Har någon sett en humla med rom under magen? Den här kom drumlande på vårlig premiärtur, dråsade ner i scillan för att äta lite, somnade på stört i fågelfröerna och flög sedermera vidare. Har aldrig sett en humla med detta ”något" under magen. Finnes nån med erfarenhet av dylikt? Klicka för större bild!

Fick bara ett enda napp på Google, nämligen följande från 2006: ”hade en av humlorna rom under magen. Hurra! Då har jag åtminstone en fertil hona kvar”. Uttryckt i ett forum av någon som tydligen odlade humlor. Annars handlade det mesta om öl och liknande (humle, ni vet).

Odling av humlor är visst lite i ropet, och glad är jag som tröttnat på att bli anfallen av ilskna bin.

"Fler humlor på gården ger ökad skörd", menar Jordbruksverket i en skrift HÄR.

Och biodlarna skriver "Humlorna är den viktigaste gruppen av naturliga pollinatörer. Det kan därför vara lönsamt att utföra åtgärder som kan få humlorna att öka i antal" i en annan skrift HÄR.

Man kan också hitta många tips på hur man odlar humlor. Man borde... kanske... de är ju så rara...

Filmklipp blir till foton. Så det kan gå. Gick ut i morgonfrosten för att se om tranorna från grannfältet fanns där. Har sett dem under promenaderna ett par dar i sträck. Men inte just nu. Filmkameran fångade istället en kvick rödhake och några av våra starar hemmavé. Korta sekvenser som inte blir till film, men istället foton.

Surkålsdebut. Sauerkraut und Schinken. En alldeles ny och helt oanad smakupplevelse. Ganska trevligt, helt användbart och med stora möjligheter till variation, serveringstipsen flödar på Internet. Testet skedde på impuls och nyfikenhet. Varför har detta inte skett tidigare i livet? Måste man bli pensionär först?

Surkål är tydligen en undergörande medicin. Två matskedar om dagen lär hålla magen i toppform… Läs bara:

”Surkål är vitkål som syrats med mjölksyrabakterier. Förr var det ett sätt att konservera grönsakerna så att de höll längre och surkål var populärt hos sjömännen som färdades långväga. C-vitaminrika frukter och grönsaker blev ju dåliga fort men med surkålen så skyddade de sig mot skörbjugg (bristsjukdom p.g.a c-vitaminbrist).

[…]

Syrningen bevarar C-vitamin och andra näringsämnen och surkål verkar probiotiskt och antioxiderande, så surkål är speciellt bra för magen och immunförsvaret. Syrningen gör kålen lättsmält för magen, och det bildas B-vitaminer under själva jäsningsprocessen.
All kål är ju som ni säkert vet väldigt nyttig, kålsorterna innehåller mycket fibrer, kalcium, järn, C-vitamin och sist men inte minst betakaroten,som omvandlas till A-vitamin. Så vi behöver absolut inte äta apelsiner för att få i oss C-vitamin, det fixar kålen!

Vitkål innehåller ju i sig väldigt lite kolhydrater men mjölksyrabakterierna sänker GI ytterligare eftersom de tar upp sockerarterna och producerar mjölksyra.”

Citatet hämtat HÄR.

En restbild från resan till Hornborgasjön i veckan. En bild som krävde extra arbete i Photoshop. Motivet var så grant så jag måste försöka. Tranor i all ära, maffigare budbärare om våren finnes ej, och dessutom i massverkan där vid sjön. Men grågässen är min nya favorit. De är så vackra i sina beige kostymer och orangea fötter. Särskilt snygg färgkombination. Man kan ha många favoriter:-) Och det är alldeles gratis:-D

Övar på ny kamera. Den som var med till tranorna utan att vara rätt inställd. Har reducerat 51 flimrande fokuspunkter som flamsade runt i sökaren till EN enda – den viktiga. Tog timmar att komma fram till. Testar skärpa och ljusmätning. Kanariepojken Tore poserar i fågelhuset.

Årets första humla kom nyvaken drumlande på låg höjd och hamnade i scillan. Lång flykt på fastande mage. Sög i sig lite näring, trillade av blomman, blev liggande med näbbet i fågelfröerna. Jättetrött. Jag trodde nästan att den dog och petade lite i gräset intill varpå den viftade avvärjande med ena benet. Lämnade den att vila. Om en stund hade den flugit vidare. Hoppet lever…  

Tussilagon blommar frodigt i vårt eget lilla grustag i Parken. Tänk att Tussilagon växer och blommar som allra finast i denna karga miljö…

Ännu en bild på kråkboet. Visst är det en kråknäbb som sticker upp ur riset…? Spännande.

Nattens dånande stormar förbyttes i morgonväkten till iskall nordan runt knuten. Trotsade hot om regn och drog till Marknaden. Soppåsarna var slut! Här köper bygdens folk starka påsar till hushållssoporna – långt billigare och bättre än butikernas plastkassar vilka knappt klarar att bära hem varor i. (Varorna bäres numera hem i starka evighetskassar av tyg.)

Obligatoriskt mingel skedde i hast, småhuttrande med uppdragna kapuschonger innan vi skyndade vidare till Hembygdsföreningens kaffeservering - inomhus med tända ljus! På impuls vidare till Byns nyöppnade restaurang för att pröva menyn. Nåt man kan unna sig ibland när man inte flyger Jorden runt ;-)

Men vänta… höll nästan på att glömma mitt marknadsfynd… Nåja, inte ekonomiskt för det är snudd på ruin, men kvalitetsmässigt. Snålblåsten erinrade om behov av nya vinterhandskar. Väl med handen i de mjukaste, varmaste, snyggaste och… dyraste handskar jag sett och känt ville jag inte låta mig hejdas. Bytet hemfördes à 500 kr. De absolut dyraste handskar jag nånsin hört talas om!

Utan ånger gladdes man sen åt Play-repris av Ryttareliten som missades igår pga Vägförrättning. Herregud, vilken fantastiskt bra serie SVT gjort här! Ångan fick man dessvärre inte upp förrän framåt kvällen.

Med största intresse följs kråkparet som bygger högt i en tall intill. Ses bäst från farstun. Det har klättrats och klängts i asparna, kvistar har knäckts och flugits iväg med. Det funderas, prövas och tråcklas alldeles väldigt. Det smygs en del, landas i trädet intill, tittas åt annat håll och så där, men mest tycks de orädda från upphöjd nivå. Bottenplattan är klar och det bökas och stökas däruppe. Någon inreder...

Påminner en del om SVT:s serie Husdrömmar som följts under vårvintern. Olika familjer bidrar med planer och uppoffringar för att förverkliga gemensamma drömmar. Rolig serie som fortsätter i höst med åtta nya program. Programledaren Pernilla Månsson Colt har en nedtonad, trygg, varm och humoristisk attityd. Det är en glädje med hennes program. Det gäller även Trädgårdsmåndag som börjar 7 april med tolv nya avsnitt. Annat än det flåshurtiga Trädgårdsjakten som vi bojkottade redan från start. Trädgårdsodling framhålls ofta som en lisa för oroliga själar… Varför då tävling mitt i oasen… undrar jag.

Ryttareliten är förresten ännu ett trevligt program där SVT följer några av landets främsta ryttare, både hemma i stallet och på tävlingar. Åh, vilka vackra och lugna hästar (jättedyra ja) och åh, vilka vackra stall. Mycken kunskap besitter de, och ryttarfamiljerna bjuder riktigt trevligt på sig själva.

För att avsluta som jag började så håller även stararna på med sina Husdrömmar. Trafiken går mellan holk och fält. Några ’trubadurer’ svarar för musik under arbetet.

På hemvägen från tranutflykten i går stannade vi till vid ett känt och omtyckt konstnärsmotiv, Lidafors vid Edsvära på Västgötaslätten. Första gången man blev närare bekant med denna celebritet, ett dammbygge i ån Lidan av gammalt datum, med fors som gav elkraft vid Brokvarnen (1896), Edsvära vid 47:an. Alla lokala konstnärer har väl varit här och målat eller fotat, förstås även den kände gåramålaren Mikael Raatikainen på sin tid.

Lidan är en mäktig å som rinner upp i Ulricehamns kommun och fortsätter norrut över västgötaslätten för att efter 93 km mynna i Vänern vid Lidköping, där ’åna’ övergår till att kallas för ’älva’. Lidan har många biflöden med skojiga namn t.ex Flian, Afsan, Dofsan, Slafsan och Pösan. Lidan bär bland annat med sig vatten från Hornborgasjön genom biflödet Flian. Lidan är tillsammans med Tidan och Nossan här i Västergötland några av ganska få svenska åar som rinner norrut.

Fler målningar av Raatikanen som nämns i texten kan ses HÄR, och HÄR . Lite fakta om målaren HÄR.

För övrigt finns fler vårtecken hemmave': Vita maffiga krokus och små köpenarcsser som planterades i fjol - eller 'påskliljor' som en ung expedit i butiken kallade dem ;-)