I skrivande stund gläds jag oerhört åt att fullmånen denna nyårskväll lyser med sin frånvaro. Det är grådassigt mulet. SMHI har ritat in en mulen måne på våra kartor, hahaha…

Lilla Huset hoppas att alla inköpta fyrverkerier för STORA PENGAR försvinner upp i osynlighet för alla dem vilka nu som bäst förbereder sina avfyrningsramper inför tolvslaget. Fyrverkerier bidrar ordentligt till miljöförstöringen och just i år känner vi att det varit en riktig offensiv i försäljningen.

Det har annonserats gruvligt, ja vi blev till och med antastade i ICAs vestibul av en optimistisk försäljare som menade att "det skulle sitta bra med ett präktigt fyrverkeri nu till nyår". HA...!

Han fick då i väl valda ordalag en föreläsning om miljöförstöring, ökande bränder till följd av raketer, skador, skotträdda djur och det olämpliga i att propagera för dessa bomber och granater. I takt med vår föreläsning krympte hans breda flin till ett inte och jag hoppas att han aldrig mer försöker sälja till någon som inte själv frågar efter varan.

Vi hoppas att molnigheten består åtminstone över midnatt så att ingen enda raket blir synlig och att molnen också dämpar bomberna inuti dem. Vi kommer då att belåtet puttra ett undertryckt HA…HA…HA..!!

Missundsamma...? Ånä, vi håller på klimatet, på både vilda och tama djur, på barnen som ska behålla sina fingrar till ett kommande yrkesliv, på flyktingar m.fl

BLOGGENS BESÖKARE ÖNSKAS

ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

I andlös förundran inför naturens vackra, rimfrostiga, gnistrande, knarrande, knirkande, förlamande, in på kroppen krypande iskyla togs några bilder ifall jag någon gång ska måla sådana träd. Höstens skörd av rönnbär var enorm, något jag aldrig sett maken till. Jag sa då att jag inte trodde på sambandet mellan detta och en kommande hård vinter. Nu har jag öppnat för ett resonemang…

I denna långvariga kyla och myckna snö matar vi sedan i går även kråkorna. Lilla Huset älskar kråkfåglar. I bistra morgonkylan satt en kråka så stilla i rimfrostträdet tålmodigt väntande. Han hoppades väl få smaka lite av småfåglarnas fröer. Vi riktigt kände hur tom han var i magen och jag rusade in efter tunnbröd och ostbitar som slängdes ut och strax var där kråkor i varje träd.

Lyckan var stor när den signifikanta gången sågs; brett mellan benen, stora kliv, lite vaggande men upprest och på vakt, lite lätt på foten, ifall ifall… när han klev bort till maten på marken.

Här sitter kråkparet och smälter maten, känner sig mätta och goa. Säkert har de druckit lite i dammen, där vi ånyo fick knacka hål i isen. Husbonden drog iväg till Byns bageri för att köpa dagsgammalt bröd för halva priset, en hel kasse. Allt för kråkorna.

Just idag fann jag av en händelse texten till rubricerat revynummer från 1968.

Blev jätteglad, för just den gick jag och nynnade på i en hel vecka för att komma fram till orden. Povel Ramel skrev och Birgitta Andersson (bilden) sjöng den suggestiva melodin som tyvärr inte kan återges här. Finner inget på You Tube. Birgitta Andersson gjorde den så enastående bra. Texten är fascinerande i sig, och den som minns kan tralla på.

Laj-da-daj-da-daj uti den korpsvarta natt…
daj-da-hmmm det dystra tornet hmm-daj-di-daj
hmmm stackars Elin där, vid sitt enda öga svär…
hmmm-na-naj sin älskare och bror.

Ta-daj-da-hmm den lilla dotter Sofi…
gyllne bägare öhj-neh-hmmm med saltsyra i…
Aj-da-raj-da läppar tra-la-la, hmmnda som i kramp…
korpsvartaaa naaatt… fasa och…

Hmmda-aj-da-aj griften dirum skändande raj…
rajda vita knotor i en daj-daj-dam-daj…
döjrum-döjrum kranium tra-la-la…
krälande små maskar hoppsan-sa…
hmmm som vilar i ovigd mull.

Da-di-daj-di-da… da-da puckelrygg…
i sin cell så trygg… daj-da-daj…
och eksem… och migrän…
I det djupaste av valven stod da-daj-daj-hmmmm…
diram-daj den kistan daj-da silver och guld…
men daj-da-daj bevakad tra-la-la dräglande vampyr…
korpsvartaaa naaatt… fasa och…

Hmmm den stora yxan di-dam-dam-hmmm-da-hmmm…
daj-da-hmmm-da ojdå att stycka sin mor…
hmmmda ben och armar tra-la-la, hmmmda jämns med halsen hoppsan-sa
hmmm ett blänkande svart schatull-ull-lull-lull-lull.

Plötsligt spred sig pesten tra-la-la-daj i vår lilla by…
bölder hmmm-mmm blåa som blyyy…
da-daj-da-hmmm-da-daj…

Efter denna kändes det helt naturligt att avsluta tv-kvällen med Midsomermorden som är en ren västanfläkt i jämförelse.  

Ihållande kyla ställer till problem för fiskdamm och vildfåglar. Här är den slang som gick från dammpumpen till bäcken men som sprang läck vid -16 grader och därför fick klippas av. Sen har den bubblat på i vattenytan under den mildare perioden, till glädje för vildfåglarna som både vill ha dricksvatten och nåt att duscha i. Husbonden har hållit vaken öppen, tills nu...

Nu när kölden är tillbaka har vattnet frusit runt slangens utflöde och bildat en tunnel tillbaka ner i dammen, bra för fiskarna som fortfarande får syre, men inte för vildfåglarna som oroligt sågs steppa omkring vid den frusna vaken. Husbonden hackade upp vaken igen får fåglarnas skull, men lät "tunneln" vara kvar. Fåglarna fick nåt att dricka även idag, men proceduren får nog göra som tills i morgon när det nog frusit igen. Intressant vad kylan kan göra...

Har just sett sista delen av "Stenhuggaren" på SVT24, en av många tv-stunder så här i slutet av året. Är inte så mycket för kriminalare numera, mår inte bra av spänningen… hehe. Särskilt sekvenser när nån olovandes smyger omkring och snokar. Räknar alltid med att någon plötsligt ska avslöja det hela. Så när Niklas Hjulström smög runt på övervåningen och slutligen hittade bevis… var jag inte tillstädes. Säkrast så.

Såg mitt första och troligen sista avsnitt i "Stjärnorna på Slottet", nu med bl.a Björn Ranelid, denna "märkvärdiga" person. Han står för mycket gott, t.ex civilkurage, en osviklig känsla för ansvar, för rätt och fel, för ärlighet och rättvisa. Sånt som många i dagens samhälle saknar. Antingen driver han med oss allihop eller så har han en mycket hög uppfattning om sin egen person. Provocerande så till den grad, typ: "Det är bara jag i hela världen som kan säga så". Man förstår att han drar på sig kritik.

Nu finns även en bok om "Fenomenet Björn Ranelid" - författaren som inte lämnar någon oberörd. Funderar nästan på att köpa den. Bonniers Bokspegel innehöll denna gång många godbitar. Svårt att välja.

Dokumentären "Den förödande vågen" i går kväll var en höjdare med många hittills okända privatfilmer. Här fick man för första gången en samlad bild av hur oerhört vågen slog mot de olika länderna och hur fruktansvärt mycket bråte den drog med sig genom gatorna.

Det egendomliga var att SVT INTE GJORDE EN ENDA PUFF för filmen, men däremot onödigt många för Året med kungafamiljen som säljer sig själv och som man dessutom lät kollidera med tsunamin! Utomordentligt dåligt av SVT!

"Naturens gång", den oförglömliga dokumentären - helt utan dialog eller berättarröst, och helt utan musik, men med bilder som lever kvar i minnet. Man får följa livet på gården Lisselbäcka i Dalarna i 1 tim 46 min med alldeles naturliga närbilder på lantrasdjuren med kor och hästar, får och getter, höns och hundar.

Denna fantastiska film borde ingå i en sån där kanon, saker ALLA måste se i allmänbildande syfte. Varje svensk borde anmodas att sitta stilla och tyst i 1 timme och 46 minuter för att låta tystnaden och enbart naturens ljud tala. Det skulle alla må bra av. Undrar hur många ungdomar som klarar det? Den borde köras i skolornas aulor! Den innehåller mycket av det som varje svensk borde veta om detta vårt kulturarv.

Men gjorde SVT någon puff för detta…? Nähähäedå.

Sänder SVT denna i repris? Nähähäedå, inte en endaste repris (det är skillnad på film och film).

Jag såg den förra året och jag såg den nu. Förra året gick den dessutom att ladda hem till datorn, vilket jag gjorde. Nu kan den ses HÄR:

Familjeporträttet är taget. Det första någonsin. Fr.v Mahogny (vard. Maggan), 5 år, Wilma, 4 år, Alice, 3 år och Bibbi (Alices mamma), 4 år. Har längtat efter familjebild på dem, men dragit mig för detta då jag inte trodde de skulle sitta stilla tillräckligt. Husbonden tillkallades och hundarna följde spektaklet. Men se... de satt så snällt hela tiden (dock lite undrande i blicken). Har mamma sagt det så... Bibbi är tryggheten själv men Wilma blev snart lite lätt på foten.

Hundarnas julklapp är klar. Med ålderns rätt ska upp- och nedgång i trappan underlättas. Alltså inköptes matta för samma kostnad som vilken datapryl som helst (2.600 kr) till Sigrid och Ulrik. Husbonden har jobbat intensivt och invigningen skedde idag. Jätteskönt även för husbondfolket. Att man inte tänkt på det förut...

Ska man offra ord på detta, tro…? Men det är ju jul… jag kör:

Jag tror att Marabou biter sig själv i svansen. Idén om att en pralin "måste" bort ur Aladdinasken till förmån för en ny som "måste" in kan mycket väl ha blivit NEGATIV REKLAM istället för vad dom räknade med när omröstningen pågick.

Här finns inga måsten! Allt "måste" INTE bytas! Man ska inte ändra på ett vinnande team! Allt detta förnyande är sinnessjukt. I dessa tider borde det finnas något som är oförändrat. Och den gamla kvalitetsklassikern som funnits i 70 år kunde mycket väl fortsatt i 70 år till. Utan problem.

Alla jag känner har saknat den franska nougaten som försvann vid förra "rensningen" för ett par år sedan då en stor vit blaffa kom dit istället, en blaffa som enligt mitt förmenande kunde förpassats till soptunnan.

Om Marabou fortsätter på inslagen väg kommer vi snart att ha praliner med jordnötssmör, detta amerikanska otyg som sprider sig över världen. Vem vet… det kanske kommer i den nya pralin som ska ersätta ägglikören (från 1939) som ryker till nästa jul…

Jag tänker INTE redovisa omröstningen för att göra mer reklam åt dem i onödan.