Fågelperspektiv

Alla inlägg under september 2009

Av Margus - 30 september 2009 20:27

husarknapp  

Husarknappen (sanvitalia procumbens) är en klar favorit i Lilla Husets trädgård.

Den enda blomma som funkat obehindrat hela denna knepiga sommar. 

Det är en lättskött, tålig växt med massor av gula blommor som liknar solrosor i miniformat.

Man behöver inte plocka den, husarknappen bara blommar och blommar oavbrutet och ser likadan ut hela tiden från juni till frost. Den blir 15-20 cm hög och tät som en boll. Tålig mot regn och blåst.

Kan planteras i ampel, som kant i stora krukor och lådor liksom rabatt.

-----------

Men nu, efter två frostnätter, sjunger allt på sista versen. Oktober i morgon och Husbonden flyttar intresset ut till rabatterna. Här har blivit rejält eftersatt under utbyggnad av voljärer och fågelhus. Ogräs överallt.

I går var det växtbytardag med Grannen. Husbonden tuffade iväg med skottkärran full och kom tillbaka med den ännu fullare. Men han kom inte ihåg ett enda namn på växterna. Tur att det finns trädgårdsböcker med bilder!


Till nästa år... eller beroende på hur hösten blir, ska vi anlägga en bättre perennaavdelning i trädgården. En med stigar som man kan vandra omkring i. Inspirationen kommer från Grannen som har kommit väldigt långt på den vägen. Vi får väl skissa lite på det först.




Av Margus - 30 september 2009 17:21

  

Nu är det så igen. -1,3 i morse.

Kurar inomhus längre än vanligt och eldar i kaminen. Var är alla varma kläder, brrr...

Vackert en stund i gryningen men solen värmde snart bort frosten.

  

En slända, samma art som jag fotade i somras, satte sig i ölandstoken. La armarna om en knopp och hängde vilande där i flera timmar innan han gav sig av till dammen. Visst tittar han tittar på mig, eh..?

  

Av Margus - 29 september 2009 15:02

Ett "jyyp" och sen är isen bruten... Så går det till när sebrafinkar finner varann.

Det började med att sebrahonan låg död i går morse. I och för sig väntat, hon var lite risig i två dagar. Far och son sörjde. Och vi som inte tänkt skaffa fler sebrafinkar...  Vi får se... sa vi, med halvt löfte och en from förhoppning. Vi skulle nämligen leverera en grön lessonpojke. Turligt nog fanns där även två unga vackra sebraflickor (ovan t.h.) Pojkarna kan ju inte sitta ensamma och sörja, tyckte vi.


   När flickorna placerades i egen bur med ett "jyyp" svarade pojkarna med en rad tutanden. Vi trodde allt var klart, men näedå... Tyst hela dagen. Änklingen syntes sitta ute och titta sig omkring. Han letade efter frun och trodde nog vid första jyypet att hon vaknat till igen. Jamen... man blir ju så ledsen. I morse satt han så sorgsen i en vrå och sörjde (t.v.). Vi kunde inte hålla oss, flickorna måste in med ens.


På med nya fotringar, en svart och en gul och sjuss in i voljären. Frrrrrtt, smattrade vingarna... "jyyp, jyyp". Gissa om han sträckte upp sig, änklingen. Va! Vad var detta? Tjejer! Tuteri-tuteri-tut! Från båda pojkarna ljöd serenader av trumpetstötar. Sällskapet följde lätena och fann varann genast i flocken bland måsfinkar, risfåglar och kanarier.

   

Senare på dagen syntes änklingen studsa ur och i foderskålarna för att visa att här är det fritt fram. Och honan kunde ta seden dit hon kommit. Sebrafinkar är otroligt charmiga glädjespridare, så fulla av energi och livsglädje.

  

Av Margus - 29 september 2009 09:02

   Hahaha... här är grejen för mig.

Fluktade just runt i Naturkompaniets nya katalog som kom igår. Fick nästan fnissanfall över den här grejen. Drömmen för en person med mitt kontrollbehov... "Midjeväska med två praktiska fack och flera fickor. Bälte med rostfri vajer som hindrar tjuvar att skära av bältet. Hänglås ingår!" (449 kr, som hittat...;-)


Jag menar... kan det bli säkrare. Höjden av paranoia... Över min döda kropp, typ. 


Näe, jag ska ingen ha. Nöjer mig med små nätta pengabälten i nappa för sedlar, leg och kontokort. Men OM jag skulle ut i vida världen och resa så... då var det givet. En höjdare. 


Naturkompaniets katalog var Lilla Husets nöje i morgonstunden. Priserna är rejält tilltagna men så har dom kläder och prylar som tål en snöfärd på ryska tundran efter draghundar också. Inget för mig således, men jag får kickar av PRAKTISKA prylar med fickor och fack och söljor och dragkedjor och sånt...

Fnissigt nog har artiklarna amerikanska namn typ; Eagle Creek, Undercover, Icebreaker, Owl Shirt, Expedition Down, North Face Himalayan Parka, Barents Winter osv. Dom vet att sända ut de rätta signalerna...

Husbonden blev lite sugen på en en grönlandsjacka. Mest för att han upplever nästan alla andra herrjackor i handeln som "gubbiga". Ja, kanske det. Men nu drar vi ut till Fågelhuset.

Av Margus - 28 september 2009 22:45

... har jag insett hur man ska använda Bloggplatsen. Och det går bättre...


