Som motvikt till föregående trötta och griniga inlägg måste jag bara notera två glädjeämnen. Kan bara inte gå och lägga mig utan några positiva ord också.

Stolt

är jag över mig själv då jag för egen hand lyckades laga ugnsluckan som städerskan haft sönder vid flyttstädning av pappas lägenhet. Vår el-guru Kent i Grannbyns Vitavaruaffär beskrev pedagogiskt exakt hur man skulle gå till väga. Gjorde exakt som han sa, och fy sjutton vad bra det blev!

Nöjd

är jag med glasögonskalmen som Byhålans Urmakare (!) lagade. Den funkar sååå bra, är sååå stabil, fjädringen funkar och allt gott önskar jag vår urmakare, en hedersman som därtill begärde alldeles för lite för jobbet. Vilket jag genast ökade på förstås. Det här hade inte ens optikern klarat.

Suckar tungt efter ännu en dag på flyende fot. Fastnade till slut framför På Spåret som jag satt av, mer eller mindre, för trött för att ta del. Mår inte bra av alla dessa ärenden. Återstår ännu ett i morgon, sen går vi i bivack.  Husbonden blir långledig och mycket trevligt pyssel hemma väntar.

Efter morgonpromenad som startade i mörker och obligatorisk djurskötsel hämtades bröd på Byhålans Bageri, och tänka sig... längst ned i botten (!) hade expediten packat formfranskan. Under gifflar och frallor! Vad tänkte HON på! Det brödet blir svårt att lägga i brödrosten, suck. 

Färd till Närmaste Stadens Zooaffär för inköp som väntat två månader. Minst. Där var snäckskalet till fåglarna slut, "algpillren" till akvariefisken likaså...! Suck. Förvånad att jag fick tag i lysrör till akvariet och extra håvar.

I den välsorterade Bokhandeln var boken slut. Den bok vi längtat så efter, Sven Nordqvists senaste storsäljare "Var är min syster?" Inte nog med det... hela upplagan är slut i Sverige. Vad tänkte bokförlaget på? Boken trycks i Kina och väntas inte hem förrän i januari. Så rolig blev den julen för barnen som kunde fått den i julklapp.

Vad sysslar affärsbranschen med? Mitt cappuccino är fortfarande slut, mina favoritsmaker av andra varor också. Varför tar allting slut? I ett välmående land (ännu) med högkonjunktur...

Den där filosofin "just in time" är åt helsikke. Ingen vill ha nåt i lager, man beställer inte i tid. Har handeln tappat framtidstron? Frågan är om man vill ha några kunder alls...? 

Ja, jag gnäller över saknade prylar fast världen brinner, men mest över paradoxen att det faktiskt fanns fler varor i butikerna under 1990-talets "Svenska Stålbad" när "alla" var arbetslösa (jag med). Visst är det knepigt. Vårt land är inte längre sig likt. Suck.