Har det nånsin regnat så mycket som denna julen?

Vattenmassorna vräker sig fram i ett mäktigt evighetslångt dån

som dövar varje tanke när man står intill.

Det pågår och pågår, utan slut

naturkrafterna i full frihet.

Krossar allt i sin väg

river med sig gammalt och dött.

Inte som en tsunami, tack och lov, men ändå…

här följer vattnet gamla kända flodfåror.

Vatten som pressats ut ur åkrarnas inre,

dränerats genom grusåsar,

ringlat sig fram i bäckar och diken,

och sen kastar sig i kaskader under sin långa resa mot Vänern, vårt stora innanhav.

När det äntligen slutade regna tog vi bilen för att se effekterna i Nossans alla forsar.

Lite som 'Broarna i Madison County'.

Vid Krokstorp med kvarn och såg. Vid Bredöl. Och sist stora Baljeforsen.

Litet experiment med lillkameran.

Knirk, knirk…. Queek, kuark.

Träd som knirrar och knarrar i skogen varje natt.

Från en bestämd riktning. Det låter nära.

Har pågått hela julen, men vem går ut i regn, blåst och mörker för att lyssna. Ser gör man ju ändå inte.

Men det kan vara bra att veta på promenaden. Det kan falla över oss.

Uppehåll. Promenad. Vi kollar i skogen. Men allt är tyst. Vinden har mojnat.

Ett träd har släppt från roten och hänger hotfullt över skogsvägen i en grenklyka.

Den är det nog…

Nästa natt knarrar det igen. Nya tag. Det blev till en sport.

Vi stannar. Det blåser hoppfullt. De höga furorna svajar i topparna.

Vi tittar upp mot klykan. Intet ljud.

Så tittar vi åt annat håll… Queek…. En enda retfull gång. Sen inget mer.

Vi gav upp.

Knirk, knirk, quark, queeek … lät det på nytt om kvällen…

Fullträff idag. De låter minsann som papegojor…

Det regnade och regnade… och regnade… hela julafton. Men jul blev det i alla fall, på tu man hand. Först ett foto till bloggen… innan vi kunde börja äta. Som livet är numera;-) Och den här gången kom jag ihåg det! Jag levde mest på Janssons. Skinkan, den minsta ever… på 1,7 kg var Husbondens allena, och rullsyltan, och kalvsyltan. Nu är resterna infrusna. Frid över deras minnen... puh.

Litet Hus har liten gran med minimal ljusslinga däri. Plastgran, ty för doften svarar hyacinterna. Och enda platsen för granen blockerar ett valv mellan tv-rum och kontor. Slut på genvägen, vi går runt i huset för denna ’enebärabusk’ för att ta oss hit och dit.

Förvisso en jul, men en egendomlig sådan. Ägnade julaftonsnatten åt att betala räkningarna. Inte kom vi utanför dörren förrän på juldagens eftermiddag för regnet. Hade kämpat en stund på övervåningen med både cykel och gångbana innan, men det behövdes lite frisk luft också. För matsmältningen. Husbonden fick mer motion än så. Det tog honom en timme att leda undan översvämmat vatten som var på väg att krypa in i vår lagård! Först i dag, på Annandagen, gick vi en normal runda och besåg traktens översvämningar. Och då hade det ändå sjunkit undan litegrann. Och bara för det passar bilden på vårt nya duschdraperi in perfekt, känner jag ;-)

Julens höjdpunkter på TV för Lilla Huset var Ernst-Hugo Järegårds två danska berättelser. Idag avnjöts Lars Molins Midvinterduell med Ingvar Hirdvall och Mona Malm, den om mjölkbordet. Och så trotsade vi för en gångs skull TV4:s reklam för att återse Sällskapsresan, men det var med nöd och näppe att vi stod ut – med reklamen alltså. Nu ser vi fram mot Fröken Frimans krig i morgon – utan avbrott i SVT. 

Fredrik Lindströms vinterprat på radions P1 om ekonomismen var en annan höjdpunkt. En betraktelse över ett mycket allvarligt fenomen, framfört på ett både fängslande och lagom underhållande sätt. Mycket skickligt gjort. Hans budskap gick fram med ackuratess :-) God fortsättning på julen, kära läsare!

det önskas Alla från oss i Lilla Huset !

