Fågelperspektiv

Alla inlägg under september 2013

Av Margus - 30 september 2013 22:44

   

Lilla fjällkokvigan var på vift i några veckor. Plötsligt sågs hon ensam och vilsen i en jättestor beteshage. Där gick hon och åt i minst en vecka tills lösning på 'problemet' uppenbarades. Syntes väldigt övergiven och sällskapstörstande. Avvek starkt från omgivningen med sin vita färg, väckte rent av uppseende. Man undrade varifrån den främmande "fjällan" kom. Slutligen kom hon till sin rätta flock med två andra ungdjur i hagen intill. Äventyrerskan var åter mellan trygga bogar. Och ser mycket tillfreds ut.

ANNONS
Av Margus - 30 september 2013 22:33

     

På mitt skrivbord står en gammal tummad chokladask fullknôkad med foton som inte platsat i album. Den står här i väntan på att jag ska leta efter något som jag för länge sen glömt vad det var. Men den är så käck och sänder så hemtrevna vibbar att den står kvar tills jag hittat tråden. Behöver bara snegla på den för att bli varm inombords. Ser att den behöver tejpas i ännu ett hörn.

I kommentar till förra inlägget kom just gamla tummade chokladaskar på tal. Det finns ju nyare askar att köpa, men ingen av dem sänder så trevliga vibbar. Att plocka i gamla minnen är som att lägga pussel över sitt liv. En del bitar är vitala och kan inte slängas bort. Då får man ju inte ihop det...

ANNONS
Av Margus - 29 september 2013 22:18

 

Nedersta lådan i syhurtsen gav många glada överraskningar. Broderilådan. Minnena strömmade fram. Här låg mönstren till veporna man sydde på 60-talet. Korsstygn i tjockt ullgarn på grov aidaväv, så bastant att den svårligen kunde fållas snyggt. Och inte bara originalen… även egna mönster till förändringar.

Gillade aldrig originalets färg och design av den blågula aran, så jag ändrade. Efter fågelböcker och råd från en ’fågelgubbe’ på jobbet. Blev nu själaglad över fynden. Tänkte aldrig att de fanns kvar.

       

Hur många timmar har inte lagts på detta… Hur hann man? Som om tiden stod still. Och det som syns på bild är bara vad som blev lyckat, inte alla utkast som slängts. Den blågula aran blev jag nöjd med och sydde upp. Planer fanns på den röda aran som kompisen sydde. Men även den ville jag ändra efter eget huvud. På bild syns originalet till vänster, intill min tänkta variant som aldrig blev sydd. Vilken energi...

Syhurtsen har rejäla lådor som rymmer hur mycket som helst. Nästan en sån där som saknar botten. Man bara öser och öser ur den. Här låg även garn i mängd, ännu en ogjord vepa med fjärilar, gamla VI-mönster, broschyrer från Ateljé Margareta - samt en hel liten korg (!) med stoppgarner. Milda makter.

"Gräv där du står" är ett välbekant råd till journalister. Och så skedde. Oj oj oj, så roligt jag fick.

"Hantera energin som pengar, använd inte allt på en gång, spara lite till sämre tider också”, är andra klokord som ringer i skallen. Aktar mig noga när energin flödar. Varifrån kom detta överskott. Kanske från den fina sommaren. Ingen vet.

       

För övrigt...

Bönderna hann inte mer än skörda, plöja och så... och nu gror det nysådda. Ville haft en bild på potatisupptagning också, men det gick så fort att jag inte hann med. Vädret har verkligen stått lantbruket bi. Allt har blivit gjort i tid. För två år sen denna dag stod åkrar och vattendrag översvämmade. En potatisodlare berättade då att 500 ton potatis blivit kvar på åkern - en årsinkomst.

Av Margus - 28 september 2013 21:45

Av bilderna från veckans utflykt är jag mest fascinerad av konstverket ”Lek eller allvar” på Göteborgs Centralstation (nedan). Minnesvärt från resan var nog att med egna ögon se den bevarade kassahallen i Gamla Posthuset som 2012 byggts om till Clarion Hotel Post. Huset byggnadsminnesmärktes 1995 så att fasader och t.ex kassahall inte får ändras. Ville faktiskt med egna ögon se att så skett trots ändrad verksamhet. De var kvar!

       

Posthuset Göteborg 1, Ettan i folkmun, är en kolossal och pampig byggnad, strategiskt placerad i omedelbar närhet till Centralstation. Posten befordrades då mestadels med järnväg. För mig har huset särskild betydelse då pappa under hela min uppväxt arbetade där som brevbärare, eller ”postiljon” som det hette. Jag minns från tidiga år sorteringsrum med rader av fack, oändliga korridorer, bakgården med personalingången och mängder av arbetskamrater.

Från ungdomstiden minns jag besök med egna ärenden i den enorma kassahallen där takhöjden måste vara minst fem meter. En lång rad med postkassörskor i var sina luckor, och fristående pulpeter mitt i den breda gången där man kunde fylla i papper i förväg och de enorma fönstren. Ja, förresten sorterade jag julpost där under jullovet ett par veckor i några år. Ett eftertraktat jobb för skolungdomarna.

Huset stod klart 1925 som det största posthuset i Norden och det dyraste husbygget i Sverige för 8,4 miljoner kr. Det var med sina 1000 lokaler, 560 fönster och 1620 dörrar Göteborgs absolut förnämsta byggnadsverk med vilket endast Amerikahuset kunde konkurrera.

       

Lånar några bilder från Wikipedia (CC=Creative Commons). Särskilt tacksam att jag fått låna den gamla svartvita bilden av Sören Gunnarsson som samlat gamla glasplåtar. Den är tagen från motsatt håll mot min egen. Man kan orientera sig efter de stora fönstren.

------------------------

För övrigt...

Ordleken IÅAÄEÖ används av många, ser jag på nätet. På nummerskylt ovan, som namn på en golftävling (BK IÅAÄEÖ Golf Masters Open Cup) samt som namn på en hund, GULDKLIMPENS IÅAÄEÖ, en golden retriever, född 1988.


Därtill...

...tappade jag nyss nästan fattningen. VAD SA MÄNNISKAN...?! När Malena Ernman just levererat en enastående fin tolkning av 'Håll mitt hjärta' skriker programledaren Karin Adelsköld "Fantastiska armar Malena! Inget gäddhäng där!"  Förfärligt opassande och rent av oförskämt. Ernman var där för att sjunga, och hade just gjort en finstämd låt på ett oförglömligt sätt. Så skriker Adelsköld om ARMARNA! Det är ju mobbing. Byt ut KA!

Av Margus - 26 september 2013 23:21

Ena stunden mitt i larm och mingel. Nästa stund hemmavé i tystnaden. Två helt olika världar. Märkligt vart resor kan ta en på kort tid. Ny Göteborgsresa företogs häromdagen. Komplettering med fler Gudrun Sjödén-kläder. Artistrock, se bild t v. Provning är av nöden. Och så fick det bli…  

Denna gång togs Husbonden på liten sightseeing. Till Saluhallen. Åt på McDonalds (de enda som har 60-grams burgare). I Nordstans köpcenter beundrades Akademibokhandeln, en riktig bokhandel - välsorterad som förr. Kikade in på Centralstation och gamla Posthuset (nu Clarion Hotel Post) som faktiskt bevarat den anrika posthallen. En titt på Slussen, Stampen, Paddan i vallgraven, Hotellplatsen med alla hotell, Johanna i Brunnsparken. Gustav Adolf renoveras och var packad i plast. Konstaterades att skyltning för GÅENDE turister är bättre än för biltrafiken.

    

Väl hemma var det vissa bilder som etsat sig fast. Illgrönt hår tycks vara trend nu. Spårvagnar överallt. Små speedade sprättar på lunch i alltför trånga kostymer. Cyklister som flög förbi under högljudda mobilsamtal. Tiggare här och var. Bl.a en pytteliten hopkrupen varelse (ej barn) under svart dok vid en skål. (Nej, vi uppmuntrar inte ’branschen’ med gåvor.)  

Efter resan tillgodosågs starkt behov av promenad i lantluft.

Kläderna är ej redo för fotografering, skrynkliga efter första tvätten – inget av dem fällde! En vän föreslog att Husbonden skulle dra på de randiga tightsen och likaledes en randig topp för foto i bloggen. Vilket vi hade väldigt roligt åt…


 För övrigt kom Mag- och tarmförbundets tidning idag.
Här duger inga fega omskrivningar. Det är klarspråk
som gäller...

   

Av Margus - 24 september 2013 23:28

     

Lilla radioluvan på plats i fågelhuset. Gillar inte obligatoriska luvor på kläder, men radion behövde minsann en. Det dammar i fågelhus. Stundtals mycket. Och särskilt mycket när fåglarna ruggar.

Nätburen runt radion gjorde Husbonden när jag först fick idén. Det var flera år sedan. Nu blev luvan klar. Alltid stoppar den något damm. Ena sidan är öppen för att kunna justera volymen när radion sänder nåt viktigt. För övrigt är det ganska låg volym. Fåglar har bra hörsel.

Lite piggare blev det däruppe över reservburen, där risfågelungarna nu huserar för att vi ska lyssna av vilka som sjunger (dvs. hanarna). Fyra av elva har hittills givit hals.


Gamla diabilder har scannats in i datorn. En del blir riktigt hyggliga, andra mest skräp. Bilderna är tagna på 70-talet med dåtidens kamerateknik och har sedan samlat damm. I decennier. En del mer, andra mindre.

       

knölsvan i djurpark, Atlanten sett från Scotland, samt ett av många fiskelägen därstädes

     

higland cattle, morbror Stens hund Lassie, älg på Hunneberg

       

Barndomsvännen Eva-Britt som amatör vid debutloppet för tvååringen Shangri La



Av Margus - 23 september 2013 23:23

 

Lilla Husets syhörna tar form. I ena hörnet på kontoret fanns den perfekta platsen. Mina arbetsplatser måste vara 1) mitt i händelsernas centrum, i navet på första våningen. 2) Inspirerande och välkomnande för att rätta trivseln ska infinna sig. Samt 3) fyllda med trevliga färger och saker som får hjärnan att gå igång. Det psykologiska är viktigt! Min hjärna kräver långa ställtider*.

Efter en träda på typ 20 år börjar jag tro på det här. I många år försvann symaskinen bara under en massa saker, tills vi tröttnade på ”högen” (mest Husbonden). Flytt till övervåningen under snedtaket misslyckades - för avlägset. Nu växer fler idéer fram. Platsen är invigd. Sydde i går ett överdrag till radion i fågelhuset. Radion där är ett måste. Nymferna brukar gå in lagom till tolvslaget och tycks sedan lyssna på lunchekot…;-) 


* Ställtid är ett ord som Bodil Jönsson (fysiker, författare och professor emerita) lyft fram och blivit känd för. Ställtid innebär tid att ställa i ordning, ställa av och ställa om. Också i ditt inre. Det mesta blir bättre gjort och roligare om du får den ställtid du behöver. Vägra delta i möten utan rimlig förberedelsetid och räkna med att de i efterhand kräver avställningstid. Stycka inte tiden i för små delar. Ha inte så bråttom med de små sakerna att du aldrig kommer till de stora.

"Det mesta blir bättre gjort och därtill roligare om du först får den ställtid du behöver: tid att ställa i ordning, ställa till rätta, ställa av, ställa om. Också i ditt inre." Citattet ur boken Guld återfinns i Bodil Jönssons citatlista på hennes hemsida, där fler tänkvärda citat är samlade HÄR.

Av Margus - 21 september 2013 22:46

Har tröttnat på att flytta omkring mina gamla tunga pjäser från verkstadsutbildningen. Fotograferar för minnet och slänger sen. De väger kilon. En av de små sakerna (t.v) väger 8 hg. De andra väger jag inte ens. Det är bara too much. De börjar också rosta lite lätt.

Pjäserna är saker jag tillverkat i utbildningen till verktygsmakare. Ett skruvstycke, ett par kugghjul och några fixturer (mall eller verktyg som fixerar plåt- eller plastdetaljer för tillverkning, bearbetning eller mätning). De minsta har använts i fågelhuset som tyngder för att hålla fast lätta saker. Det var längesen. Dem klarar jag mig utan nu. Glömd bild (t.v.) inlagd senare.

          

Helt fantastiskt att jag fick den här fina utbildningen. Verktygsmakeriet är det verkliga finliret i verkstadstillverkningen - handlade mest om tusendelar. Bara provet för att gå vidare gällde ett filningsarbete för hand. Man skulle fila till en liten metallbit 100x25x10 mm (bild 9 o 10) och i denna fila upp tre hål av olika form med små, små filar – allt för hand. Ytorna skulle vara plana och exakta i vinklar. På tusendelen (0,001 mm) när. Den biten är av hanterligt mått och tyngd. Endast den sparas.

          

En fantastiskt rolig tid med borrning, verktygsslipning, svarvning, fräsning, planslipning, gängning, gnistbearbetning, mätning, programmering och tillverkning av kugghjul. Fick även utbildning till CNC-operatör på svarv och fräs,  samt CAD-CAM-utbildning. Vilka minnen. Volvo Flygmotor i Trollhättan hängde på låset när vi var klara.

Inte hjälpte det när 90-talskrisen var över oss - det svenska stålbadet. Konkurserna haglade och arbetslösheten steg. Och där var jag mitt i alltihop. Företagen blev sturska och talade allmänt om att ”man bara anställde folk under 28 år”. Jag var 40 (!) och 'stämplade' i elva år innan sjukdom tog över helt.

       

Det där var längesen nu. Bara minnen återstår. Bevarade i foton och blogg. Befriar mig nu från de tyngsta pjäserna. Och bördan lättar från axlarna. Det tummade exet av verkstadshandboken sparas också. Ifall man behöver räkna ut nåt... En gång var man en kugge i maskineriet.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT GÖRA DEM STÖRRE

Här kan du se mina videoklipp

 Välkommen in till hemsidan

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

   

     

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6 7 8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18 19 20 21
22
23 24
25
26
27
28 29
30
<<< September 2013 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

 

Mina länkar

      

Följ bloggen


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se