Sedan en tid har vi tillämpat ett provisoriskt hökskydd för våra tamfåglar. Vi har ställt brädor, krattor och stegar mot voljärerna. Verkar funka. Höken har inte gjort något tillslag sen detta kom upp. I och för sig är han vaksam den rackaren, men vi flyttar lite på grejerna då och då för att hålla hans uppmärksamhet skärpt.

Egentligen skulle vi hängt lite sladdrigt bärnät över kanten där han brukar sätta sig, men det har inte blivit av. För säkerhets skull släpper vi bara ut fåglarna när vi är hemma och så här års får man ha ett fönster på glänt för att höra när nymferna larmar. Lite provisoriskt men det kanske klarar sig nu när vi har korta dagar.

Kan man säga så...? Vet inte. Tyckte det passade på nåt sätt.

Osäker på om  förlustelserna ska kategoriseras till syndkontot eller njutningskontot...

Bilden visar vad jag unnar mig periodvis. Jojomän. Kakor, nån bulle, lite godisbilar, gräddsåser emellanåt, skirat smör till torsken idag, etc...

Tackar min lyckliga stjärna för att jag inte är svag för gräddbakelser och för att jag ääälskar rotfrukter, bladgrönt och potatis. Mmmmm... Så det kanske jämnar ut sig?

För vikten går stadigt nedåt. Så mycket betyder alltså rörelse. Verkar det som. Vågen stod på 73,0 kg i morse. Konstaterar jag stillsamt. Förvånad. Lägsta noteringen hittills.

Ändå har jag motionerat ytterst varsamt sedan Onda Foten sa ifrån efter långa rundan i tisdags. En dag i stillhet, sen fyra km i tre dagar. Idag gick jag åter sex km och foten mår bra. Håller mig till denna sträcka i fortsättningen. Det var verkligen ett skrämskott när jag gick för långt.

"Man ska vara glad åt fötter, utan dem man står sig slätt..." sjöng Birgitta Andersson.

Vi skriver den andra advent idag. Lite sent på dagen i och för sig, men det räcker dagen ut. Fort går det mot jul. Mörkare och mörkare dagar. Vi är inne i en period när till och med morgonpigga (jag) tar sovmorgon emellanåt. Som idag. Sov till halv åtta. Inte kul, men man får inse att kroppen tar vad den behöver.

Hundarnas första rastning inföll tyvärr samtidigt med grannens morgonpromenad med lånad hund. En schnauzer. Ulrik och Sigrid for ut till grinden och där blev ett himla hallå. Dom vrålade över hela nejden. För tidigt för mig att göra nåt åt.... Slöa reaktioner.

Det är minsann inte bara kroppen som är stel på morgonen, reaktionerna är sega, synen dimmig, till och med hörseln är dämpad. Har upptäckt att  radion alltid står så högt på ungefär en timme efter uppvaknandet...! Kan det vara så att hörseln behöver mjukas upp...? Inte vet jag.

---

Har sett sånt vackert snöfall idag. Här? I södra Sverige? Nähähä-rå..

Husbonden var som klistrad i tv-soffan framför skidskyttet idag. I Davos. Och där snöade det så vackert. Så jag slog mig ner för att njuta av detta lite.

Följer inte alltid tävlingarna. Jag tittar på dom färggranna kläderna, logotyper, naturen och idag då.... snöfallet. Undrar just om vi får något snöfall alls den här vintern. Hoppas det. Det är så rofyllt. Och naturen blir alldeles tyst.