Fågelperspektiv

Alla inlägg under juni 2009

Av Margus - 30 juni 2009 23:24

Arbetarna på Husbondens jobb vann i fjärde ronden mot VD:n på knock out. Två tredjedelar RÖSTADE BORT förslaget om att skänka bort nio månaders avtalad löneförhöjning till företaget. Ett förslag som innebar att de skulle få jobba minst FYRA år för att alls få igen pengarna.


Husbonden var en av dom som agiterade mot VD:ns fräckhet. Se historien HÄR. Han drar nu en lättnadens suck över att arbetskamraterna var så starka och stod emot både hot, utpressningar och lagbrott. Viktigast var nog principen men det är klart att löneförhöjningen behövs mer än väl.


Vad som imponerar mest beträffande metallarnas modiga ställningstagande är att omröstningen inte skedde på ett möte med möjlighet att påverka varandra, utan med separata lappar. Ändå var det så många som klart visade var dom tyckte det idiotiska förslaget hörde hemma. Nämligen i avgrunden. Jippie! Det finns hopp.


ARBETARE I ALLA LÄNDER, FÖRENEN EDER !

Av Margus - 30 juni 2009 20:50


"Här kommer alla mo-olnen på en och samma gå-ång"...

Mitt på dagen kom dom. På bred front radade dom upp sig. Från öster, från söder, från norr. Man trodde inte det var sant. Äntligen lite skugga. "Molnskugga, molnskugga..."

Som vi såg fram emot detta. Vi fick andas en liten stund. Sen skingrade dom sig plötsligt efter någon timme så att solen kunde bryta igenom!! Igen. Fy vad det brände.


Efter några timmar kom åskvädret. Det mullrade förväntansfullt på avstånd. Kom närmare och närmare. Tv:n ur. Datorn ur. Telefonen ur. Jag bar in virke som Husbonden jobbar med under tak.

Och YES där small det, på sju kilometers håll. Fem minuters stilla regn.

Så fjuttigt...


Men det blev faktiskt mycket bättre luft efteråt. Jag unnar alla ett regnväder efter all denna sol. Hoppas det skvätter lite på bloggens läsare.


Nu till Morden i Midsomer. Med språng...


Av Margus - 28 juni 2009 22:08


Markiserna ner. Det är vad som gäller under värmeböljan. Vi täcker alla fönster hela dagarna. Ser ut som om Lilla Huset sover. Sittplatserna i solen är tomma. Spannen vittnar om avbruten ogräsrensning. Vi övergick istället till att köra in den helt torra veden trots dagens toppnotering på 28,9 grader. Det funkade några timmar men sen måste åtminstone jag tänka på min otränade rygg.

För att inte tala om min stortå. En träpall landade exakt på den onda artrosknölen så nu går man lite knyckigt ett tag. Tår har ett utsatt läge, den saken är klar.


Husbonden körde ett pass till och snart... är veden inne. Här syns resterna av 14 kubikmeter! I år var traven stor.

 


Märkligt nog har jag hittills tålt värmen mycket bättre än tidigare år. Måste bero på blåsten. Det har svalkat gott, men nu blir det nog värre. Värmen ska öka successivt under kommande vecka för att stiga över 30 grader mot slutet. Hej och hå. Det blir till att leva i halvdunkel med fördragna markiser om dagen och halvdunkel med korsdrag på nätterna. Inga lampor! De värmer.


Hundarna ville inte heller ut på eftermiddagen. De måste ut och kissa och skyndade sig in i den relativa svalkan lika fort som om det hade ösregnat. Och nu sitter man frivilligt intill en varm dator... Man är inte riktigt klok.



Av Margus - 27 juni 2009 22:58

Förra inlägget om den gamla journalisttiden fick minnena att ramla över mig. Det var då man fotade i svartvitt och framkallade filmerna själv.


Det var stress. Ibland kom man tillbaka från nåt jobb lagom för att hinna framkalla rullen, välja bild och ta bilen till bussen för att slänga på kuvertet med bilder till huvudredaktionen. Same procedure every day. Då och då missade man bussen och fick köra till Grannbyn, två mil i raketfart för att passa bussen där. Lyckades inte detta blev det till att köra in bilderna själv, sex mil. Sen sex mil tillbaka och skriva klart artikeln, ständigt övertid.


En gång var jag störtsäker på att passa bussen. Hade nyss ringt Fröken Ur och hade exakt tid. För jag skulle för en gångs skull INTE ha övertid. Nåt viktigt på gång. Men… bussen hade stuckit. TRE minuter för tidigt. Jag blev helförbannad (låg tröskel) och satte iväg efter bussen som inte passat turlistan! Jakt över Slätten!


