Fågelperspektiv

Alla inlägg under juli 2010

Av Margus - 31 juli 2010 23:07

- Jag SKA sova mjukt, så det så! Sigrid längtade till sängarna på övervåningen, den lilla konvalescenten, smög iväg med parabol runt huvudet och upptäcktes halvvägs uppför trappan (KAN själv)! Hej och hå, fick man bråttom. Den lilla rackaren.

Hon tröttnade på alla med kompostnät avstängda soffor här nere. Golvet går väl bra att ligga på OM MAN BESTÄMMER DET SJÄLV, men nu är hon prinsessan på ärten. Det ska vara lyxigt mjukt.

Sigrid har för övrigt väldigt mycket att berätta om sin sjukhusvistelse. Hon kvider, mumlar, gnyr och muttrar långa haranger i olika tonlägen över sakernas tillstånd – mor Hanna upp i dagen. Vi lyssnar och tolkar. Man blir så full i skratt.

Ulrik är den förstående gentlemannen ända uti tåspetsarna. Han följer henne och vakar, tröstar och puffar. Tittar och avvaktar tålmodigt. Han står ut med parabolskrap och –törnar för han är åldermannen som genomlidit både egna och andras parabolperioder och vet att det går över.

Efter trappäventyret lyftes Sigrid upp till Husse i tv-soffan och föll i riktig djupsömn där för någon timme – vilken lisa. Nu är sista rastningen gjord (i koppel) och första kvällen avklarad. Undrar just hur natten blir…

Av Margus - 31 juli 2010 19:18

Klubba i huvudet... det är vad som behövs för att få en upprörd västgöte till ro. Särskilt en som tar sin vaktmästaruppgift på allvar och ska ha örnkoll. Sigrid är hemma, men inte nöjd. Allt är fel, tycker hon. Vi har försökt sitta i soffan i samlad flock - ett pålitligt trick annars. Vi har försökt ensamkupé i avskildhet - fy för den lede.

Hon är rastad, hon har ätit, hon har kollat omgivningarna, flocken är samlad... vi har smekt, vi har tröstat och lugnat... men hon är fortfarande uppriven och som en osalig ande. För se... hon KÄNNER SIG INTE SOM HON BRUKAR och det RETAR HENNE TILL MAX. Så är det för en med kontrollbehov (fråga mig - jag vet).

Vi trodde väl att överlevnadsinstinkten som bar henne på hemresan skulle falla till vila i hemmet. Så icke. Vi trodde att adrenalinet skulle ta ut sin rätt och att hon skulle sjunka i rättmätig dvala. I helskotta heller. Om en västgöte får bestämma så "ÄR DET INGET FEL PÅ MIG", trots genomgången stor operation. Hon tänkte hoppa upp och ned i sofforna hur som helst, och det FÅR HON INTE.

Detta är en västgöteägares stora dilemma - och källa till glädje. En enveten liten vallhund med 200 procent VILJA och förmåga att driva en flock STORBOSKAP kan köra med vem som helst... tro mig. Vi känner igen det från andra tillfällen med tidigare hundar - det är snarare regel än undantag, men icke desto mindre påfrestande. För alla! 


Puh... just nu verkar hon ha övermannats av trötthet för en stund i hundbädden under datorn. Halleluja. Må hon uppnå nirvana, för det behöver hon.


Västgötar som hämtas på sjukhus är inte riktigt närvarande. Överlevnadsinstinkten går på högvarv och de är helt inriktade på att klara varje prövning på egen hand. Således såg hon knappt Ulrik och oss. Vi var ju kända fenomen medan hon var inställd på att ta hand om en smärre katastrof ifall det skulle behövas. (Klickbara bilder - och mobilkameran är äntligen testad.)

         

      

På hemresan satt jag i baksätet med henne för att skydda såret från Ulriks intresse. Han låg ensam längst bak och började skälla av oro för att hon inte var med... Han hör ju inte så bra och hon luktade mest sjukhus... (ja, herregud).

Hon pep oavbrutet "yh-yh-yh-yh-yh..." (otålighetspipet) mest hela vägen och har väl aldrig studerat landskapet så väl, medan jag stack ner Sigriddoftande fingrar genom gallret till Ulrik som tröst... hehehe... vilken hemfärd.