Förr skrev jag inläggen i Word, klistrade in i bloggen, redigerade och det gick superbra på gamla bloggagratis. Då hade man en kopia om tekniken nån gång sprack, så man slapp skriva om alltihop ur minnet.


Detta går inte nu (inte för mig i allafall) för då hoppar texten runt och bär sig åt, vägrar kursiveras när jag vill, försvinner efter eget gottfinnande och så vidare.


Hädanefter skriver jag inläggen direkt i bloggen för då fungerar alla funktioner som de ska. Innan jag sparar kopierar jag och klistrar in på annan plats i datorn - för säkerhets skull.


Har därtill fått leta i datorn efter utskriftshanteringen, måste ställa om den för varje pappersutskrift av mina inlägg, vilket jag fortfarande håller på med (är inne på fjärde pärmen). Aldrig, aldrig annars behöver jag justera detta. Alla andra utskrifter från alla andra dokument och sidor fungerar perfekt, bara inte från Bloggplatsen.


Och när jag efter mycket om och men börajde fatta detta lugnade jag ner mig så jag hittade funktionen med att spara utkast. Så stolligt kan det bli med förändringar.


Slutsats: Nöjd med de många förbättringarna. Fortsätter väl blogga ett tag till då... hehe. 



Av Margus - 28 september 2009 22:37

Såg just av misstag en kvart av "Adrenalin Rush Hour" (tv4 sport), ett sånt där spektakulärt och uppumpat amerikanskt tv-program om mänskligt vansinne när det går rejält snett. Till hetsiga ljudeffekter visas katastrofer och fruktansvärda olyckor med folk som hoppar med truckar i öknen och slår i bergväggar eller surfar med segel och hoppar rakt in i en stålkonstruktion så det sjunger om'et. För att inte tala om folk som hjälper polisen att skjuta ner (!) rånare och hyllas som hjältar efteråt...!! Och det visas om och om igen, bakifrån, framifrån, i slow motion och från sidan. Och om igen! Så att man säkert inte ska missa en enda detalj. Därtill med huvudvärksdålig filmkvalitet.


Man mår rätt illa efter några minuter. Förutom att det gör ont i hela kroppen av att se eländet är det nästan värre att se homo sapiens (neanderthalensis) bete sig som idioter när man kastar sig utför stup, åker, studsar, hoppar, klättrar eller kör vrålande motorfordon på utsatta och livsfarliga ställen.


Rätt ruggig programtyp egentligen. Som gottar sig i katastrofer och människans dårskap, som frossar i äckliga scener och sen låter den "drabbade" (som då borde vara död eller åtminstone lemlästad) med egna ord berätta om hur man mirakulöst (thank God) klarat sig och hur det kändes. Ska vi skratta, hisnande häpna över deras mod, förfäras i skräckblandad förtjusning, glädjas med vederbörande i ett halleluja eller vad är meningen? Nej! Det är ren glorifiering av våld och idioti.

Av Margus - 28 september 2009 21:15

Det här är ju inte klokt... Tänk om det ÄR rätt gubbar som polisen tagit. Mindre än en vecka efter det spektakulära helikopterrånet sitter sex häktade. Om detta är rätt blir man mållös av beundran inför polisarbetet.


Och här satt man och såg polisen släppa iväg helikoptern utan åtgärd, tog sig vanmäktig för pannan dårad av alla amerikanska polisfilmer och stönade: "Skjut, skjut!"


Dem ser vi inte röken av igen, sa halva svenska folket. Vad GÖÖÖR polisen!

Och nu... Icke ett skott, inte ett oskyldigt liv till spillo men sex dagar efteråt sex män gripna. Det är rätt häftigt.


Och som vanligt inkallas stjärnadvokaterna som försvarare till landets grövsta kriminella. För dem är det tydligen fritt fram att välja och vraka; Leif Silbersky, Peter Althin... och de där. Jag undrar om vi vanliga dödliga får välja lika fritt om vi blir misstänkta för nåt? Står Silbersky och Althin redo för alla medborgare oavsett brottsrubricering?

Det tror inte jag.

Av Margus - 27 september 2009 22:24

   Diverse förflyttningar sker i fågelhuset. Lessonen som ändå inte gillar höstrusk har flyttat in i reservarna, par om par. Lite mer skålar för oss att ta hand om, men i gengäld får vi närmare kontakt och kan följa dem bättre. Fönstret i dörren är guld värt, där har jag hängt i timvis nu för att se hur de tog flytten. (Andra fåglar behöver deras voljär ett tag.)


Första kvällen var dom rätt tagna och satt stilla som statyer. Lesson är kloka på det viset, sitter still och iakttar länge tills de lärt sig hur saker och ting fungerar. Idag prövades gamla invanda 'pinn-gungan' av Papageno och Mamageno medan blå paret sitter i samma hörn som första kvällen. Det andra gröna paret åt präktigt redan i går men resten avvaktar någon dag till. Fast lite kiwi och tomat har alla smakat på...


   Det är så himla trevligt när reservarna är i bruk för då lyser det i varje hörn där det annars är mörkt. Det gör mycket för första intrycket när man kliver in. Man mår bra med en gång.


Den blå honan (t.h.) går under namnet "Ledsna mamman". Hon är inte ett dugg ledsen men har ett säreget uttryck så att hon ser ledsen ut, ett kännetecken från tidig ålder (framgår inte på denna bild, här ser hon ur glad ut som helst).


  






HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10
11
12 13
14 15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25
26 27
28 29 30
<<< September 2009 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards