska. Stor nyhet på Rapport idag när den släpptes. Himla bra grepp! Detta kan bli bra, sa jag. För vi vet ju att svenska konsumenter EGENTLIGEN vill ha svensk mat och svenska bönder.

Och vi vet ju att de stora matkedjorna ’krigar’ mot oss genom att göra innehållstexter allt mindre och allt luddigare, och att man medvetet lurar oss genom att sätta svenska flaggor på maten osv… Gudarna ska veta att den behövs!

Hoppfullt scannades så kylens matvaror. Entusiasmen sjönk allteftersom. Den ”kände inte igen” egna varor från lantbrukskooperativet, som t.ex Arla…! Ibland tummen ner, ibland upp, olika gånger. Ibland funkade inte scannern. Förstår ju om inte alla varor uppdaterats så här i början, men då borde den sagt ”känner inte igen” vilket fanns som alternativ. Många liknande erfarenheter kunde sen läsas på LRF:s sida redan första dagen. En del riktigt sura.

Men initiativet är helt ok. Jag gillar det. Lovvärt om det kan rädda några svenska bönder för framtiden. Man får väl ge sig till tåls. LRF får jobba vidare på saken och till slut blir det nog bra. Och appen är gratis, så ingen skada skedd.

När bilar blivit allt stöldsäkrare har istället bilnycklarna blivit ett kärt stöld- och rånobjekt. Och var förvarar man bäst plånbok och annat som ska skyddas mot ficktjuvar? Jo, i byxfickan.

Försök med det…. Lägg bilnyckeln i en trång byxficka efter att du låst bilen på parkeringen och det händer grejer… Det fjärrstyrda centrallåset låser upp sig vid minsta tryck på nyckeln i fickan. Ett moment 22.

Mysteriet med oväntat låst bil i garaget fick sin lösning. Jag har ofrivilligt råkat låsa - eller låsa upp - bilen om jag haft nyckeln i handen när jag stängt garagedörrar, burit kassar eller andra naturliga manövrer i livet. På så vis har jag förbryllad kommit fram till en olåst bil som borde ha varit låst...!

Saken kom på tal hos vännerna idag. Nyckeln testades genom fönstret på andra våningen och ner mot bilen 30 meter bort. Klick… jodå, det funkade!

Nyckeln måste alltså bäras försiktigt i nypan tills man kommer ur fjärrzonen från bilen. Och det är långt. Först när man kommit ur den kan nyckeln åter hanteras utan risk för upplåsning. Bäst att snarast testa fjärrgränsen!

Vän av ordning undrar nu… VARFÖR måste nyckeln fungera på 30 meters avstånd (eller längre)???? VEM har behov av att gå 30 meter bort innan man låser bilen? VEM behöver låsa upp bilen 30 meter innan man nått fram? Ännu en typiskt manlig leksaksuppfinning med fel resultat.

De första fjärrstyrda låsen hade kortare och helt lagom räckvidd. VAR det VERKLIGEN helt nödvändigt att förlänga detta? Detta idiotiska (och dyra!) leklynne har försämrat den stöldsäkerhet som efter kostsam teknisk möda byggts in i bilen. Hur tänkte man egentligen här?