När jag väl kom ifatt och förbi bussen, hängandes på tutan, bromsade jag in och ställde mig på tvären över vägen, stegade fram till bussen som stannat och talade med HÖG röst in i den öppnade dörren om vad klockan var och vikten av att passa turlistan och lämnade kuvertet. Särdeles nöjd med att slippa övertid den dagen. Sedermera fick jag erfara att det var många personer jag kände på bussen…

Av Margus - 27 juni 2009 22:05

… är en utmaning för alla fotografer. Bilden som tas med till nästa möte med fotoklubben är nästan vald. Har två-tre favoriter av nio utskrivna egna bilder. De är tagna av kompaktkameran. Jag säger kameran, för numera behöver man inte kunna mycket teknik för att få bra bilder.


Annat var det med bilden som läggs ut här, från 1981. Den är INTE alls tagen av mig. Återkommer till detta…


När jag jobbade som journalist för drygt 20 år sen var det svartvitt som gällde. Manuellt, välja tid och bländare själv. Vi lokalredaktörer klarade oss nätt och jämnt med enkla kunskaper. Yrkesfotograferna jobbade på huvudredaktionen och kunde i mörkrummet göra underverk med halvtaskiga bilder om vi tabbat oss nån gång.


Hade en gång ynnesten att se en av dem i arbete. Att jag jobbade som nattvakt på Byns Stora Industri hade inspirerat redaktören så till den grad att det skulle göras NATTreportage. Man skickade Den Bäste för här skulle bli NATTbilder. En upplevelse. Han visste exakt hur han skulle göra.


Denna bild togs i totalt mörker och även det klarar moderna digitalkameror idag. Men inte på den tiden.

Här jobbades med öppen slutare. Fotografen sprang i mörkret in i intilliggande rum. Väktaren (min kollega) ställdes ut i den svarta korridoren med sin ficklampa i vissa sekunder. Fotografen brände av en blixt inifrån rummet. In med väktaren och hans ficklampa i mörkret medan fotografen kutade in i nästa rum och brände av en blixt till. Allt som hände i kolsvarta mörkret registrerades inte på filmen, bara det som blev upplyst.


Det är detta som syns på bilden som svag belysning bakom och på väktaren samt på väggen till vänster om honom. Man ser blixtskenen som reflekterades i taket. Ficklampans reflexer i vägg och golv skötte resten. Det kallar jag proffsfoto. Tyvärr gör detta inskannade tidningsurklipp från mitt reportage inte bilden full rättvisa, men man ser ändå de uppnådda effekterna.

Bilderna togs av Sven Ljunggren, hoppas jag minns rätt, på SkLT.

Av Margus - 26 juni 2009 20:41


... eller… det var den hela tiden. Det VAR objektivet som var glappt! Fotoproffsets direkta råd löd: "ta loss objektivet och sätt fast det igen!" Så skedde. Och sen kunde jag knäppa hur många bilder som helst utan låsning. Halleluja.

Vi träffades på Byns badplats och jag fick fler handfasta råd. Hoppas jag kommer ihåg dem alla…

Annars har dagen ägnats åt att välja EN enda bild ur samlingen. Alla ska ta med sig var sin bild utskriven i A4 till fotoklubben nästa gång. Herregud vad bläck det har gått åt! Kunde inte välja i datorn. Måste ju se hur de ser ut i Real Life. Förresten kan jag inte anklagas för att ha slösat bläck i onödan. Har inte skrivit ut en endaste bild i A4 förut. Så det var det värt.

Skrev ut nio stycken. Det blev Inte lättare att välja efter detta, kan jag säga. Inget är klart än, men Ulrik ville i alla fall vara med här i bloggen.


Tamejtusan… den lille kompakten Konica-Minolta är/har varit en utmärkt kamera.

Av Margus - 25 juni 2009 22:55


Aldrig får man vara glad...

Nya kameran krånglar. Avtryckaren låser sig och vägrar fota. Ofta. Irriterande ofta. Sen släpper det en stund och man blir glad. Sen händer det igen... I dag lyckades jag få en underbar bild på tre nya lessonungar tillsammans i en ring. Trodde jag... När kameran äntligen släppte från sitt låsta läge knäppte jag fem bilder. Vid kontroll i kväll visade det sig att dessa bildrutor var kolsvarta!


Tjocka Manualen konsulterades. "Objektivet inte isatt" sa den. "Byt objektiv"...!! Då ringde jag fotoproffset i nya fotoklubben. Hon har tid att träffa mig i morgon. Tack gode gud.


I bästa fall hittar hon felet (kan lika gärna bero på mig). Men OM det är nåt allvarligt måste jag ha hjälp med att tala om för butiken/tekniker... whatever... VILKET FELET ÄR. Inte lätt när man inte vet vad man gör eller har gjort. Suck. Varför...????

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6
7
8 9 10 11
12
13
14
15 16 17
18
19 20 21
22 23
24
25 26 27 28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards