Telefonklotter är min bästa gren. Så här kan det se ut efter ett samtal på en timme. Kravlöst. Prestationsfritt. Äpplen är en populär grej just nu. Periodvis blir det hästar, på påsk kycklingar ocn nu med rödpennan i hand var motivet givet. Vi är säkert många som klottrar.

Ett rutat papper kan hos mig ge upphov till de mest konstfärdiga geometriska figurer och mönster som bara pågår och pågår längs kanterna och runt. Kan med lätthet fylla ett helt A4-ark.

Har upptäckt att jag också klottrar när jag funderar på något. Ett knivigt samtal med någon jag hämtar uppgifter från eller där man reder ut problem kan AV MIG avläsas via noteringar genom klottret.

Har märkt att jag ofta har hjälp av klottret när jag ska minnas viktiga uppgifter som inte noterats separat. Genom att titta noga på figurerna kan jag minnas exakt vad som sades när jag ritade uppe vid överkanten... eller just dom där cirklarna... eller grodan... eller liknande.

Samma sak gäller om jag lyssnat på föredrag, en uppläsning eller ett intressant radioprogram. Klottret funkar som noteringar.

Annandag Jul... julhysteri vik hädan!  Har just kommit in från Fågelhuset och samlar mig för dagens runda. Husbonden samlar sig för stundande ombyggnad inne hos fåglarna och snart är det vardag igen. Trevligt för oss eftersom Husbonn' är ledig. Värre för andra.

Pappa åkte hem på juldagen, rätt trött efter julaftonsvakan. Det var han själv som ville se Agatha Christies "4.50 från Paddington" så det var självförvållat. Ja, nåt roligt får han unna sig, stackar'n, blodvärdet är lågt igen. Han skulle egentligen fått blodtransfusion före jul men det var fulltecknat, nu blir det till fredag istället.

Husbonden följde med på min motionsrunda igår och ångrade sig nästan för jag har tagit till stavarna igen och nu går det undan... Han var lite imponerad av min fart och har lite känning i låren. Själv är jag mest irriterad över vikten som bara står still just nu och åt kokta morötter till Jansons (standard för mig på juldagen). Husbonden körde hela arsenalen med rester.

I går gick vi alla miste om ännu ett aviserat avsnitt med Ernst-Hugo Järegård, synd... men Konungen skulle tala till folket. Och gjorde så med den äran. Riktigt imponerad över ämnesvalet och det engagemang han visade. Han måste ha gått mediakurs för han tittade in i kameran på ett alldeles naturligt sätt. För naturbegåvning är det väl inte...?

Annandag jul för två år sen dog mamma. Har tänkt mycket på henne de senaste dagarna, även i drömmen. Och där var hon precis som före alzheimern, det var riktigt roligt. Vi hade alltid skojigt ihop förr, mamma och jag.

Nä... nu drar det ihop sig för rundan. Det tar emot lite för jag har känning av något i bröstet - luftrören - lungorna... typ. Tänkte först ställa in, men sånt straffar sig väl. Hoppas inte det är nåt allvarligt. Det ger sig.

God fortsättning!