Den stekheta dagen till trots lämnade vi svalkan vid dammen för att uppleva lite nerv vid hingstpremieringen på Uddetorp. Maffiga ardennerhingstar som trippar på tårna är såå tjusigt. Det får i synnerhet mig att må bra en vecka framåt. Särskilt med härliga filmsekvenser i bagaget...

En skönhetsupplevelse med all denna samlade kraft. Stampande hovar som otåligt slår i hästtransporterna. Frustningar och skrianden från hingstar som ska imponera. Några bocksprång. Vana hästmänniskor. Lugna ston med föl vid sidan. Stora hovar. Tunga steg med spänst.

Lilla Sigrid var med förstås. Hon travade omkring mellan hästtransporter och klampande ardennerhovar som om hon var född i ett stall. Med rätta attityden klarar man sig bäst!

Efter utflykten somnade vi hemma i varsin stol under palmen (rönnsumak). 27 grader varmt och vindstilla. Undra på att 'hästgubbarna' pustade vid visningarna.

Nu har man nåt gott att se fram mot när mörkret faller. Många filmklipp att analysera. Klickbara bilder.

Låten som sjöngs unisont vid norska Arbeiderpartiets och AUF:s minneshögtid i går, fredag, över offren i massakern ger rysningar genom kroppen. Otroligt stark. Kände igen den direkt, visst hade vi den på skiva med danske Kim Larsen...? Joomän. Han har gjort den mäktiga låten än starkare - ehuru kortare, det är en av hans stora succéer.

Då det kanske finns andra som också fastnat för låten delar jag med mig av en inspelning, funnen på nätet. Samt texten, nedan. På norska kallas den Til ungdommen, på danska Kringsat af fjender. Kim Larsen har också kallat den 682 A, efter dess plats i danska Högskolesångboken. Flera varianter finns utlagda på You Tube.

Texten är skriven av norske poeten och journalisten Nordahl Grieg. Om låten kan man läsa HÄR.

Kringsatt av fiender,

gå inn i din tid!

Under en blodig storm -

vi deg til strid!

Kanskje du spør i angst,

udekket, åpen:

hva skal jeg kjempe med

hva er mitt våpen?

Her er ditt vern mot vold,

her er ditt sverd:

troen på livet vårt,

menneskets verd.

For all vår fremtids skyld,

søk det og dyrk det,

dø om du må - men:

øk det og styrk det!

Stilt går granatenes

glidende bånd

Stans deres drift mot død

stans dem med ånd!

Krig er forakt for liv.

Fred er å skape.

Kast dine krefter inn:

døden skal tape!

Elsk og berik med drøm

alt stort som var!

Gå mot det ukjente

fravrist det svar.

Ubygde kraftverker,

ukjente stjerner.

Skap dem, med skånet livs

dristige hjerner!

Edelt er mennesket,

jorden er rik!

Finnes her nød og sult

skyldes det svik.

Knus det! I livets navn

skal urett falle.

Solskinn og brød og ånd

eies av alle.

Da synker våpnene

maktesløs ned!

Skaper vi menneskeverd

skaper vi fred.

Den som med høyre arm

bærer en byrde,

dyr og umistelig,

kan ikke myrde.

Dette er løftet vårt

fra bror til bror:

vi vil bli gode mot

menskenes jord.

Vi vil ta vare på

skjønnheten, varmen

som om vi bar et barn

varsomt på armen!

Nu är vår lilla Sigrid fyllda 13. Gårdagen firades som brukligt med att Vännerna kom, dock utan broder Toste som tragiskt gick bort för en månad sedan. Årligt födelsedagsfoto ställdes således in. Sigrid har ju hedrats med egen film här i bloggen och det smäller högre. Inte saknas det samtalsämnen nu när man ses...

-----------------
Lilla Huset är i djupaste sorg över den fasansfulla massakern i vårt grannland. Följer varje sändning från Oslo, tar del av vad som skrivs och sägs. Stämningen hemma är mycket dämpad, det känns tungt att gripa sig an olika projekt. Tårarna tränger fram flera gånger om dagen.

Vi tänker på och känner med alla som drabbats av skräck och förluster. Imponeras och förundras över alla hjältedåd som rapporteras. Förfäras över angreppet på demokratin och arbetarrörelsen. Samt överväldigas av norske statsministern Jens Stoltenbergs förmåga att stå upp för norska folket i denna svåra stund. Lilla Huset har fått en ny idol.

Läser dock inte många rader om massmördaren som person. Bryr mig inte om varken uppväxt eller ”hur en sådan som han tänker”. Viktigast är det han faktiskt ställt till med. Något så oerhört att man har svårt att ta det till sig.

Lilla Huset störs också grymt av att massmedia både nämner och skriver hela hans namn alldeles för ofta. Journalisterna tycks plötsligt ha tappat förmågan till variation, de kunde sagt gärningsmannen, massmördaren, missdådaren, den misstänkte… what ever, bara inte rapa upp detta långa avskyvärda namn gång på gång. Här i bloggen ska det åtminstone inte hamna! Aldrig någonsin.

Namn framhåller man på aktningsvärda personer som ska hedras, inte på ynkliga illgärningsmän av denna kaliber. Störs dessutom av att bilderna på honom visas alldeles för ofta, både i tv och tidningar och därtill alldeles för stora. Detta är rent stötande. En som gjort sig skyldig till så vidriga handlingar ska – om alls - visas med små bilder i förnedrande situationer, typ inne i polisbilen – inte de förhärligande självporträtt han lagt ut på sig själv på Facebook.

Det finns mycket att fundera över vad gäller orsak och verkan i vårt öppna samhälle, lagar för vapen och bombingredienser. Det är ingen tvekan om att illdåden i Oslo var politiska. Hoppas att många nu inser att politiken är viktig, att det faktiskt är allvar och inget trams. Kanske kan medierna lära sig att behandla politiska spörsmål med större seriositet än att som hittills framställa åsiktsskillnader som löjliga spektakel.

AMF är en stor förvaltare av tjänstepensioner bland annat. Kanske för stor... Lilla Huset har i dagarna erfarit att AMF behandlar sina kunder tämligen nonchalant. Att resonera förnuft med kundtjänsten är stört omöjligt.

För allmänna pensionen gick det lätt. Pensionsmyndigheten har formulär på nätet för vilket man genast erhåller ett kvitto på att det är inlämnat. Värre var det med AMF som bara tar emot ansökan insända per post.

När man ansöker om pension ska detta göras minst två månader före tänkt utbetalning (oktober i vårt fall) för att de ska hinna hantera ärendet. För säkerhets skull sände Husbonden in ansökan TRE MÅNADER i förväg (slutet av juni).

Gissa när AMF tänker skicka ut beskedet... Jo, i SEPTEMBER...! Hur ska Husbonden hinna säga upp sig i tid då??? Det skiter väl AMF i. För dom har sååå många kunder. 3,8 miljoner, minsann.

Inte nog med det... Vi ringde ett par veckor efter postandet. Tänkte få bekräftelse på att ansökan kommit in med tanke på att det kan fastna i nån maskin hos Posten. Man tar ju för givet att AMF diarieför ansökningarna. Det vore lätt gjort; personnummer och ankomstdatum = färdigt. Nähähäedå.

När ansökan kommer in läggs den i högen för utbetalningsmånaden, fick vi veta. Och det är så många så dessa tittar de inte i förrän under augusti.

- Men tänk om den kommit bort i Posten då, frågar jag. Då hinner vi ju inte sända in en ny.

- Så är rutinerna, oavsett när den kommer in. Så det så.

- Ska man behöva skicka ansökan som rek med mottagningsbevis, för att veta att det kommit in, frågar jag då.

- Det spelar ingen roll, för dem hinner vi inte hämta ut ändå, svarade den lilla 'pippilottan' på AMF.

Ett råd till alla som ska ansöka om pension hos AMF: Sänd den som REK eller REK MED MOTTAGNINGSBEVIS med Posten! Då finns bevis för att den är postad. Sen får AMF ansvara för att lösa ut sin post. 

'Ansökan' förresten... Det borde heta begäran om pension. Pensionen är något vi betalat in till och har rätt att ta ut när vi vill, enligt gällande regler förstås. Ordet 'ansökan' får det att låta som en nådegåva. Det ger åtminstone AMF helt fel signaler om hur man ska behandla sina kunder.

Stor lycka uppstod när jag upptäckte sajten där musik gratis och fritt kan laddas hem för användning till egna amatörfilmer. Där hämtade jag musiken till filmen om Sigrid i föregående inlägg. Möjligheten ger stort utrymme för fantasin och skaparlusten redan när man filmar. Man vet att här och här kan jag lägga musik av lämplig typ, till exempel. Det vidgar vyerna.

Hos Jamendo kan man ladda hem, kopiera och distribuera musiken mot att man dels omnämner artisten, alltså ger artisten credit för sitt arbete, dels inte använder verket för kommersiellt ändamål.

Det handlar om CC, creative commons.

Jamendo erbjuder gratis streaming och nedladdning av musik som publicerats under Creative Commons-licenser. Hos Jamendo beviljar konstnärer användning av deras musik för privat (dvs. icke kommersiellt) bruk utan kostnad.

Till Jamendo ansluter sig mer eller mindre okända artister för att göra sina inspelningar tillgängliga. Ett sätt för dem att bli mer kända. Deras musik kan också användas för kommersiellt bruk med speciella avtal vilket lär vara mindre kostsamt för användarna än STIM.

Läs mer om creative commons HÄR (svenska) och HÄR (engelska).

Det tar en stund att lära sig hitta hos Jamendo. Men det går. Man kan söka på olika musikgenrer som classics, violin, flute, guitar, romance, pop… osv.

Sökmotorn fungerar bra. När man hittat artist och album man vill utforska är det lätt. Man flyttar sig runt i spellistan och lyssnar av låtarna, det går fort. Nedladdningen går supersnabbt.

Här finns allt mellan himmel och jord. Som jag förstått det förekommer mycket experimentell musik också, undra på det med alla dessa fritt skapande själar. Det blir till att leta och utforska. Fantastiskt att det finns!

Bloggsemestern börjar närma sig slutet. Batterierna är snart laddade, man börjar kunna tänka lite längre. Skrivklådan gjorde sig påmind strax efter Almedalsveckan, men hjärnan sov ännu - så det fick vara.

De senaste dagarna har framlevts i förlamande sorg efter de horribla dåden i Oslo och på Utöya som så gruvsamt drabbat våra norska bröder och systrar. Veckändan blev minst sagt hårresande. NRK:s sändningar på tv har fyllt Lilla Huset. Följde även högmässan från Oslo Domkyrka och den nordiska tysta minuten idag. Stämningen är dämpad.

Har dock redigerat klart en liten film om vår lilla Sigrid inför hennes 13-årsdag nu till torsdag. Särskilt roligt att kunna göra den medan hon ännu är i god form. En tröst för att vi inte hade möjlighet att göra detsamma medan hela hundflocken var i livet. Lägger ut den här och nu. För övrigt dröjer det ett tag innan bloggen tar full fart. Ha det gott så länge.

Inspirationen brukar vakna till liv efter fotoklubbens möten. Så ock denna kväll. Vid hemkomsten påbörjades efterlängtat filmande av vår Sigrid. Fick flera användbara sekvenser. Hon var samarbetsvillig och glad.

Husbonden gick tålmodigt fram och åter med henne på grusvägar och åkrar alltmedan jag stönade och suckade. Antingen hade jag för kraftig zoom varpå hon gick ur bild eller så hade jag stängt av när jag trodde att jag filmade... Och tvärtom. Varje klipp avslutades med irriterad suck - av mig.

Svårt att filma små djur som rör sig snabbt, den saken är klar. Man tror att man måste zooma in dem för att de är så små, men jag lärde mig nu att det går precis lika bra att inte zooma. Förr eller senare är de nära nog ändå. Övning ger färdighet. Fortsätter i morgon.

-----------------------

Fotoklubbens möte innehöll teknik denna gång. Fick bl.a introduktion i hur man hanterar 'lager' i bildbehandlingsprogrammet. Helt nytt för mig. Hittills har jag trasslat mig fram på diverse självlärda otroliga sätt. Detta verkar enklare.

Fick också låna en DVD med kurs om bl.a 'vattenstämplar' vilken ska studeras noggrant. Mycket att öva på där.

-----------------------

För övrigt har man suttit vid dammen och vilat. Grundligt. Hela dagen. Tittat på blommande blomvass och näckrosor, lekande guldfiskar, tjutande tornsvalor uppe bland molntussarna (vilka flugor vistas uppe på de höjderna...?) och trastar som ivrigt klängt i mispelbuskarna efter bär.

Benen orkade inte ens gå efter kameran. Och det betyder bara en sak... här behövs semester. Batterierna ska laddas - mina. Tar därför lite ledigt från bloggen i några veckor eller så... Tills vi ses igen hänvisas till arkivet i listan till höger eller till min filmkanal.

HA NU EN HIMLA GO' SOMMAR DÄRUTE OCH VILA UT. DET SKA JAG GÖRA.

Vår lilla Sigrid har väl aldrig upplevt så mycket i hela sitt liv som hon gör nu som ensamhund i Lilla Huset. Vid dagens tur till Rångedala Plantskola var hon på hugget och studsade fram som en valp på upptäcksfärd mellan rader av plantor. Ständigt något nytt att spåra upp. 

Den unga uppsynen är förrädisk. När folk vill tala med henne hör hon inte tilltalen - halvdöv som hon är av ålder - hon bara tittar åt ett annat håll. Nu MÅSTE jag försöka filma henne medan tid är...

Sigrid föddes in i hundflocken och var alltid yngst. Hon slapp därmed ta några kontakter på egen hand utan gömde sig bakom de äldre. När de hade kollat alla nya bekanta och signalerat 'kusten klar' gled hon fram som på en räkmacka och låtsades som inget.

På bara ett par månader har hon lärt sig stå på egna ben i nya situationer och löst det galant. Gått från klarhet till klarhet och mognat betydligt. Lite sent vid 13 års ålder, ja... nu är det bara tre veckor kvar till den dagen.

Hemförde några säckar tegelkross till fågelvoljären. De dröp av vatten så vi la dem i svarta platsäckar inne i bilen. Dessvärre läckte även de nyköpta svarta plastsäckarna...! Men hem kom de äntligen.

På rymmen idag också alltså. Vid hemkomsten kom Vännerna, nu bedrövligt tomt utan Toste, för att tvätta bilen. Medbringandes hallonpaj som intogs vid dammen i trevlig samvaro.

Se där... ännu ett ålderdomligt uttryck - 'medbringande'. De bara dyker upp när jag minst anar det. En ryggsäck man släpar på. Häromdagen skrev jag 'i vardande' och blev riktigt full i skratt. Så gammeldars att Words synonymer inte fixade det, men Googles visste besked. Håhå jaja.