Svarta jeans, vinröda dito, vit skjorta eller topp, sidenscarves i läckra färger... svart kavaj, glenncheckrutig dito eller moccakavajen...? Mannekängat hela kvällen inför begravningen på onsdag. Efter 13 kilos viktminskning finns plötsligt kläder att välja på. Ovant. Fast två av kavajerna har nog urmodigt snitt, moccan är evergreen.

Husbonden ville inte bli störd, skulle titta på sport. Sa han... och satt sen med näsan i vädret, hihihi. Trött efter nattjobbet. Men det gjorde mig inget; Spegeln är den enda sanna åskådaren (sa narcissisten). Men allteftersom kvällen led svällde jag upp och kände mig bara obekväm efter allt ur och i.

Roligast av allt var att mina svarta jeans är aktuella för insömnad på låren! Modellen var onödigt "ridbyxig" upptäckte jag. Orkar jag på den knappa tid som är kvar...? Njae, de får duga.

Har i övrigt haft fullt upp med egenvård under dagen och bott i badrummet - utom för två timmars sömn. Sånt ska också göras. Mycket har blivit eftersatt de senaste månaderna p.g.a pappas sjukdom och bortgång. Skön dag för återhämtning.

Nu gäller samling inför Den Viktiga Dagen och fickorna fulla med näsdukar. När mamma begravdes för drygt två år sen grät jag floder under "Bred dina vida vingar" och näsdukarna tog slut, måste återanvändas. Nu har vi valt glada sommarpsalmer och sen sjunger ju kören också.

 

Ruth

19 maj 2008 23:56

Snart är det begravning, det är alltid så vemodigt och jobbigt, men man måste igeom det hela, sedan får tiden läka alla sår som har blivit i ens innersta. Inte så enkelt att välja kläder, det är nog inte så många som tänker på hur man är klädd heller och man sörjer ju inte med kläderna. Förr var det ju alltid svart, men i dag kan man även ha andra färger. Tror säkert det blir en fin begravning och vackra blommor och sång. Skall tänka på dig på onsdag..

http://bernamis.bloggagratis.se

 

skogsfrun på dal

20 maj 2008 19:13

Som närmast sörjande sitter man längst fram och ingen ser ens av gråt förvridna anletsdrag. Att leva ut sina känslor är vi ganska främmande för tyvärr, jag tror det är bra. Efteråt vid förtäringen hoppas jag ni får en trevlig stund och talar om och minns din pappa. Innerlig kram från skogsfrun.

http://www.barasaras.bloggagratis.se

 

Marianne

20 maj 2008 19:57

De gånger jag varit på begravningar så räcker aldrig mina näsdukar. Ändå så stoppar jag på mig så många som får plats. Men det är ändå skönt att få släppa efter för sorgen. kram

http://ekoxenskennel.bloggagratis.se

 

margus

20 maj 2008 22:56

Tack alla, för snälla ord och medkänsla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...