Fågelperspektiv

Alla inlägg under juni 2011

Av Margus - 30 juni 2011 22:43

Lättnaden i kamratkretsen var stor när lokaltidningen NLT äntligen tog sig an Anna-Lenas ärende. Stort uppslaget, en helsida på länssidorna, puff på förstasidan. Stor bild. Bra text, rätt uppfattat. Fattas bara annat när journalist och fotograf från huvudredaktionen ryckte ut.

     

När man som A-L bestämmer sig för att 'hängas ut' i media med både bild och namn är det särdeles viktigt att allt blir bra. Det är en skyldighet journalisten har mot den drabbade. Men man vet aldrig... Således blev lättnaden stor. Ärendet är korrekt beskrivet. A-L ville ju att allmänheten ska få veta.

Svaret från försäkringskassan är som väntat... torftigt. Ingen hade väntat sig nåt annat. Men här är åtminstone ännu en variant av de många tusentals drabbade i våra nya offentliga tortyr.

Det är sjukt när varken regering eller FK vågar gå i svaromål för sin uppmärksammade 'utrotning'. Om de nu är så stolta över den, men säg då det rakt ut. Och stå för besluten. Det är något sjukt när de gömmer sig bakom sekretessen. De drabbade är ju redan så utsatta det nånsin går.

Lokaltidningen har inte med artikeln på nätet, varför jag inte kan länka. Artikeln var för stor för att scanna. Kameran fick träda i tjänst. Tror faktiskt att texten är läslig på den ena varianten.

------------------------------

DN:s bidrag till offentliggörandet var mera som en piss i Mississippi. Se HÄR. Att en journalist som får en bra story i en uppmärksammad riksdagsangelägenhet, med ovanlig vinkling, serverad på fat utan ansträngning - samt bild - kan sabba den så är snudd på tjänstefel, tänker jag. Så olika kan det vara. Bara att jobba vidare nu. Alla kanaler är inte uttömda. ännu.

Av Margus - 30 juni 2011 22:19

Utskälld idag. Körde nämligen på en orange kon.

Ingen ko alltså, utan en sån där vid vägarbeten, modell mindre. Hade just tankat bilen på tappen. Där pågick arbeten med en av pumparna. Ett uppgrävt hål hade grusats igen och markerats med den 'märkvärdiga' konen.

Väl inne i bilen glömde jag genast den lilla konen som inte syntes från förarplats. Hörde hur det smällde till när bilen kom igång och tänkte bara att "ja ja, där var ju ett litet gupp ja".

Somliga tycker att detta är ett mycket allvarligt brott...


- Ööööhh! Viftningar och skrik för att påkalla uppmärksamhet och jag stannar. Den unge man som jobbat med pumpen kommer framklivande och öppnar min bildörr. Vrålar:

- DU KÖRDE ÖVER MIN KONA!

- Den såg jag inte, svarade jag stilla.

- TÄNK OM DET HADE VARIT ETT BARN!

- Det hade jag sett, sa jag.

- Den var ORANGE!

- Okej, tack, sa jag så stilla jag kunde. Varpå Den Överspände slänger igen min bildörr och blänger surt.


Så var det över. Blir så trött på såna där som bara måste vråla ut sin frustration. Och läxa upp andra medmänniskor. Herregud, gå och demonstrera istället för dom sjuka eller nåt, tänker jag.


Ett lösspringande barn på en bensinstation intill en stor väg vore mycket ovanligt och väl värt att skärpa uppmärksamheten för. Liksom en katt eller igelkott. Vem reagerar för en vägkon på en grushög... DEN ÄR ETT DÖTT TING.


Av Margus - 29 juni 2011 23:57

Sorg och förstämning. Det gick inte att rädda Vännernas hund Toste. Detta 'något' som satt i tunntarmen var inte operabelt pga njursvikt och ålder. Allt hopp ute. Veterinärerna anade också att tarmen var penetrerad och bukinflammation var under uppsegling.

En tung sista resa till Djursjukhuset för Matte och Husse för att vara med när han somnade in. Ett viktigt åtagande, de kunde med egna ögon se att det faktiskt var nödvändigt, vilket ändå är en tröst i beslutsvåndan. En mycket sjuk liten Toste väntade.


Den vackra västgötaspetsen med det stolta namnet Fuglaheim Skoglar Toste har gått ur tiden. Insomnandet sköttes, som alltid, tyst och lugnt. Ansvarsbördan för en sjuk hund lättar. Sorgen och saknaden tar vid. Ett stort tomrum uppstår efter Mattes älskling, Husses Kompis och följeslagare, efter Sigrids kullbror och vår egen uppfödning.


Vi minns honom som en gudomligt snäll, trevlig och glad hund. En som likt sin mamma Hanna 'aldrig gjort nåt ont i hela sitt liv'. Han blev nästan 13 år, bara en månad kvar dit. Suck...


