Just nu hörde jag rådjuren tassa omkring i dungen där vi utfodrar vildfåglarna. Borde väl blivit skärrad efter att stunden innan ha sett Predikanten på tv. Men när man bor på landet lär man sig att ... det är inte folk som smyger omkring i buskagen, det är djur.

Här är ytterligare en tidig målning från 1975 i min samling. Har skänkt bort den liksom ett par andra. Den här saknar jag faktiskt, hade nästan glömt av den. Vilken tur att jag fotograferade dem innan.

Vi hade en trebent råbock i trakten för några år sedan. Vi hörde först bara talas om den men hade senare turen att få se honom också. Han var så grann. Kraftig, välmusklad, några år på nacken, smidig i rörelserna, en riktig överlevare. Hur han blev av med sitt ena framben vet vi inte, vill inte veta.

Hur som helst syntes det inte på rörelserna alls. Han galopperade lika fint som de övriga, förflyttade sig under betandet hur fint som helst. Han hade gått det hårda vägen.

Hoppas han hann lämna sina goda gener vidare till ett par generationers kid innan han försvann, troligen skjuten förstås... av nån som trodde sig göra en god gärning...? Jag gissar bara.

Mössens tid är inne. Egentligen är det väl mer mössens tid när det är sommar... för DEM alltså. Men för oss är den nu. Det är nu vi får ont av dem i uthus, husväggar och lite varstans. Som jag tidigare nämnt har vi lagt ut råttgift. Inte kul, men nödvändigt. Man vill ju ha husets elkablar hela och slippa brand av den orsaken.

Men jag gillar möss. Egentligen. Är gnagarfreak. Det äv väl därför jag haft marsvin hela mitt liv. Och vem smälter väl inte inför dessa pigga ögon som gnagare har, kaniner, harar, möss, ekorrar m.fl

Således lockade detta motiv oemotståndligt, en hasselmus. Underlaget från annans foto... som oftast.

Beskar även bilden så att detaljerna syns bättre. Synd på en sån rar ärta att utgöra bara en 16-del av en målning. Här är han, lite större:

Vårt land, vårt land, vårt fosterland... börjar bli påfrestande.

Hörde i går svt:s Gomorrons analyser av danska valet och danskarna som tilltalar mig i hög grad.

Så här beskrev journalisten Christoffer Barnekov och danska turistrådets Gitte Madsen-Friberg det danska folkets kynne:

"Danskarna är pigga på diskussioner, man släpper ut allting - även sånt som vi svenskar inte vill prata högt om, apropå den skeptiska hållningen inför främmande folk.

De gillar att "komme ut och skannes" (skälla lite) och diskuterar gärna högt och ljudligt på värdshuset till en öl. De är traditionellt mer frispråkiga än vi, är inte rädda för konfrontation, har en annan öppenhet än oss och söker inte alltid samförstånd.

De har starka demokratiska traditioner, gillar att "snakkes sammen", är intresserade av filosofi, etiska frågor, av politik och av sitt land. De träffas i folkets hus i små samhällen där de löser allting tillsammans, är mindre lojala mot överheten än svenskar och mer benägna att ta egna initiativ.

Att ett val på en vanlig arbetsdag, utlyst bara en månad innan, kan få 90 procent av folket till urnorna vittnar om en stark känsla för demokrati."

Yes, yes, yes... allt detta saknar jag i Sverige. I Landet Lagom som Lägger Locket På stora allvarliga frågor, där en glass inte får heta Nogger och man knappt vågar hissa svenska flaggan av rädsla för att bli kallad rasist. Nu är det värre än nånsin. Vad är det med oss? Rädslan och konfliktskräcken kommer snart att knäcka oss svenskar, tror jag.

Yes... jag tror jag är dansk i själen... åtminstone halvdansk.

Programmet kan höras och ses här.

Det var inte så illa som jag trodde; Hyresgästföreningen HAR INTE tagit över landet. Men det var krångligt nog att nå fram. Försökte ringa deras förbund med frågan vilken policy man tillämpar vid råd om minimibehovet för tv-kanaler. - "Jag får inte koppla fram dig till förbundet om du inte är medlem" svarar då en liten hoppa.

Sverige håller på att urarta totalt. ALLA sätter upp röstbrevlådor, spärrar o. dyl. och försöker på alla sätt stoppa oss medborgare från att nå fram och få svar på våra frågor.

- Men så illa kan det väl inte vara, sa jag och fortsatte "Är du nån portvakt eller vakthund som försöker stoppa samtal att nå fram, eller nåt?"

- Hör du hur dumt det låter? sa jag.

Men nej, det gick bara inte!

Det gick bättre hos Hyresgästföreningens regionkontor. Kom direkt till en jurist som snabbt redde ut begreppen, kristallklart. "Hyresgästerna ska ha tillgång till samma utbud som före digiatalövergången." Inget annat rekommenderas!

Så är det väl antagligen i lägenheterna, fast ingen där har tänkt på att ställa högre krav.

Jag menar, Svt 24 sänder faktiskt ofta riksdagsdebatterna och tillgång till dem är ju basalt för vårt ännu (?) demokratiska samhälle.

Nå det innebär ju att vi får lirka fram kanalerna på annat sätt. Man uppskattar klara besked.  

Den här bilden var berömd långt innan jag gjorde den i olja 1977. Kunde bara inte låta bli att måla av det vackra fotot av den vackra hunden, Fandangos Fantom (rottweiler). Hundfolk med några år på nacken känner säkert igen bilden som ofta användes i kennelns stora annonser.

1976 kom en liten rottweilerflicka in i mitt liv, dotterdotter till Fantomen, och det satte väl extra fart på inspirationen. Hon hette Polly och var god som gull. Som västgötafantast, då värre än nu, hade jag dock svårt att ta till mig det rottweilska egensinniga lynnet så Polly blev exets hund och följde med honom vid separationen. Både hund och tavla faktiskt.

Mitt i flyttruschen kommer verkligheten ifatt en. Just nu i november känns saknaden av vår älskade Lisa ända in på kroppen. Lisa dog den 6 november 2004, fick avlivas efter en galopperande leukemi av ettrigt slag bara sex år ung. Ett oerhört slag för oss. Att Lisa skulle bli svårt sjuk fanns inte på kartan, hon var hälsan själv, stark, klok och modig. Och väldigt speciell.

Hon var alltid full av upptåg och humor, var flockens lekledare, en snäll och vänlig ledare som alla våra hundar såg upp till. Vi också.

Under de två år som gått har jag inte orkat bearbeta sorgen på riktigt. Den hamnade i en mental byrålåda som sedan bara öppnats på glänt då och då. Året efter drabbades vår äldsta hund Hanna, 13, av cancer i buken och fick tas bort, visserligen med åldern inne men ändå... I december samma år dog mamma. Byrålådan blev full.

Just nu känns det som om det snart är dags att plocka fram minnet efter Lisa och börja tömma sorgelådan. Här är några bilder av henne.

Översta bilden togs samma dag hon kom hem som godkänd vid korningens mentaltest. Ett påfrestande test för de flesta hundar, även Hanna klarade det i sin ungdom. Men Lisa gjorde det med ett leende över hela ansiktet, spexade och showade och hade jättekul, applåderad av åskådarna och med fina vitsord från testledaren. Det var en märkvärdig dag för oss alla. 

Vilken känsla! En ledig dag, alldeles för mig själv. Husbonden på jobbet och pappa installerad i nya lägenheten. Promenad i lätt snöfall, åååhh. Fåglarna fick vara inne i dag också, vinden var isande och jag ville utnyttja dagen bara för mig själv utan att passa höken och fåglarnas ingång till kvällen. En lätt lunch i stillhet vid radion och med tidningar utbredda över bordet medan tvättmaskinen tuffade. Härligt.

---

Sen... drog jobbet igång. Hade tänkt stryka skjortor men livet ville annat. Två timmar av MITT liv och MIN fritid gick åt till att reda ut vilka tv-kanaler pappa (ja, vi alla) egentligen har rätt till... och detta bara för att samhället håller på att falla samman och ingen längre har ansvar för någonting.

Kanalsökningen gav bara 1:an, 2:an, 3:an, 4:an och 5:an. Detta är INTE bra om man är ointresserad av 3, 4 och 5 och istället vill ha Svt:s alla fria kanaler som man tror ingår överallt. Han saknar speciellt Kunskapskanalen och svt24. Jag är beredd att hålla med. Heter det fria kanaler och man betalar sin tv-licens tror man ju att de ska ingå. Men nej då...

Sveriges Television hänvisade mig till Teracom, som hänvisade till Radiotjänst som hänvisade till kommunen (!) INGEN visste vilka kanaler man har rätt till! Lokala tv-handlar'n som installerat kabel-tv-nätet visste inte hur pappa skulle få de fria kanalerna.

---

Tv-och radiospecialisten i Grannbyn, där vi är stamkunder, ringde hjälpsamt upp Grannbyns store hyresvärd vilken brukar veta vad som gäller... och här kom besked:

"Fria kanalerna är inget allmängods! Svt1, svt2 och tv4 är det minimum av kanaler som Hyresgästföreningen (!) kräver." Sen när har Hyresgästföreningen tagit över lagen i det här landet!? Vem har gett Hyresgästföreningen i uppdrag att förhandla bort de fria kanaler som vi betalar licens för??? Man häpnar.

Sen var den lediga dagen förstörd, eller åtminstone störd. Pratade bort en stund i telefon med Kompisen och såg en film på TCM, bara för att gå ner i varv igen. Skjortorna hänger kvar och har förmerat sig sedan tvättmaskinen blev klar.

I morgon får jag väl ge mig på Hyresgästföreningen och fråga vad dom håller på med. Hänger dom inte med? Måste väl vara ett "uråldrigt" beslut... dvs. före digitaliseringen.

Hoppsan... egentligen skulle jag bloggat om nåt helt annat, men efter några surfande sidospår blir det några rader om indianer. Så det kan bli!

Har alltid varit fascinerad av indianer d.v.s. den bild som skildrats i böcker och på film. Sann eller ej, så har jag fastnat för indianernas utseende och liv. Helt betagen valde jag att måla den här bilden 1977, eller snarare "kunde inte låta bli".

Termen "indianer" uppstod ur Christofer Columbus missuppfattning då han nådde de karibiska öarna (i Västindien) 1492 i tron att han nått Indien. Han kallade därför invånarna indios, spanska för "indier" (källa: Wikipedia).

Som gammal Disney-fan har jag också roats av den gamla tecknade serien om en liten indianpojke kallad Hiawatha (underbart namn). Vem minns inte den.

Förvånad hittar jag här http://www.hypatia.se/indian/ uppgifter om en historisk Hiawatha, hövding över mohawkstammen, och läser vidare:  "Hiawatha var en vis och artig hövding som lärde sitt folk om universal fred och broderskap. Han lyckades avsluta krigen mellan iroquoisstammarna vilket gjorde slut på torterandet och dödandet."

- Hade jag ingen aaaaning om.