Vår kära lilla Hanna "som aldrig gjorde nåt ont i hela sitt liv" var en otrolig glädjekälla. Alltid pigg på galna upptåg och väldigt påhittig. En hoper roliga minnen har hon lämnat efter sig, bland annat detta.

1996 när vi bara hade henne och Ulrik var hon dessutom ung (3 år), ja han också... Starka, friska och vackra.... ja, odödliga. Dödsföraktande rentav ... På promenaderna kom Hanna plötsligt på att det skulle vara kul att hoppa upp på en stor "elefantbal". Hon älskade att göra sig till. De är ganska höga, cirka 120 cm höga.

Med lite uppmuntran och stöd under rumpan kom hon strax på tekniken. Och kunde sedan själv, utan hjälp. Och allt Hanna gjorde, det skulle Lille Prinsen också göra. Hur konstigt det än ser ut på bilden så kom dom upp själva. Pressat hö går bra att klättra i.

Den egendomliga hobbyn pågick under hela höskörden det året, och märkligt nog fick ingen några skador av detta.

Här sitter jag och försöker bokföra. Det går inte så bra. Hjärnan sover medan jag försöker utföra momenten på rutin. Kredit och debet, korrigerad kostnadsränta, ingående saldo, arbetsgivaravgift, Skatteverket... visst låter det som ljuv musik.

Zzzzzzzzz... Är inte riktigt alert, vilket man bör vara vid dessa tillfällen. Hjärnan vill inte, har gått i baklås. Vad värre är strejkade den var gång jag betalade arbetsgivaravgift och löneskatt under året. Hjärnan ville gå på gammal rutin, men skattesatsen hade ändrats... hmm... då får man justera vid årets sista skälvande sekunder.

Så är det att vara utbränd. Det hjälpte inte att försöka skaka liv i en sovande hjärna. "Ryck upp dig", "ta dig samman", koffein, frisk luft eller motion... det kvittade. Hjärnan brydde sig inte, den ville bara vila. Och gjorde så. Sen får man städa upp och kontrollera efteråt. Bara 172 kr back, men vaddå.... det SKA stämma!

Numera mår hjärnan lite bättre, men är inte så uthållig. Har visst fått nog för idag. Nya tag i morgon... det tar tid... segt som kola...

Hjärnan sover, hjärnan sover, i sitt lugna bo

den är inte farlig, bara man är varlig

men man kan dock, men man kan dock

aldrig denne tro