Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Voffarna

Av Margus - 1 september 2014 23:59

Några dagar i västgötaspetsens tecken. Först blev bildspelet i förra inlägget klart. Sen kom Jenny på besök med sina båda västgötar, vår tidigare Lisa Långbens systerdotter Molly och hennes dotter Piggy, urfälld efter en präktig valpkull. Har lovat hjälpa Jenny med material till hennes bok om västgötaspetsen. Har ju samlat genom hela livet och tänkte själv i flera decennier skriva en bok som jag nu insett aldrig blir av pga av sjukdom. Skönt att nån annan gör det!


Riktigt roligt med västgötar i huset igen. Och släktskapen lyste igenom tydligt - inte minst i benlängden, men också i miner och ansiktsuttryck. Och det blev jobba av... Alla lådor, pärmar och album med västgötabilder och artikelklipp var framme och Jennys scanner gick varm. Ändå hann vi med promenad, kaffe och smörgås, lunch som Husbonden fixade samt kaffe med dopp som Jenny haft med. Och mycket prat. Sen tar ju hundarna sin välförtjänta plats - precis som barn... Före avfärden - obligatorisk fotostund.


När sällskapet lämnat Lilla Huset var det till att städa undan alla pärmar och lådor, och sen behövlig vila. Dagen därpå togs itu med ännu en surdeg: bilder från Västgötaspetsringens (nu Specialklubben för Västgötaspets) domarkonferens från 1982. Allt lades ut på Facebook till många medlemmars oförställda glädje. Bildspelet från Tumba fick genast 58 "likes" och 25 kommentarer. Domarkonferensen ungefär likadant. Skönt att det är gjort!



Av Margus - 29 augusti 2014 22:49

Sådärja… nu var det klart. Länge har man suttit på dessa bilder. Äntligen kan de visas för fler. Ett bildspel för nördarna. Bilderna är inte vackra (man skäms lite, med dagens mått mätt). Tagna i ett mörkt ridhus i vinterslaskig mars. Men mörkbrun torv som underlag och mörkbruna väggar som hjälptes åt att suga upp allt ljus från lysrören högt upp i taket. Herregud, man får vara glad att det blev bilder alls. Usel kvalitet får man leva med.

Nästan 40 år har gått sedan evenemanget brakade loss. Vi var mycket exalterade. Västgötaspetsen hade fått en egen rasklubb och vi skulle hålla vår allra första utställning. 81 hundar anmäldes – ett rekord som stod sig i många år. En chans att få se alla västgötar i avel. Alla var där. Och allt skulle dokumenteras. Vilket jag åtog mig. Jag orkade sånt på den tiden...

För att hinna fota alla hundarna mellan visningarna utgick ett påbud: "Kom när ni har tid, ställ er på kö, sätt nummerlappen på väggen och posera!" Vi hann. Nästan alla hundar kom med, en del kom aldrig till start, andra hann inte eller glömde bort sig. 70 foton blev det.

Under den långa väntetiden har tekniken utvecklats. Fotokvaliten är inte vad den skulle varit i dag, men det går i alla fall att visa dem på internet som ett bildspel – det gick inte 1977. Nu ska det ut på facebook också.

Av Margus - 7 april 2014 22:30

… står det på dörren, en gammal skylt hämtad från Blekingetrakten. Och när vi trotsade varningen fick vi skylla oss själva. Valpar med gäddtänder är en prövning. Vi tog oss alltså till barndomsvännerna i Årnäs, en dryg timme bort, för att gosa med valpisarna, fem veckor gamla nu.

        

       

Att de ska bli whippetar syns ännu inte. Ibland liknar någon till och med boxer i vissa stunder. Härligt sidenmjuka valpdoftande och lyckligt oskyldiga till allt. Att vi skulle hälsa på just nu planerades. Valpar är i sin bästa ålder så här dags. Börjar bli medvetna och nyfikna, leker lite säkrare men ännu tafatt och ändå så härligt drumliga, mjuka och kort sagt… valpiga.

       

 

Nu var det dags för Vanessas första kull. Allt har gått enligt ’manualen’ och de är helt enkelt underbara. Längesen man gosade med puppisar. Nu klarar man sig tills nästa gång… Vill man frossa i fler valpbilder ligger det många ute hos Kennel Belaras blogg ända sedan födseln och framåt. För övrigt äro fler ord överflödiga.

Av Margus - 13 januari 2014 23:33

På lite avstånd från nyårsfirandet, tänker jag på skotträdda hundar som nu fått lugnet åter. Jag vet verkligen hur det är. Tänkte berätta om min första hund som drabbades redan som treåring, utvecklade ljudfobi – men botades efter ett fasansfullt år på 70-talet. Från total kollaps till återställd på ett halvår. Jackie fick sedan nio besvärsfria år tills hon fick somna in pga cancer 12,5 år gammal.

Som en blixt från klar himmel var min Jackie plötsligt rädd för smällar och höga ljud, utan särskild orsak. Helt oberörd av ljud som unghund. Sen var det plötsligt där. Och väldigt mycket!

Att se alla stressreaktionerna utlösta på en gång är vidrigt även för ägaren: Vettlös chock. Ångestdarrande. En allt blåare tunga ur gapande mun. Högljutt flåsande. Dunkande hjärta. Stötig andhämtning och skakande muskler som hörs i hela huset. Adrenalin och höggradig stress. Rastlöst travande utan mål. Vidöppna ögon som inget registrerar och ser ut att trilla ur huvudet. Varken kontakt eller tilltal fungerar. Det dröjer timmar av tystnad innan hunden går ner i varv.

Tipsen för lindring är många och beror på graden av skotträdsla. Hög musik, radio och tv på samtidigt, neddragna gardiner och slamrande göromål utan att ömka hunden kan hjälpa i vissa fall. Och helst innan helvetet brutit löst! Andra får ta lugna bilturer i timmar med hunden ute på landet medan smällandet pågår. Åtminstone bättre än medicin.

Jackies utvecklande av fobi mot ljud i allmänhet gick rasande fort. Skräcken stegrades och skotträdslan överfördes snabbt till alla ljud; sus i stereon, bestick mot porslin, knäppningar i bilkarossen, överkörning av brunnslock i städer mm. Ständigt gick hela ångestprogrammet igång. Hon hade inget liv längre. Skulle det bli avlivning? Vi kunde snart inte äta hemma, inte röra oss, inte åka bil… utan att hon gick igång med hela beteendet. Livet var, kort sagt, jobbigt. För hund och familj. Många diskussioner med hundbekanta, många resultatlösa försök till träning. En bok vars titel eller författare jag inte minns fick mig inse att det var en fobi. Som kan tränas bort...


Fobi är stark ångest, alltså rädsla. Fobiträning går – enkelt uttryckt – ut på att stegvis utsätta sig för det som skapar ångesten, först lite, sen mer. Skapa självförtroende genom att själv få lösa sina konflikter. Se att rädslan mest är en rädsla för själva rädslan och att det där ’ohyggliga fasansfulla’ faktiskt aldrig inträffar. Fobiträning funkar för människor - och på hund. (Lite som när man hamnar i värsta gråten och inte kan sluta. Till slut tröttnar man på att gråta, tar sig samman och går vidare med livet.)

Vi åkte till bullriga staden i värsta lördagslarmet. Började i utkanten och gick mot ljuden. Stannade så snart ångesten kom över henne, lät Jackie bryta ihop själv. Tills hon märkte att det faktiskt inte blev värre och gick ner i varv. Det bar. Låter enkelt, men det var inte lätt att sitta med en chockad hund och låtsas som inget. Det tog tid! Folk tittade! Det fanns ingen annanstans att träna, bullerträning på landet funkar bara inte.

Varje lördag ny procedur, och allt närmare centrum. Sista gången satt jag på en parksoffa när Jackie bröt ihop under den. Minns att en MC kom vrålande mellan de höga husen! När hon hämtat sig från den gången behövde vi bara upprepa stadsbesöken ett par gånger till. Ångesten blev allt mildare, för att till slut upphöra.

Lätt skotträdsla kvarstod en kort tid men gick bort även det. Hon var botad. Vi fick många år tillsammans, min skugga och jag. Oskiljaktiga.