Nå... det lugnar väl sig under närmaste dygnet... DET GÖR DET. Nu väntar vi mest på en lugn natt när allt KOMMER TILL RO.

Av Margus - 31 juli 2010 11:00

... tycker Sigrid, enligt rapport från Djursjukhuset som ringde alldeles nu. Sigrid mår bra, har ätit, rastat sig och skakar galler lite lätt. Vi är välkomna att hämta så snart vi kan. Ska bara äta och samla oss lite. Herregud... vad jag blev upplivad plötsligt.

Morgonen var seg. Kände mig mörbultad i hela kroppen. Husbonden fick smörja rygg och axlar (mina) med Zon. Jag trodde klockan stod still i väntan. Jisses, vilken pärs. Ulrik väntar och väntar med en gammal gentlemans tålamod. Nu till kylen och plocka fram lite mat och sen... väntar Siiiiigrid.

Av Margus - 30 juli 2010 21:49

Hon överlevde... så långt i allafall. Tack gode Gud... så hjälplös man känner sig.


Djursjukhuset ringde just nu (kl 21.49) och meddelade att allt gått bra. Sigrid höll på att vakna och är megatrött såklart. Hon undrar säkert var hon är och varför allt är så konstigt. På hemmafronten går Ulrik och undrar varför hon saknas. Husbonden har haft friidrotts-EM att skingra tankarna med, själv har jag läst 87:an och sorterat papper i väntan på SAMTALET...


Sigrid lämnades vid middagstid på sjukhuset för operation. Hon var så kavat och travade iväg med personalen. Det kändes fel när hon var så pigg och alert, men livmoderinflammation är inte att leka med så vi tog chansen. Den kunde ju stänga sig för att senare spricka... huu. Jag somnade direkt när vi kom hem. Huvudvärken satt som en smäck.


Tack så väldigt mycket för alla stöttande kommentarer och tummar som hållits! Det känns gott att många goda energier sänds till Sigrid. Faran är väl inte över än... rötmånad som det är. Men, så långt, allt väl.

 

Ja, nu är det gjort. Livmoder och äggstockar hade även en del cystor, typ endometrios vilka även kan ha gjort ont. Planen är att vi ska få hämta henne i morgon, om allt flyter normalt och de inte får in för många akutfall. Hoppas...

 

Man kan dessvärre inte tänka på så mycket annat... men nu ska jag ta en stärkande kopp cappuccino. Stackars Sigrid, vi längtar sååå efter vårt lilla charmtroll.  

Av Margus - 29 juli 2010 21:51

Ingen rast och ingen ro. Sigrid kräks på förmiddagen efter medicinintag. Knappast lämpligt. Men middagsmålet (utan medicin) fick hon behålla. För övrigt är hon trött och lugn (efter gårdagens festande...?). Men dricker och kissar mer. Det är nog medicinen (Baytril).

Veterinären hade tankar åt annan medicin - sulfa. Vi skulle ringa i morgon bitti. Där går min gräns. Samme veterinär har feldoserat sulfa till Sigrids bror en gång tidigare, så att han blev förgiftad...! Läs HÄR. Så i kväll ringde jag akut till Blå Stjärnan i Skara. "Togs ingen röntgen...?" frågade jourhavande.


Allvaret tog mig så att jag glömde ta min egen medicin... ;-) Ja, vi har varit rätt trötta själva. Dagens duggregn har underlättat vilan. Bloggens följetong om Sigrids vedermödor har nu pågått fyra dagar å rad, men så är det... varav hjärtat är fullt, så talar munnen. Snart hoppas jag det finns trevligare saker att skriva om.

Vi är välkomna till Djursjukhuset i morgon och så blir det. Ska det opereras så sker även det i morgon. Mamma Mia, nu är det skarpt läge... hmpf.




Av Margus - 28 juli 2010 23:30

  

- Äh, det är bara den årliga fotograferingen. Varje år likadant… blääähh. Guud, va’ trist.

Man skulle tro att den ärrade veterangruppen nu kunde sin sak och att fotandet skulle vara över på ett par sekunder. Så icke…

Med mycken möda, flera fnissanfall och tack vare kamerans seriebildstagning lyckades vi till slut få en 12-årsbild av syskonen med bihanget Ulrik i mitten där alla såg något sånär hyggliga ut - SAMTIDIGT. Bihanget, dvs. 105-åringen, skötte sig bäst av alla och var riktigt presentabel på samtliga 41 bilder medan ’ungdomarna’ på flankerna fånade sig å det värsta.