Av julen påkallat ärende till La Stada. Överlämnade fåtal klappar till barnbarnen. Tyvärr hade Mor i Huset rejäl förkylning som vi inte var så trakterade av. Det blev utbyte i dörren, typ. ”Varsågod” och ”tack så mycket”… lilla Stella snattrar hela dagarna nu och gör sig riktigt förstådd. Längtar efter moderns återhämtning så att vi snart ses ”på riktigt”. Bättre efter julhetsen, menar jag.

För övrigt fullföljdes två ärenden på stan. Regn och snålblåst och hur mycket bilar som helst, men enormt flyt vid P-platserna. Trots bilköer körde vi rakt in på platser intill entrén ungefär. Inte ofta man har sån tur.

Skulle bara in och köpa brödkorg i tyg. Illa valt tillfälle egentligen, men kul ändå att hamna i julstressen UTAN egen stress. Maxi hade dygnetruntöppet denna helg! Herreguud vad stort det är…!!

Vi lantisar skred igenom varuhuset med tindrande ögon mitt i julhandeln. Liksom inte vana vid utbudet. Fascineras varje gång av deras enorma bageri med färdigt bröd i alla former. Och tårtor i långa rader – färska. Hur stor omsättning kan de ha, tro?

Mina ögon tindrade extra mycket hos de stora krokodilerna som liksom hoppade rakt upp i famnen. Mina armar omslöt strax en av dem. ”Ta mig med”, vädjade blickarna. ”Var ska du ha den?” frågade Husbonden och jag fick nästan tillstå att det skulle bli svårt - med liten krokodiltår i ögat;-) Fick nöja mig med foto. Ringlande boaormar i högen intill hängde snart om min hals. ”Man kunde ha den runt nackstöden i soffan”, tänkte jag högt när vi drog vidare...

Ett överflöd av fina mjukisar nu. När vi var små fanns bara enstaka exemplar och man fick vara glad om man hann först. Disneydjuren som hängde i nästa avdelning kunde dock inte mäta sig med min gamla Bambi. Den var outstanding i jämförelse. Enstaka ex - men kvalitet!

Körkortsfotot blev GODKÄNT. Husbonden kunde hämta ut sitt nya körkort i dag! Endast en vecka efter inskickandet. Är så nöjd att våra ansträngningar under icke alltför optimala förutsättningar ändå blev bra. Det är RESULTATET som räknas! Jippie.

Vad fasen är ett instutut! Obs stavningen! Inte INSTITUT som det ska vara, utan INSTUTUT.

Språket är i upplösning. Undra på att PISA-rapporten* för Sverige är en katastrof. Hur ska det gå med läsförståelse när språket som talas är ett annat än det som utvecklats genom århundraden. Det blir missförstånd.

Bortsett från numera gamla vanliga "ejenklien" och "interjuv" hör man nu allt oftare INSTUTITION, INSTUTITIONELL och INSTUTITIONALISERA på radion. Av såväl radioreportrar med examen från  jounalisthögskolan, som av Vetenskapsradion och Kulturradion där man räknar med kunnigt folk.

Att INSTITUTION,  INSTITUTIONALISERA och INSTITUTIONELL (de korrekta) kommer från ordet INSTITUT är klart och tydligt.

Institut = utbildnings- eller forskningsanstalt; inrättning: t.ex skönhetsinstitut, eller ett komplex av rättsregler för ett bestämt ändamål. Institution = institut, avdelning vid universitet, bestående inrättning i samhället, reglerad i fasta former. Institutionalisera = göra till en institution. Institutionell = som rör en institution.

Orden kan härledas till grundordet institut vilket är till ledning när det gäller ordförståelse. Men hur ska man förstå eller ens kunna stava ett ord när grundordet är obegripligt. Ty vad är ett INSTUTUT?

