Fågelperspektiv

Inlägg publicerade under kategorin Dammen

Av Margus - 8 juli 2014 14:24

Säll till sinnes blir man av att se grodorna sitta och guppa på näckrosblad i tidig morgon. Svalt och skönt om fötter och mage. Ögonkontakt fick vi också... Tänk om man vore en groda och fick guppa på ett näckrosblad dessa varma dagar...

         

Små grodorna gjorde förresten strömhopp ner i dammen när jag kom med fiskmaten. De råkar nämligen sitta på kanten där vi ställer oss... plums, plums, plums... och så dessa härliga simtag med fötterna! Man blir rent lycklig av anblicken. Grodan hängde en stund mellan två vasstrån, med en hand om vardera strået och fötterna rakt neråt. När jag kom med kameran var situationen förstås en annan, grodan klev istället upp på bladet.

Av Margus - 30 juni 2014 22:17

Två nya bebisar på hemmafronten… I dammen. Tänk, så glad man kan bli av ett par fiskyngel. De nya större fiskarna har just lärt sig att komma på inkallning… Vi plongar den vackraste melodi som kan frambringas på matplåtburken. Och vips kommer de förväntansfullt seglande från dammens bortersta vrår. Två gånger per dag. Kontakt är upprättad!

Sen står vi där en stund och umgås på distans. Räknar in dem, studerar hur de mår, olika beteenden och lynne. Och plötsligt fick vi se nåt bekant… ett par fiskbarn som måste blivit alstrade förra året av de gamla fiskarna, de som någon åt upp i vintras. Ynglen har alltså överlevt vintern, så små de var. Fantastiskt glädjande. Förstår inte hur tokig och blödig man blivit på gamla dar.  

          

Fiskbarn har vi inte haft på år och dag. Fiskar äter nämligen upp sin egen rom… tokigt, men så är det. Tidigare år hade vi massor av nya fiskbarn varje år. Guldfiskar föds svarta och övergår successivt till rött eller gult under sitt första år. Den där spräckligheten kände man igen direkt.


Ny hackspettbebis har vi också sett. Tur att föräldrarna hade fler ungar att ägna sig åt när skatan så snöpligt berövade dem en. Mamman var tillbaka i trädgården med ny pojke som matades med solrosfrön. Hon hämtade i fågelbordet, kilade fast i en trädstam, hackade ut innehållet vilket stoppades i ungens näbb. Glädje!

Hos Nils-Georg blir det inga ungar. Hon tryckte hårt över sina ägg under lördagens hällregn. Det bara vräkte ner, såpass att Husbonden i halvlek fick hämta plexiglasskiva och lägga ovanpå voljären. Dagen efter när det torkat upp ville jag se hur det var fatt därinne. Endast ett ägg kvar… Inget att spilla kvinnokraft på under så vanskliga omständigheter, tänkte jag och tog bort även det. N-G verkade lättad över att känna sig som folk igen. Det hade varit en pärs därute i blötan, förstod vi. Plexit ligger kvar ifall hon vill börja om.


Av Margus - 22 maj 2014 19:55

Akut nödläge i fågelhuset i morse när en konstig gråvit fjäderklump plötsligt låg på mattan. På väg till soporna rörde den på sig. "Herregud är det en fågelunge", sa jag. Klumpen inspekterades... uttorkad och skrynklig. Full med spindelväv, fröer och fjädrar - sånt som ofta finns i fågelhusets innersta vrår. Varken ögon eller mun sågs till. Under stoffet anades något som liknade en liten groda. Det VAR en groda!

Läget var absolut kritiskt. Stackars liten parvel. Våra hjärtan blödde. Han hade saknat mat och dryck väldigt länge som den såg ut. Först till gräsmattan med droppande vatten från slangen tills den lilla gulbeige grodan anades på riktigt. Sen till dammen där den höll på att drunkna...(!) alldeles för medtagen för att orka manövrera. Upp på gräset intill för att få pusta ut. Vilket elände.

       

Vid nästa inspektion satt den upp med sträckta framben. Blank och med spelande ögon. När den tröttnat på mitt fotande plumsade den ner i dammen och... simmade själv! En härlig syn som värmde hjärtat. Den drog sig intill en växt och vad vi förstod gick den in där för att smälta alla sina intryck och... hoppas vi - äta några mygglarver eller så.

På några av bilderna (som jag inte visar) syns att den hade spindelväv till och med inne i munnen! Grodan har troligen kommit in i fågelhuset genom nätgrindens nätmaskor en dag. Hur länge sen vet ingen. Vilka hörnen han varit i kan vi gissa oss till med hjälp av det som satt på kroppen. Sannolikt har han också sökt sig till den fuktigare delen intill hydroforen. Nu hoppas vi få se honom i full vigör framöver. Stackars lille vase...

Av Margus - 2 augusti 2013 22:03

- Nej, inte den, kved jag hjärtnupet från stranden. Dock egentligen övertygad om att det måste göras.

Husbonden fick på sig sjöstövlarna denna varma dag (27,2) och plumsade ned i vår lilla damm som ingen mindre än Nessie själv. Här skulle rensas. Blomvassen har spridit sig som en löpeld och dagliljor skymmer den ena näckrosen så vi har fått kika mellan stammarna för att få en skymt av de vackra blommorna. Rensning ej utförd på minst ett par år.

       

Fiskarna flydde hals över huvud i det grumliga vattnet när Storsjöodjuret rev och slet i växterna. Insjödoften spreds i trädgården när renset kastades upp på land. Med rätta doningar såsom dessa fantastiska sjöstövlar gick det lätt utan att söla ner hela sig. Jag skulle inte heller vilja gå barfota på dyig botten full med gamla slingriga stjälkar.

När lunchen serverades hade sjöodjuret hängt av sig kostymen på tork. Vattnet klarnade snabbare är man trott och fiskarna var glada över såväl återseendet som ökat utrymme. Värst så stor dammen kändes med ens… Och rönnbären mognar ovan där. Eftertankens kranka blekhet får mig att så här i kvällningen undra hur många sländlarver som stördes… eller förstördes på detta vis… hmm.

Av Margus - 12 maj 2013 08:00

Här kommer höjdpunkterna slag i slag. Häromdagen en orm i paradiset. Nu en and i fiskdammen.

- Men... en and i dammen! utbrast Husbonden under frukostförberedelserna. Gissa vem som rusade efter kameror...

Som fallen från skyarna damp en liten kniphona ned i vattnet, bara så där... plums. Och satte igång med att dyka och ha sig. I ett, i ett med en våldsam frenesi och livsglädje. Hade riktigt svårt att hänga med i svängarna. Fiskarna var alerta och nyfikna. Trevligare besök än den där dumma minken som tagit deras vänner, tyckte de väl.

Andhonan filmades tålmodigt inifrån köksfönstret i en hel kvart, innan vi insåg att hon nog äter upp våra vattenväxter. Då gick jag ut och visade mig, varpå hon steg rakt upp och pep iväg på vinande vingar. Det var väldigt så energisk hon var, puh. Blev riktigt trött och yr vid filmklippningen. Det räckte att spara drygt fyra minuter av denna enformiga verksamhet.

Nu tror vi att detta inte var första besöket här. För några dagar sen kom tre små änder susande över hustaket och hade just börjat gå ner mot dammen när de fick syn på oss och genast steg till väders igen. Förklaringen kom idag. Nu vill vi att vattenväxterna fort ska växa upp och inte vara så himla fräscha och lockande därnere i djupet.



Av Margus - 5 september 2011 11:55

Både Grodan Boll och Kalle Stropp på samma film... Gårdagens sköna sempembervärme fick fart på både djuren och mig. Man kan ju bara inte låta bli att filma när allt serveras i rikt mått. Känns hyggligt bra när det är klart.

Vårtbitarna i rönnsumaken var betydligt mera lättfilmade än i rosbuskaget, men kameran fick där för många detaljer på olika avstånd att välja på och skärpan blev lidande, det gick bara inte att zooma in spelemannen.

Lite ledbruten inte minst av att vakta paddan där i kvällningen, de reagerar på minsta ljud och tänker länge innan de vidtar mått och steg. Tålamod är en nödvändighet och mycket nytt lär man sig.

Rönnsumaken rymde många syrsor samtidigt. De vaktade var sina revir där inne i bladverket. Filuren jag filmade var densamma hela tiden och han hade sina grenar att patrullera. Han var lite raskare än den jag filmade i rosbuskaget häromdan, och hade tätare intervaller mellan spel och vandring.

Ett litet slagsmål såg jag också. En konkurrent kom in på fel revir, fick sig en tjottablängare och kastades ner några våningar varpå båda fortsatte som förut.


Av Margus - 26 augusti 2011 21:12

Växthusklimat igen. Vi blev vid dammen hela dan. Och trollsländan var där, ja... flera. Fast dem jagade han bort. 'Gäckande mosaiken' gjorde inte mindre än sex attacker mot konkurrenter. Och patrullerade sitt revir med frenesi. Klart jag hämtade kameran... varje dag kan vara den sista.

Förstår inte varför jag plågar bloggbesökarna med dåliga sländbilder, men nu är det så i alla fall. De förra var bättre, men tycker hans buttra min är ursöt.

Förbaskat svårt att fånga den med skärpa och rätta blänket i nätvingarna, men nån gång ska det lyckas.

     

klicka för större bilder


Av Margus - 3 augusti 2011 17:27

Varmt, fuktigt och augusti. Trollsländeväder. Blågrön mosaiktrollslända heter filuren vid dammen. Namnet är talande. Han är syndigt vacker. Och stor. En sån man kanske inte vill ha i håret direkt... men gärna på bild.

 

I år gäckas han mer än nånsin. Länge undrar man var han är. Plötsligt dyker han upp. Patrullerar sitt revir över dammen i ryckiga men bestämda rutter. Hovrar ibland. Det är då man ska fota! Om man hinner... 

Bäst som man nästan får till det, knycker han iväg och är ute över gräsmattan bakom min stol! Kämpade en stund med ett glasögonförsett öga i kamerasökaren och med ett öga över glasögonbågen ut till vänster i periferin. Blev en smula vindögd på kuppen.

              

Med 71 bilder och träningsvärk lite här och var gav jag upp. 15 bilder är kvar efter grovsorteringen. Några var värda vidare behandling i Photoshop. Resultatet är magert. Nu bär det av till fotoklubben. (Klicka för större bilder.)

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015
>>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards