Fågelperspektiv

Alla inlägg under juni 2012

Av Margus - 30 juni 2012 23:46

En händelserik dag har gått till ända. Baby Stella firade ettårskalas – ett stort sådant – med hela släkten. Morfar och jag anslöt och timmarna gick med god mat och trevligt sällskap. Jubilaren log, lät sig firas och var på sitt allra soligaste humör. Och nog tyckte jag mig höra att hon idag svarade ”hej” på ett anrop.

Babyn kanske snart inte längre kan kallas baby. Hon lämnade pottstadiet för ett halvår sen, går nu lite smått och är ovanligt alert. Är redan liten linslus och strålar leende med ett fåtal tänder mot varje kamera. Går i mammas fotspår, har redan haft sitt första modelluppdrag för Ellos och tjänat sitt första gage, kanveta. Nästa vecka väntar ett nytt modelljobb för Svarta Fåret.

Morfar och jag bidrog med en trehjuling. Bland alla plastalternativ som handeln envisas med att erbjuda blev vi särskilt glada när vi fann en stabil kvalitetsprodukt av ’gammaldags’ snitt i rödlackerad plåt, en ”Bambo”. Det lät nästan som de gamla Bambino vi själva växte upp med. Cykeln accepterades och är redan provåkt av jubilaren.

Roligast för det kalasande sällskapet var dock när en rosa fåtölj packades upp. Precis lagom för lilla prinsessan vilken med självklar min intog 'tronen' placerad på ett bord så att alla kunde se. Baby Stella satte sig bekvämt tillrätta, såg sig förvånat omkring, log, vinkade och mottog folkets jubel. Och ville liksom aldrig att det skulle ta slut. Oförglömligt. Ja, kära nån… dessa barn.

Cykeln fotades före avfärd (klickbild), och vi avstod från att ha kameran med för att bara kunna njuta av dagen. Bilder togs tillräckligt av flickebarnet ändå. Lilla dockan höll sig vaken och vid gott mod under hela partyt, men lär ha somnat precis innan vi åkte hem. Och tänka sig… det gjorde modern också.

ANNONS
Av Margus - 29 juni 2012 22:47

Maos Lilla Röda finns inte längre hos oss. Den lilla knallröda bilen är bortbytt. Vår sprillans nya bil hade rejält usel lack. Vårt stora beslut att satsa på ny bil vid pensioneringen för att SLIPPA BEKYMMER, blev raka motsatsen. Efter fyra månader och blygsamma 250 körda mil började det. Husbonden hittade inte bara ett rejält stenskott, utan flera... Mellan större stenskott var det pepprat med mindre. Bilen var som blästrad. Som att skyddslacken helt saknades. På en ny bil!! På ett par år skulle den se ut som efter kulspruteregn. Vi var ganska modstulna.


Vi har ägt och kört bilar i 45 år. Vi har kört bilar på samma grusväg i 20 år och vi har aldrig, ALDRIG sett något liknande. Min halmgula Pärlan (också en Renault Clio) som såldes i mars, en 99:a av samma märke, gick här i 13 år och uppvisade aldrig några stenskott! Ångrade nästan att den såldes.

           

Hela våren och försommaren har dessa problem fördystrat tillvaron i Lilla Huset. Hängt över oss som en bila. Vi har studerat och förskräckts, fotograferat och dokumenterat - medan skadorna förvärrats för varje mil. Snacka om bryderi. Klicka för större bilder.

Chockade av att Renault VÄGRAT erkänna felet och att nybilsgarantin plötsligt INTE GÄLLDE. Renault ville INTE ENS TITTA på bilen, men sa om fotona: ”Stenskott. Ersätts inte! Ni har väl kört på grusväg.” Som om dagens nya bilar inte tål att gå på grusvägar! Då får man väl upplysa om det. Innan köpet!

           

Försäljaren begrep bättre. Skulle bara ha semester först. Väntan. Men inte heller han fick Renault att TITTA på skadorna. (Det vi inte har sett kan vi ju inte ta ansvar för, menar väl Renault. Min anm.) Under tiden har vi förstått att dagens bilar förses med allt färre lager lack och att man därför bör beställa stänkskydd på varje ny bil.  Det gjorde vi inte – det behövdes ju aldrig på 99:an! Vi har också förstått att metalliclackerna är lite bättre och att man nog bör satsa på en sådan. Ingen upplyste om detta.


Nu har saken lösts på ett tillfredsställande sätt - av försäljaren. Heder åt dem! Vi har en sprillans ny bil igen, nummer två. En metallic MED stänkskydd. Som vi borde ha valt från början. Vi fick nu välja på denna till blygsam merkostnad - eller omlackering av Maos Lilla Röda vilket vi inte vågade lita på. Den nye hämtades i går. Om ett tag kanske man kan känna att bördan lättat. Och glädjas åt en ny bil.

ANNONS
Av Margus - 28 juni 2012 23:20

”Något” rörde sig över mina fötter i voljären när vi skulle hjälpa en liten nymfunge som fastnat i skymningen. Fullt upptagen av detta hann jag bara sporadiskt fundera över om det varit en orm. När ungen var fri och insläppt tänktes inte mer på saken. Sittandes vid datorn kändes något som rörde sig på min kropp. I ljumsktrakten! Var det tröjan som föll ned? Var det livremmen som spökade?

Kände på detta ”något” som var avlångt och mjukt som en marschmallow samt vid påklämning sa ”yyip”. Jäklar, är det en mus, tänkte jag. Reste mig upp och började knäppa upp jeansen i halvdunklet. Jo minsann… något litet gråbrunt trillade handlöst och ljudlöst ur byxorna, rann ner på golvet och gick stillsamt in under soffan. Musunge, troligen.

Fasen… VARFÖR gick jag inte UTOMHUS innan jag drog av mig byxorna! Fast det vore mycket begärt. Nu har vi alltså en mus i huset. Har lyst med ficklampor utefter golvet, petat med kvastskaft i alla tänkbara skrymslen och vrår. Samt gett upp. Den dyker väl upp nån gång. Kan dock ännu känna hur det rör sig i ljumsktrakten...

Av Margus - 28 juni 2012 23:09

“Your language is very beautiful” - ditt språk är vackert. En kommentar i bloggen från en firma som saluför ett potenshöjande medel som börjar på V och vars spam fyller allas våra mailboxar. Det finns bara ett sätt att hantera dessa kommentarer och det är: Ta bort och blockera IP-nummer.

Bra produkter säljer sig själv utan att mailbombning eller telefonterror måste tillgripas.

Var detta bloggbesök en följd av att spam med ’detta medel’ nu mer sällan droppar in i mailboxen? Har Telia äntligen lyckats blockera dem? Man kan hoppas.

Alltså måste tillverkaren hitta andra vägar att tuta in sin existens i våra hjärnor. Genom att t.ex göra nedslag i bloggar där ord som ”parningar” förekommer. Det gör det ju i min blogg då och då, särskilt om fåglar och andra djur. Just ett av dessa inlägg användes för placering av tänkt reklamplats (även kommentarer är ju sökbara). Undra på att mitt ”language” påstods vara ”beautiful”.  Tji vad man bedrog sig. Men fåglar, sniglar och grodor har klarat sig i årmiljoner utan dylika medel.


För övrigt sågs i går kväll något verkligt beautiful, en gosig grävling som glatt kom släntrande på gången från fågelhuset rakt mot farstun där vi stod. När han märkte vår närvaro blev han först riktigt långhalsad. Slog strax till en tvärnit, vände på klacken och rusade förskräckt rakt emot fågelvoljären… donk… varpå han på höga ben och i högsta fart fortsatte till trädgårdens bakre regioner och troligtvis smet ut när han kommit in. Hellegod – en riktigt trevlig upplevelse. Tack gode Gud för ljusa sommarnätter!

Tänk, hur totalt man ändrar sin uppfattning ibland. Som hundlösa ser vi nu med välvilliga ögon på grävlingbesök i trädgården. Alltid tar han väl någon snigel. Trodde nog aldrig att jag skulle få se en grävling släntra fram. Inte heller att i något avseende förefalla långhalsad, men så var det. Vetenskapliga namnet för vår västeuropeiska variant av detta mårddjur är meles meles meles. Se Wikipedia HÄR.

Av Margus - 27 juni 2012 21:54

       

Vår lille blå lessonpojke sjunger sin sorgesång i voljären ikväll. Han miste sin fru i morse. Lilla 'Blåsan' blev med tiden allt sämre. Åldrades liksom väldigt snabbt. Flygandet gick allt sämre och den sista dagen i livet vågade hon inte ens hoppa mellan grenarna. Till sist satt hon bara i ett hörn på golvet. Orkade inte mer.

I ett obevakat ögonblick tog jag bort henne. Utan att han såg. Och sen har han ropat… och letat. Både ute och inne.

- Mitt hjärta brister, sa jag. Vad gör man? Vi skulle ju dra ner på antalet sparvpapegojor.

Lessonen är svåra och man kan inte släppa in dem till vilka fåglar som helst. Ibland är de även i stånd att mörda.

- Det får väl bli naturlig avgång, tyckte förnuftet. Men när lessonpojken ropade sådär tog känslorna över. Det sitter redan en ny liten 'blåsa' i reservburen. Hon hämtades idag. Han har förstås sett henne. Men ikväll ger han luft åt sin sorg i skymningen. Vemodigt.

Det har hänt lite tråkigheter på fågelfronten under vår och försommar. Svårt att bara tränga undan. Man blir lite nedstämd. Omöjligt att då låta förnuftet få göra allt som är rätt. Känslorna tog över. Man är ju inte mer än människa;-)

Klicka för större bilder.

Av Margus - 25 juni 2012 12:03

Vad gör man en regnig period som denna när det bara öser ner. Jo, målar ett diskställ i klatschigt rött. Och redigerar bilder i nya Photoshop inne i halvdunklet. Det tar en halv evighet. Saknar funktionerna jag hittade så lätt till. Men det tar sig väl.

        

Vedstapeln hukar under regnkepsen därute. Grodan som var ett gott sällskap vid dammen i nästan en vecka syns inte längre på näckrosbladet. Tacka för det. Ska man vara blöt kan man ju lika gärna dyka i. Och azalean har prunkat färdigt. Annars hade väl blombladen fallit av i regnet. Glad att jag fotade medan tid var. Likadant med vallmon, detta naturens under. På bilden anas ännu vecken efter 'utvecklandet'. Förundras varje år över hur de kan ligga så fint ihoppackade inne i knoppen och ändå komma ut rätt - och oförstörda.

     

Och tänk att den japanska blodlönnen klarade flyttningen så bra i höstas. Den mår verkligen prima, och bilden visar att det faktiskt VAR sol på försommaren. Lätt att glömma såna här dagar.

Nääerå, jag är inte bitter. Man får bara inte fokusera på regnet. Dock behöver vi solen och värmen så väl här uppe vid Nordpolen. Soliga dagar kommer energin åter. Då är det ingen måtta på vilka idéer man får. När regntunga skyar drar in över oss är idéerna som bortblåsta.

Vi tar en kopp kaffe till. Och löser ett sudoku extra. Ringer några samtal när det inte mullrar i fjärran. Kanske blir det en lutare efter maten. Husbonden ropade just att lunchen är klar... kokt torsk, mums.

Av Margus - 23 juni 2012 00:20

Häromkvällen när jag skulle hämta gräs till marsvinen i parken råkade jag praktiskt taget snubbla över ett naturens under. Oklar över vad som försiggick insåg jag ändå att detta ’något’ måste förevigas. Filmkameran hämtades. Det var ju gott om tid;-)

Filmen handlar om sniglar, fångade mitt i akten. Sniglarnas parning är en lång, komplicerad och mycket varierad procedur. Förloppet beror helt på vilken snigelgrupp det handlar om. Hos landsniglarna är de flesta arter tvekönade, det vill säga de är både honor och hanar samtidigt. Parningen sker då genom ömsesidig utväxling av sädesceller. Här ses ett par av den svarta skogssnigeln i en öm kärleksscen. Ja, jag kan inte tolka det på annat sätt.

En både saktfärdig och slemmig historia. Trots detta hyser jag den största respekt för våra små medresenärer på livets stig, en urgammal djurgrupp. Sällsamt att ha bevittnat.


Mysteriet klarnade betydligt efter att ha sett en instruktiv film om detta naturens under, med tal av David Attenborough. Kunde tydligen inte länkas in här. Föregående inlägg HÄR.

Hittade en läsvärd artikel om sniglar, men det blir nåt knas när jag försöker länka. Dock funkar adressen:

http://gamla.skillingaryd.nu/Natur/2009/sniglar.snackor.090713.html


Av Margus - 22 juni 2012 23:45

Vill inför mitt nästa inlägg HÄR bidra till att bringa ljus över sniglars egendomliga kärleksliv. Bäddar därför in en enastående och märklig film från YouTube om ett naturens under, med tal av Sir David Attenborough.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27 28 29 30
<<< Juni 2012 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se