Av Margus - 19 november 2013 22:55

 

Plötsligt dök minnet av "norrlandsvalparna" upp. På Facebookgruppen "Gamla västgötaspetsgodingar" ägnar man sig åt släktforskning å det djupaste. Västgöten - ibland även kallad vikingahunden - är en av våra äldsta hundraser med djupa rötter i människans historia. Som gårdshundar har de levt tätt ihop med oss som ständiga följeslagare och hjälpredor och därmed knutit starka band. Rasen har således utvecklat egenskaper för samarbete. De har med andra ord "social kompetens" och betraktas i raskretsen som små kloka människor.

Rasen tillvaratogs och räddades från utrotning 1943 och har därefter stambokförts. Nutida ägare av västgötaspetsar vill ofta veta mer om sin hunds släkt. Man forskar i stamböcker och vill se bilder som vore de våra riktiga släktingar. Tänk så mycket känslor...!

Idag dök alltså "norrlandsvalparna" upp i släktforskningen. Ett par valpar från Varaslätten som skulle ut och flyga 1979. Jag blev indragen för att ordna med alla förberedelser och levererans - fast jag slapp tack och lov följa med på flygturen ;-). Då är det särskilt roligt att få höra om deras fortsatta öden, vilket jag också fick med bilder och allt. Bilderna har legat här i alla år tills jag idag fick höra om en tik Snuffan, vars mormor hette LADY, en av "norrlandsvalparna" på bifogad bild. Då laddade jag upp dem alla. Ja, kära nån... Någon bidrog med fakta om att Lady haft 19 valpar och blev 16 år. Ja... så här går det till i vissa kretsar, hehe...;-)

------------

För övrigt var vi på PRO:s info om kommunens äldreomsorg idag. Vår kommun är sedan tidigare känd för en ambitiös sådan. Lite svårt att slarva när alla känner alla, och den omvårdade kan vara släkt med flera av vårdarna... Socialt tryck, kallas det visst. Men det är också mycket svårt att se bakom alla vackra ord om 'värdegrund' - från äldreminister Maira Larsson (KD) - som nu fästs på papper.

Nå, trevligt var det i alla fall. Annat nytt var att PRO-avdelningen nu skaffat och inrett ett eget kansli i vårdcentralens/äldreboendets fastighet. Plus egen hemsida och en... Seniorernas Tankesmedja. Det går framåt...

Av Margus - 26 oktober 2013 21:12

Hängt på facebook som en annan fjortis... i dagarna tre. Fast det sägs att ungdomarna övergett FB till förmån för Instagram och annat. Facebook lär vara medelklassens forum numera... f-n trot, men när det gäller "min" grupp stämmer det: Gamla västgötaspetsgodingar. En grupp där man laddar upp bilder på gamla västgötaspetsar, dvs. kronologiskt gamla - från förr i vä'la alltså. Och allra helst HISTORISKA.


Orsak till det intensiva 'hängandet' var att jag lade ut några av mina äldre bilder från familjealbumet. Och då gruppen

följs av 196 fantaster som 'tittar', 'gillar' och 'kommenterar' hör det till normal hyfs att man följer upp och svarar. Mobilen surrade i ett... zzzz zzzz... Det där orkar man inte med för länge i taget.

         

På bilderna syns min första tik Jackie, hennes pappa Agge samt morfar Jackson. Vi snackar 1970-tal. Jackie var min skugga i drygt tolv år. En klok tjej, det var hon och jag. Följde mig överallt, i lagården, på reportagejobb, låg i mitt knä när jag körde bil - så stilla, så stilla, väntade tålmodigt och tyst när jag var upptagen. Hon älskade att bli fotad. Vi hade en valpkull 1977, fem valpar. Och vi tävlade bruks/spår i flera år - som ett av de första västgötaspetsekipagen på den tiden. Hon var född i Fyrunga där föredraget hölls häromkvällen.



"Svarta skärmens skräck"fick sin lösning häromdagen. Gamla stordatorn gav upp och visade med önskvärd tydlighet att slutet var förestående. Hårddisken var paj, precis som en kommentar påpekade. Hoppades att hårddisk nr 2 i datorn skulle kunna ta över, men även den var slut enligt datadoktorn. Okej. Slut är slut. Tack och goodbye. Hårddiskarna är nu destruerade av Husbonden och snart väntar Sista Resan till 'avfallsstationen'.

Förr hade detta varit katastrof. När man bara hade en dator. Nu är man garderad på ett annat sätt. Blir inte lika ställd. Och den gamle som tjänat troget i tio år gick parallellt som "reservist" (dvs. soldat som tas in för förbandsövningar med jämna mellanrum) på slutet till lite surf och spel. Och livet går vidare...




Av Margus - 12 april 2013 00:24

Filmtajm! Här kommer en film med vår lilla hundfamilj från 2002 när alla var i sin krafts dagar. Åldfrun Hanna (9), Ulrik (7) och ’Systrarna Bus’ fast de inte alls var släkt; Lisa Långben (4) och Sigrid (4). Klippen spelades alltså in för elva år sen. De första darriga tagningarna med en för den tiden ny DV-kamera. Sedan hände en del på hälsofronten varpå hjärnan slog bakut inför all teknik. Den har man fått jobba upp sig på, och allt tar sin tid.

Det här är som att voffarna lever igen. Minnet känner plötsligt doften av var och en. Verkligen mysigt att äntligen kunna se dem igen. Och tänk... det är nu exakt ett år sedan Sigrid somnade in, och vi blev helt hundlösa. 40 minuter råfilm har klippts till knappt 13 minuter. Här ges också en föraning om våren. Materialet filmades i majgrönska, bofinken sjunger och blomningen är igång.

Verkligen länge sen jag lade ut en film på Tuben. Det märks redan när man ska logga in. Ändringar, ändringar… hela tiden. Varför kan inte saker få vara som de är. Jobbigt att lära om stup i ett. Nu fick man en röd lapp uppslängd i ansiktet om att "användarnamnet inte gällde". "Logga in med e-postadressen…!" Då fick man rota fram den ur lösenordspärmen (man har ju fler).

Sen fick jag propåer om att mitt kanalnamn "var krångligt". ”Byt till ditt riktiga namn istället” stod det. Jag framhärdade igenom några dialogrutor innan jag äntligen kom in. Då sägs det vara ”fel bildformat" (har fungerat förut), och att jag borde byta till nya YouTube-designen. Näej, jag vägrade.

Tydligen VAR formatet fel för det blev bra skakigt att se på. Nu är det bytt till förhoppningsvis bättre format.

Av Margus - 6 april 2013 23:45

Är så himla nöjd i kväll… eh, natt snarare. Har legat i som en igel vid datorn. Uträttat storverk. Med mina mått alltså. DVD-filmen om vännernas Toste är bränd, försedd med tryckt bild på ovansidan och ett omslag med bild och text. Somnar nog extra gott i natt.

Vännerna fick visserligen ett första ex till påseende häromveckan, men bara för att de väntat så länge. Sen 2001 om sanningen ska fram. Hade nu tänkt bli klar med allt, men inget funkade och allt 'sket sig', om vi ska vara ärliga…

När filmen var redigerad hade jag lånat en enda skrivbar skiva för att hinna trycka på bilden, samt ett etui - innan de kom. Enligt devisen "går det så går det". Men, nej. Canons LabelPrint-program där jag skulle ”skapa” funkade inte. Försökte med andra program. Ut kom en halvskriven skiva och samtliga försök att skapa en mall för omslaget sprack redan från start. Beställde i hast skrivbara egna dvd-skivor samt fodral på nätet. Väntan… Canons support kontaktades om trilskande program. Väntan… Tålamod…

     

Sen kom allt på en gång. Programmet behövde en uppdatering via en pålitlig länk och så var det klart. Nåja, man måste öva och pröva. Lära sig nya program tar också tid. Sen visade det sig att till omslaget fick jag allt bygga mitt eget program, dvs en mall. Tänker ju skriva ut flera andra omslag framöver.

   

Övade i Power Point (svårt med måtten), övade i Excel (där bilden blev skev) och övade i Word (svårt med texten på pärmryggen). Tiden har gått, flera dagar faktiskt. Men så mycket jag har lärt mig!! Trial and error. Många utskrifter. Mycket mätning. Räknande… hej och hå… Man kan faktiskt göra precis vad som helst på datorn, bara man hittar grejerna...

Och nu är det klart. Mallar finns för flera skapelser framöver. Puh…

Vännerna kan se fram mot en riktig DVD på "voffen". Den ligger här och väntar på leverans.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards