Omställningen till normaltid tar ut sin rätt. Påverkas av den både före och efter klockställartramset. Och sen en tilltänkt storm på det - en som inte blev... här kröktes inte ens ett hårstrå. Men det är en god ny rutin av SMHI att varna ordentligt. Ingen kan ju veta exakt med vädret, men vi bör få chans att förbereda oss.

Till kvällens inlägg fanns flera goda idéer vilka knäcktes av titt på tv-nyheterna... och Uppdrags Gransknings granskning av friskolor som sorterar elever som de vill. Heja, heja... fler avslöjanden! Av sådant är Sverige fullt numera. Det måste komma fram. Helt underbart med "Greger" som ertappades "med byxorna nere" och bara avgick och sålde skolan efter avslöjandet.

Lilla Huset är varken förvånat eller chockat, det vet man ju hur moderater vill ha samhället... eller förresten, Margaret Thatcher menade ju att det inte finns något samhälle. "Det är bara något påhittat. Det finns bara individer", sa hon.

Att fria marknadskrafter som vill tjäna pengar på människors behov och lidande leder till ökade klyftor och utslagning är ju en självklarhet, annat är en lögn, menar jag. 

Så när alla andra idéer ihop med övrig energi pyst ut genom tårna lägger jag istället ut en glädjebild på barnbarnet Stella i höstrusket. Bilden som togs av Den Ömma Modern ligger på modellagenturens sajt och blev kanske orsak till ett fotouppdrag för KappAhl som nyligen genomförts med den äran. Allt gick bra, tills ... en niomånaders baby drog Stella i håret... då försvann samarbetsviljan! Men bilderna var redan klara och ska enligt utsago hamna på affischkampanj till våren. Spännande att se ;-)

Farfars universalverktyg upptäcktes vid Lilla Husets utgrävningar i vrårna. En verktygsnörd på besök blev mäkta intresserad, ty mojängen är faktiskt lite ålderdomlig. Långt ifrån moderna dito. Jag som växt upp med den reagerade egentligen inte, men här kommer den ut på bloggen i alla fall.

Inte mindre än fem verktyg i ett. Hammare, yxa, tång, skruvmejsel och liten kofot. Återfanns i farfars målarlåda och har kanske använts i värvet som konstnär. Hammare behövs t.ex när man spänner ramar eller monterar dukarna på ramar. Lilla kofoten kan man dra ut nubb med. Tången kan användas för att öppna korkar som kärvat på färgtuberna. Det lilla behändiga verktyget, inte längre än 15 cm, blev urtjusigt när Husbonden putsat och slipat. 

En underbart färgrik och vacker sjal pryder soffans ryggstöd till vardags. Kan liksom inte ta ögonen från den. Så när den inte används ligger den här som allmän glädjespridare. Istället för i en låda. Textilkonstnären Cecilia har virkat.

Helgens Hantverksmässa på Byn bjöd inte mycket nytt. Få hantverkare och ännu färre besökare. Åtminstone när vi var där. Men det har liksom blivit en liten tradition för oss att gå dit. Ibland har jag köpt nån kudde, ibland en duk och någon gång ett par grytlappar. Nu fick jag äntligen tag i en egen kaffeväska, en sån där som är gjord på kaffeförpackningar. Har beundrat dem ända sen de först kom i ropet – kanske tio år sen…? Är man lite ’efterbliven’ blir det lätt så här… Sist med allt.

Stillestånd i bloggen. Eller rättare sagt i hjärnan. Två köriga veckor kräver sin tribut. Därtill tarvades utryckning till Grannbyn i diverse ärenden även idag. Men nu är det tomt på agendan ett tag framåt. Ack, vilken lisa. Älskar tomma almanackor!

Lilla Huset följer på tv Stormen Simones framfart å landets syd- och västkust. Reportrar placeras ut i svarta naturen med flaxande hår, men av stormen synes enbart en flygade takplåt och ett fällt träd - det är ju mörka kvällen. Stormen har haft osmaken att dyka upp i dunklet. Sambandsledare intervjuas för att svara på frågor om vilka åtgärder som vidtagits, men de är så sambandstränade att de inte kan ge exempel på inställda tåg osv. utan bara pratar ledningsgrupper och sambandsövningar. Torftigt och verklighetsfjärmat, om man frågar mig. Än värre blev det när en från räddningstjänsten svarade att de var beredda på "worst case scenario". På engelska. Vilken värld!

Rapporterna blir nog lite mustigare i morgon när man följer upp vad som tilldragit sig efter mörkrets inbrott. Hoppas det inte blir för jobbigt för folk som drabbas. Vi som bor lite längre in i landet har hittills inte märkt något. Ett tag var det till och med kav lugnt. Men i skrivande stund hörs faktiskt piskande regn mot Lilla Huset och lite ökad blåst.

För övrigt...

har finansminister Anders Borg gjort en plötslig kovändning i frågan om riskkapitalister i skolan. Nu ska man kräva långsiktiga, uthålliga och kompetenta ägare till skolorna. Minsann. 

Jag vill bara erinra om att han i riksdagen för bara en månad sedan upprört skrek följande:

"Det är väl självklart man ska ha avkastning på insatt kapital!"

Hånflinade, drack kaffe, skrev lappar och tittade i mobilen.

På fråga från S ”om detta är en bra hantering av skattemedel” skrek han vidare:

"Det är väl självklart att privat verksamhet ska inhandlas till offentlig sektor, allt annat är ju jättekonstigt! Och det är ju jättemärkligt att just i några branscher ska vi säga att där kan vi inte acceptera lönsamhet! Lönsamhet är en hörnsten i fri marknadsekonomi precis som fri etablering!"

Här lät han ungefär som Maud Olofsson, C, sa en gång i en partiledardebatt: ”det är ingen skillnad på att lägga asfalt och att driva skola” (partiledardebatt om friskolors rätt att ta ut vinster).

Bevisligen är det skillnad! Det börjar i alla fall svenska folket förstå. Numera.

Hängt på facebook som en annan fjortis... i dagarna tre. Fast det sägs att ungdomarna övergett FB till förmån för Instagram och annat. Facebook lär vara medelklassens forum numera... f-n trot, men när det gäller "min" grupp stämmer det: Gamla västgötaspetsgodingar. En grupp där man laddar upp bilder på gamla västgötaspetsar, dvs. kronologiskt gamla - från förr i vä'la alltså. Och allra helst HISTORISKA.

Orsak till det intensiva 'hängandet' var att jag lade ut några av mina äldre bilder från familjealbumet. Och då gruppen

följs av 196 fantaster som 'tittar', 'gillar' och 'kommenterar' hör det till normal hyfs att man följer upp och svarar. Mobilen surrade i ett... zzzz zzzz... Det där orkar man inte med för länge i taget.

På bilderna syns min första tik Jackie, hennes pappa Agge samt morfar Jackson. Vi snackar 1970-tal. Jackie var min skugga i drygt tolv år. En klok tjej, det var hon och jag. Följde mig överallt, i lagården, på reportagejobb, låg i mitt knä när jag körde bil - så stilla, så stilla, väntade tålmodigt och tyst när jag var upptagen. Hon älskade att bli fotad. Vi hade en valpkull 1977, fem valpar. Och vi tävlade bruks/spår i flera år - som ett av de första västgötaspetsekipagen på den tiden. Hon var född i Fyrunga där föredraget hölls häromkvällen.

"Svarta skärmens skräck"fick sin lösning häromdagen. Gamla stordatorn gav upp och visade med önskvärd tydlighet att slutet var förestående. Hårddisken var paj, precis som en kommentar påpekade. Hoppades att hårddisk nr 2 i datorn skulle kunna ta över, men även den var slut enligt datadoktorn. Okej. Slut är slut. Tack och goodbye. Hårddiskarna är nu destruerade av Husbonden och snart väntar Sista Resan till 'avfallsstationen'.

Förr hade detta varit katastrof. När man bara hade en dator. Nu är man garderad på ett annat sätt. Blir inte lika ställd. Och den gamle som tjänat troget i tio år gick parallellt som "reservist" (dvs. soldat som tas in för förbandsövningar med jämna mellanrum) på slutet till lite surf och spel. Och livet går vidare...

Hjärntrusten har sammanträtt igen…

En hel förmiddag gick åt för att ladda mobilen med årskort för surf. Telias sajt är ENORMT RÖRIG.

Vi tryckte fel förstås. Surftiden höll på att gå ut – måste ordnas. Teliasajten är felanmäld nu. Det GICK INTE ATT LADDA SURFKORT där det var meningen. Undra på att vi tryckte fel.

Enda fungerande sättet att ladda ’årskort surf’ till mobiler visade sig vara Teliabutik (hahaha – på landsbygden!!!) och via Wy Wallet (en virtuell plånbok för mobiler - och datorer – vilket ledande telebolag gemensamt har öppnat) FÖR SÄKER BETALNING.

Så inihoppsan säker att det tog två vuxna normalbegåvade minst en timme bara att skapa den, begripa den och ladda mobilen. Och sen var det lunch! Hela förmiddagen hade gått!

Den ”bortglömda röntgen” som Alingsås Sjukhus ringt Husbonden om (efter att precis ha kommit hem från röntgen i förra veckan) visade sig INTE GÄLLA HONOM. Åkte alltså helt i onödan. Detta fick han veta efter lååång tid i väntrummet. Och sen sprang alla som yra höns ett bra tag och letade i journaler och vrår efter vad som kunde vara fel…  Tills det stod klart att sjukhuset gjort fel. Husbonden skulle inte alls röntgas på nytt – det räckte med den röntgen han redan gjort. 2 x 3 mil i onödan!!! Och inte nog med det. Efter allt strul hade han fått en p-bot på bilen (300 kr). Vilket dock sjukhuset lovade ta hand om. F-n trot. Kan de inte sköta sitt ordinarie jobb, hur ska de då kunna stoppa en p-bot? Vi får se…

Således åt jag ensam för att komma snabbt iväg på årlig influensavaccination. Rena skiftgången. Vi sågs i dörren, typ. På apoteket passade jag på att reklamera ett par stödstrumpor. Mabs (tillverkaren) trasslar så det är inte sant. Inte första gången som Bloggen får ta emot detta.

Jag har under flera år hängt med i otaliga förändringar av material, storlekar, förpackningsdesign – och beteckningar. Nu har dom t.ex. några som heter Original cotton samt Cotton knee. Hur lätt blir det!

Nå… Nu… när jag äntligen lärt mig vilka jag ska ha, hur både strumpa och paket ser ut och dess olika namn… så har Mabs STOPPAT NER FEL STRUMPSORT I DET PAKET JAG SKA HA…!! Så galet så man finner bara inte ord. Två paket med samma fel! Därav reklamationen. Det tog en stund, kan jag säga, innan apotekschefen hängde med i svängarna. Av detta samhälle blir vi alla lika röriga.

Jag vill nu kunna utkräva skadestånd för sveda och värk!

I kväll kunde jag inte motstå frestelsen att åka på ett föredrag om västgötaspetsen i Fyrunga. Jenny Pleym som söker gamla bilder på rasen till sin bok hade verkligen fått folk på benen. Fyrungagården fylldes med besökare. Bara en halvtimmes bilresa hemifrån. Det var en upplevelse att på plats njuta av stämningen och träffa en hel del gamla bekanta. Bilderna är halvkass men skildrar i alla fall lite av vad som hände ;)

* För icke initierade noteras att nämnde Lundgren var den störste uppfödaren på rasen, verksam under cirka 40 års tid. Här följer något av texten jag lade ut på "Gamla västgötaspetsgodingar" på facebook.

46 personer slöt upp till Jenny Pleyms föredrag. Många hade hörsammat hennes upprop om gamla bilder - mitt i Maurits Lundgren-land. Här har man inte tappat känslan för den lille stubbsvansade följeslagaren som en gång var så självklar på gårdarna. Samtliga närvarande hade förstås mer eller mindre anknytning till Maurits och hans gärning för rasen. Efter ett livfullt föredrag om rasens historia bildades snabbt kö till Jenny med scannern där hon tillvaratog alla gamla hundbilder besökarna letat fram ur albumen. Lokaltidningen var där, så nu ser man fram emot en liten snutt i tinninga’.

En innehållsrik vecka kröntes med fredag i hemmets vrå med avfrostning av frys, städning för marsvin samt kaffegäster på ’genomresa’. Textilkonstärinnan C med make tittade förbi och lämnade nygjorda muddar till mig (och något vi ska ge bort i julklapp). Som jag har letat i flera år efter såna där handledsmuddar eller pulsvärmare eller vad de kallas, men inte funnit några tillräckligt tilltalande. Plötsligt låg de bara här på bordet…!

Idag bjöds underbar lunch hos Vännerna och utbyte av senaste nytt – dvs. en hel del. Nya mobilen konstrar (säkert mitt fel) så jag behöver verkligen paus från den! Således ägnades två och en halv timme åt något så ovanligt numera som kvällens TV-TEATER. Carin Mannheimers pjäs ”I sista minuten” om tre åldrande väninnor i övre medelklassen som försöker klara sig själva och fylla dagen med kvalitet och innehåll. De vill klara sig utan hemtjänst och har upplevt 1960- och70-talens kollektiv. Riktigt kul och med en oväntad upplösning på slutet. Ses på SVT Play HÄR.

Nu ser jag fram emot flera dagar i hemmets lugna vrå. Här finns massor att pyssla med. Och knyta an till flera tappade trådar efter alla utryckningar.

Körig vecka... Ultraljud för mig ena dagen, datortomografi för Husbonden andra dagen. Än hit, än dit… två olika sjukhus. Besked dröjer i vanlig ordning. Dock hade sjukhuset glömt att ta ännu en bild på Husbonden. DET beskedet dröjde inte – redan samma dag ringde de och ville att patienten skulle återkomma snarast! (Antar att det ska ske för egna pengar också… hur tänkte man här…) Där har vi det igen: Kunden/Patienten ska sköta personalens jobb! Överallt, hela tiden. Knepig utveckling. Sen till frissan idag. Hann lämna in trasiga datorn till datorsjukhuset innan dess. Undersökning väntar. En titt in till lille Oliver som växer och gror. Somnade på stört i nya soffan hemmave' - energin räcker inte långt när man går på reserven för jämnan.