Ur en blogg: ”Äntligen klar med den instutionella analysen av psykiatriska kliniken på SÄS  (mitt jobb)  SKÖNT !!!  Nu är det bara presentationen och semenariet kvar i morgon...  sen kommer en vecka jag länge längtat efter  =D ”

På Hifabs (enligt dem själva ”Sveriges ledande projektledningsföretag”) hemsida har ”kompetenta konsulter” bland allt övrigt ordbajseri om sin egen förträfflighet skrivit i en text om Bangladesh att ”projektet syftar till att förbereda ett större program för kommunal utveckling, vad gäller dess infrastruktur och även instutitionell utveckling inom 15 kommuner.”

Så det så. Så duktiga är de!

Och det sprider sig... På Google får felaktiga instutition 2 580 000 träffar, medan det korrekta institution (tack och lov, fortfarande) får 89 300 000 träffar. Det felaktiga instutut får 1 060 000 träffar, medan det korrekta institut får 60 800 000 träffar.

Här blir man nästan galen. Ordet är felstavat i artiklar på franska, engelska osv i högtravande texter om finanser och utbildning…  Ordet är säkert krångligt för dyslektiker, men i så fall är väl det felaktiga ordet minst lika krångligt. eller…??

Men det slutar inte här… P1:s Kulturnytt kungjorde i går att författaren David Lagercrantz (som skrev boken om Zlatan) ska skriva fjärde Millennium-boken i Stieg Larssons trilogi. Men både författaren (!) och intervjuaren (!) pratade om "TRIOLOGIN " som den självklaraste sak i världen. Med flera upprepningar. Men det heter TRILOGI. Min dator vägrar skriva fel, jag fick tvinga den. Hur klarar de ens att säga fel??

Det korrekta trilogi = tre romaner, skådespel e. dyl. som bildar en enhet, får 745 000 träffar på Googles. Det felaktiga triologi får 169 000 träffar.

Samma dag sitter Annika Winsth, chefsekonom på Nordea - med ansvar för miljarders miljarder - i ett samtal om Riksbankens nya räntesänkning i P1 och säger TRANSPIRANT. Två gånger i rad! ”Transpiration” handlar om svettning (anti-transpirant roll-on t.ex.). Nog kan uppgiften vara väl så svettig, men hon menade förstås det nya modeordet TRANSPARENT – som numera används i tid och otid av ekonomer och politiker.

Likt papegpojor härmar de bara efter utan att förstå vad orden betyder, det är ett rent under att orden hamnar på rätt ställe emellanåt.

Transparent = genomskinlig, uppenbar, klar, tydlig. Transparens = genomskinlighet. Transpirera = svettas, utdunsta.

Med viss fasa undrar jag hur en patient som ska få ett transplantat riskerar att få en transistor inopererad. Eller komma undan med att bara bli transporterad… fast det heter ju logistik numera…;-)

*  PISA-studien genomförs vart tredje år. Elevernas förmågor undersöks inom tre kunskapsområden: matematik, naturvetenskap och läsförståelse.

Vi hann inte mer än att montera upp vår nya ding-dong till dörrklocka, så ringde det… Men visst är det…? Men så konstigt… joo, det står ett par främlingar vid dörren… Inga mindre än Jehovas vittnen, kanveta'! Guds försyn, eller nåt… så att vi fick testat funktionen, hehe ;-)

Vi har nästan aldrig haft behov av ringklocka. Här springer inte folk hur som helst. Hade en ding-dong för tjugo år sen när vi flyttade in, men hundarna blev som galna av den. Känt problem bland hundfolk. Varje gång illustrationen användes i tv- eller radioprogram rusade hela flocken till dörren. Vi tog ner densamma och fick förlita oss på knackningar. Nu har vi ingen hundflock och gör ett nytt försök.

Inte hade man trott sig bli ’bönhörd’ direkt, hehe…

Jehovas då? Tja, vi satt till bords med lunchen och hade inte tid, men de lämnade en broschyr och avvek. Efter snabbtitt i densamma får jag säga att Jehovas har ett märkligt dåligt sätt att torgföra sina uppfattningar. Skriften är urtrist och lockar absolut inte till läsning. Massor av krånglig text och hänvisning till bibelcitat. Svenska kyrkan uttrycker sig betydligt trevligare och folkligare, menar jag.