Av Margus - 28 juni 2011 23:13

Milda makter, vilket väderomslag. Vinterkappa på och halv storm på midsommarafton. Nu, fyra dagar efter är det kvalmigt som en bastu. Vindstilla - när det verkligen behövs lite blåst. Ingen idé att klaga. Vädret blir som det blir och det är bara att gilla läget. Men konstigt är det.

Husbonden var hos läkaren (stafett dito) för att be om sjukskrivning pga axlarna (impingementsyndrom i tuberculum majus). Nä, se det vågade inte stafetten som hänvisade till ordinarie läkare vilken har semester...! Vad har samhället stafettläkare till...? Och ruinerande löner ska dom ha!

Nya pensionsprognoser är gjorda för kompisarna. Det lossnade efter något samtal till AMF. Kul när det funkar som tänkt. Nu har dom mycket att tänka på.

Lilla barbarnet har lämnat BB och anlänt till hemmet där hon vaktas av familjens lilla hund, Hero. Undrar när han fattar att hon ska bo där - för alltid. Det drar ihop sig till visit.

Vännen AL har haft fullt upp med lokaltidningen, uppföljande samtal. Artikeln ska visst komma ut i morgon. Även DN har hört av sig, publicering nalkas även där. Vi stannar nog uppe till midnatt för att se om den ligger på nätet... Telefonen har gått varm av flera olika skäl.

Sigrids kräkning upphörde liksom det onda i magen - nästan. Hon har piggat på sig under dagen och fått några små mål med ris och fiskbullar, samt Canikur. Verkar gå vägen - så långt. Men värmen gör det svårt att se allmäntillståndet, gamla hundar tål inte värme så bra. Mycket vila förstås.

Värre är läget för Sigrids bror Toste på Djursjukhuset. Han ligger på svält och dropp med smärtlindring. Njurarna är hårt slitna, vilket utesluter operation - om det skulle behövas. Illa. Uppföljning med ultraljud nummer två sker i morgon, för det finns något i tarmen. Frågan är nu om detta sitter i tunntarmen (kris) eller tjocktarmen (hopp om lösning). Specialisten ska läsa av. Allt hänger på hans utlåtande.

Man slits mellan hopp och förtvivlan. Alla tummar och tassar hålls för Tostes liv, vilket nog avgörs i morgon. Dagen slutar i sorglig stämning.

Av Margus - 27 juni 2011 22:20

Det var bara en sån där dag...

Lokaltidningen intervjuade kompisen AL om hennes problem med försäkringskassan idag. Ombedd att närvara som moraliskt stöd. Självklart ställer man upp. Vet precis hur det är att bli intervjuad och man glömmer lätt det viktigaste. Men det gick geschwint, så långt... Hoppas bara att det blir en bra artikel.

Trodde knappt jag skulle hinna. Var inbokad för ett TBC-test som ren dokumentation - min läkare är grundlig. Som 'stamkund' på vårdcentralen får man ibland positiv särbehandling ;-)  Sköterskan sköt fram sin kafferast och jag hann iväg som önskat.

Husbonden hann inte mer än vakna efter nattskiftet förrän han stack iväg med den åkbara gräsklipparen som råkat ut för ett smärre haveri.

Vännerna ringde på väg till Djursjukhuset Blå Stjärnan i Göteborg med sin lille Toste - för andra gången på en månad. Han har inte varit riktigt kurant sen historien med glasspinnen. Nu befarar vi att det är nåt annat invärtes... Han var okej en enda vecka men nu kräks han igen och äter inte. Blev inlagd på nytt.

Nu kräks även våran Sigrid. Bara två gånger på middag idag, men ändå. Man får de hemskaste visioner i skallen. Hon mår pyton, har ont och vill inte röra sig. Fin avföring hittills. Satte genast in Canikur som lindring. Rena universalmedlet, som balsam för magen.

Dagen avslutades framför datorn med pensionsprognoser för ett par kompisar som känner att de inte orkar själva. Kände mig som hemma på minpension.se efter våra egna övningar. Ha... det visade sig nu lättare sagt än gjort. Programmet trilskades. Knepigare med andras pensionsförsäkringar. Men, men... det löser sig. Kommer tid, kommer råd.

En del dagar är bara så där.

Av Margus - 26 juni 2011 20:28

Dagen ägnades åt strövtåg runt åkrarna. Plockat enorma knippen grässtrån med omogna fröer till fåglarna. Knöt dem till stora kvastar som hängdes upp i voljärerna till allmän förnöjelse. Fröerna är i precis rätt stadium nu. För alla nya ungar var det nytt och spännande. Något av det bästa man kan göra för sina tamfåglar. En chans till ett 'nästan naturligt födosök', vilket upptar större delen av deras dagar. Så kommer det att hålla på till hösten.

Under sysslorna grubblades det – mycket. Om förlossningar i allmänhet.

Tankeprocesser startar när något aktualiseras. Som när Husbondens barnbarn föddes häromdan.

- Helvetes ont, förkunnade förstföderskan. Jag sprack nästan inget!

Nästan. Där kom det. Det mest vidriga i sammanhanget.


Inget jag upplevt själv. Kanske var detta ett omedvetet skäl till att inte skaffa barn. Längtan efter barn måste vara tillräckligt stark för att frivilligt utsätta sig för risken att spricka, tänker jag.

För mig var längtan obefintlig, och alltså inget att vidare fördjupa sig i. Men med åldern snappar man småningom upp ett och annat. Även från världar man annars inte har kontakt med.


Grubblerierna fick mig ut på nätet; Googlade ”förlossning +spricker”. Fann följande: De flesta (80 procent) spricker vid förlossning. Mer eller mindre. Nära hälften av de som drabbas får problem med inkontinens. Det är vanligt att man spricker upp i klitoris. Tre procent får anal sfinkterruptur (till slutmuskeln runt anus), med livslånga svårigheter att hålla gas och/eller avföring.


Blir kräkfärdig av blotta tanken. Jo, jag har hört det förr.

Här bekräftades det som nästan ingen talar om. Intimt och tabubelagt. Bäst att inte skrämma förstföderskor – då föds väl färre barn. Undra på att många mödrar tappar sexlusten helt eller får förlossningspsykoser.


Det grymtas ibland i media om ökningen av kejsarsnitt. Det sägs att skräcken för smärta skulle vara skälet. Ha… vad är smärtan mot att spricka i klitoris och anus!

Ingen borde någonsin få ifrågasätta den kvinna som vill förlösas med kejsarsnitt! Män skulle i ämnet inte få ha någon talan alls!


Alla mammor som trots riskerna gått igenom förlossningshelvetet är inget mindre än hjältinnor, som sörjer för artens överlevnad. Det uppmärksammas alldeles för lite. Staten kunde ge ett diplom till varje nybliven mamma, vetja!


Är enbart glad över att ha sluppit denna prövning. Somliga är ämnade åt avel – andra inte. Liv är mirakel. Och livet på landet bjuder på liv i alla former - oavbrutet och i all oändlighet om man tittar noga. Och just ikväll tutar tranorna borta på skogsängarna. En ovanligt vacker dag!

Av Margus - 25 juni 2011 11:00

Äntligen känner jag igen journalisterna så som jag är van att se och höra dem. Som några man kan lita på och som seriösa värnare av demokratin. Medielandskapet förändras och det är inte lätt för en vanlig dödlig att veta vart det bär.

Gott då att veta att journalister oroar sig för samma utveckling och startar en diskussion om journalistikens framtid. För att försvara demokratin bl.a

En trogen läsare av denna blogg har nog märkt min återkommande frustration över journalister som inte längre gör sitt jobb. Och över hur borgerligt ägda medier kväver demokratin.

Gissa om jag blev glad över Sveriges Radios initiativ med Journalistik 3.0 Medieormen ömsar skinn som startade oktober-november 2010. Med interaktiv webbok samt blogg för att utveckla diskussionen om journalistikens framtid. I introduktionsvideon (nedan) framhålls  till exempel alla skribenter på nätet (där vi bloggare ingår) som verksamma journalister i tiden. Mediediskussionen kan vara värt att följa för den som bryr sig.

Av Margus - 24 juni 2011 23:22

Midsommar... ha ha ha. Jag minns några midsomrar när man burit grejer ut och in mellan regnskurarna och när man hämtat gräslök och färskpotatis i landet iförd regnrock och stövlar. Minns också hur somliga trotsat vädret och plaskat omkring på dansbanan - nästan med paraply.

Bästa minnena är ljumma sommarnätter i bara skjortärmarna. Och när små sällskap flanerade i öppna landskap, förundrade över ljuset, och man dröjde sig kvar till gryningen för att höra fågelsången starta på nytt.

Hoppas att några i detta land får uppleva något liknande i år för här på Västgötaslätten får vi det inte, denna kväll och natt har det inte gått att vistas ute. Halv storm, eller åtminstone kuling, kall vind, vinterkappa på. Ja, det har varit rent otrevligt. Vi har inte ens gjort ett försök.

Det är nog första gången i mitt drygt 60-åriga liv som jag varit inomhus hela midsommarafton. Mulet och mörkt. TV och korsord blev räddningen. Ingen idé att invänta fågelsången för den skulle vi inte ens höra på grund av trädens sus. Lite septemberkänlsa, om man frågar mig.

Meteorologerna talar om sitt regn hit och dit, som om det vore det värsta. Har inte alls hört dem nämna att vi haft ett förfärligt blåsigt år tills nu. Endast tre vindstilla dagar sedan tidig vår. Det var den 7:e maj när jag filmade kosläppet, ytterligare en dag i maj samt någon dag under juni. That's it! Efter två vidriga vintrar kom alltså detta.

Näeerå, ja' ä' inte bitter. Konstaterar bara fakta. 'Hard facts of life', som vi säger på svenska numera;-) Nåt nytt att lägga till minnesbanken, eller deleta...








HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18
19
20 21 22
23
24 25 26
27 28 29 30
<<< Juni 2011 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards