Direktlänk till inlägg 17 december 2007
Vår kära lilla Hanna "som aldrig gjorde nåt ont i hela sitt liv" var en otrolig glädjekälla. Alltid pigg på galna upptåg och väldigt påhittig. En hoper roliga minnen har hon lämnat efter sig, bland annat detta.
1996 när vi bara hade henne och Ulrik var hon dessutom ung (3 år), ja han också... Starka, friska och vackra.... ja, odödliga. Dödsföraktande rentav ... På promenaderna kom Hanna plötsligt på att det skulle vara kul att hoppa upp på en stor "elefantbal". Hon älskade att göra sig till. De är ganska höga, cirka 120 cm höga.
Med lite uppmuntran och stöd under rumpan kom hon strax på tekniken. Och kunde sedan själv, utan hjälp. Och allt Hanna gjorde, det skulle Lille Prinsen också göra. Hur konstigt det än ser ut på bilden så kom dom upp själva. Pressat hö går bra att klättra i.
Den egendomliga hobbyn pågick under hela höskörden det året, och märkligt nog fick ingen några skador av detta.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|