      

Det stånkades och stönades, kisades med ögon, räcktes ut tungor och tittades åt fel håll. Det var ingen måtta på hur genant trion tyckte det var med uppmärksamheten. (Klickbara bilder)

Toste poserar alltid LIGGANDE när det är tal om gruppfoton. Alltid. Och helst en bit ifrån. När luckan till de andra blev för stor var matte tvungen att korrigera. Han morrade och TVÄRVÄGRADE och blev slutligen liggande PÅ RYGG så att matte helt sonika handgripligen fick RULLA honom in mot gruppen igen. Två varv…

Efter några fnissanfall (våra) parkerade han sig demonstrativt FRAMFÖR de andra, varpå de fick flytta efter. Allt för konstens skull.

    

Som läsaren anat var det 12-årskalas för syskonen Sigrid och Toste hemma i vår trädgård. Festen inleddes med Tostes årliga bad i vår hunddusch på bekväm arbetshöjd. Knytis vid dammen med vännerna. Grillade rallykotletter och potatissallad - följt av hallonpaj med grädde till vilket även årsbarnen inbjöds. Kalastur med vädret.


Av Margus - 27 juli 2010 20:05

Visst är det livmodern som spökar på Sigrid. Det konstaterades idag med ultraljud (förstorad). Djursjukhuset Blå Stjärnan var underbemannat så här i semestertider, de hade ingen tid förrän på torsdag och hänvisade till vår lokala veterinärstation, kanveta.

Efter orolig kväll och natt (mina - Sigrid mår bra och är obekymrad) var vi där redan på förmiddagen. Ulrik följde med in för det fanns ingen skugga att ställa bilen i. Nåt moraliskt stöd var han då inte, han skakade så att även öronen darrade... hellegod.

Sigrid märkte knappt vad veterinären gjorde för hon hade 'polisuniformen' på sig och hårdbevakade hela mottagningen med örnkoll. Först gäller nu en antibiotikakur för att se vad som händer, om tio dagar tas ny kontakt. Man får lite tid att sansa sig. Operation kan mycket väl ske på denna vet.station och så blir det nog.

Nu skulle jag önska en magnetröntgen för att se EXAKT vad som hänt i hennes inre. Jag menar... det kan ju finnas annat otyg därinne. Sånt kan komplicera. Mycket att fundera över. Tankarna räckte inte till så mycket annat denna dag.

------------

Det blev lite tid över i solen på eftermiddagen. Inte lika trevligt som under vår och försommar. Värmen är kvalmig, flugor, blinningar och getingar besvärar, man blir lätt grinig och kan liksom inte njuta i solen. När en tvestjärt kravlade uppför mitt ben fick jag nog och gick in. Stensomnade i soffan SITTANDE! Behövdes visst. Jobbig dag.

Av Margus - 26 juli 2010 22:11

Sigrid är sjuk. Mammas älskade lilla 'docka', familjens lilla valp som fyller 12 år om två dagar. Det verkar vara livmoderinflammation. Detta är bekymmersamt.


Hon löpte för fyra månader sedan. Har gått upp ett kg i vikt på den tiden, haft lukt- och färglösa flytningar från och till samt ser lite rund ut om buken som ömmar när man trycker lätt. Nu ser hon ut att börja löpa igen (helt fel tid) och Ulrik är på tårna. Och idag kom det säkraste tecknet: gulgröna varflytningar från slidan...!

Inga bra tecken alls.

  

I övrigt mår hon bra, är inte hängig, har ingen feber - snarare undertemp (37,8 i kväll), dricker inte mer än vanligt men är väldigt bekymrad över sina flytningar. I morgon åker vi till sjukhuset med henne.


Operation? En STOR operation - på en tolvåring...? Javisst, det finns antibiotikakurer, men det beror på hur det ser ut på röntgen och ultraljud. Hon är vid god vigör så vitt vi vet, men är det tillräckligt...? Många frågor hopar sig. Stämningen är tryckt.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
      1
2
3 4
5 6 7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Juli 2010 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards