Fundersam en vanlig fredag afton.

Alltså... jag grunnar på det här med att riva upp gamla beslut.

Tänker på bordellaffären för 31 år sen. Två kvinnor vill stämma staten för att få upprättelse för vad högt uppsatta personer i statlig tjänst påstås ha gjort då, men inte dömts för. Trots stor utredning fanns tydligen inga bevis.

Hur traumatiskt det än varit för dem som utnyttjats, kränkts eller felbehandlats går det sällan att ställa till rätta det som skett. Tänker även på andra fall för länge sen som t.ex de s.k barnhemsbarnen och de tvångssteriliserade.

Jag försvarar inte på något vis eventuella förövare, slarviga beslutsfattare eller vad det handlar om, men undrar... Är det verkligen rätt att i alla lägen kräva omprövning av gamla bedömningar?

Samhället handskas ju med de ärenden man har att ta itu med, efter de förutsättningar som råder då. Inte vad som ska råda om 30-40-50 år. Tänker jag. Var tid har nog av sin plåga, heter det ju.

Är det alls möjligt att i en NY tid göra en rättvis omprövning av värderingar som hör till en förgången tid, med andra förutsättningar, en annan moral, ett annat tänkesätt, andra föreställningar, uppfattningar och strömningar? Undrar jag.

I så fall skulle man kanske stämma staten för sin bristfälliga utbildning i skolan eller för att läraren favoriserade andra etc. Personligen har jag ofta önskat upprättelse för skoltandvåren som på min tid borrade sönder varenda tand med minsta skavank på och därmed gjorde tänderna svagare.

Man gjorde så på den tiden - i tron att man gjorde nåt bra.

Man kanske kunde kräva omval för val sedan långa tider tillbaka för att någon upptäckt att medborgarna blivit förda bakom ljuset i någon fråga.

Ja men... visst blir det rörigt. Vi skulle få fullt upp med att riva upp gammalt istället för att ta hand om vår nutid.

Ja, det finns mycke' att fundera kring, en vanlig fredag afton.

En sladdbild från min fotosejour i fåglehuset häromsistens.

Bara en hel radda kanarier av vilka flera nu lämnat hemmet.

Vid närmare granskning finns faktiskt samtliga våra arter i voljären representerade på bilden. De flesta gulbrokiga är kanarier. Överst till höger sitter några risfåglar, nedtill till vänster tre sebrafinkar ganska spridda. Guldbröstade astrilden sitter i högra delen av bilden, strax över en beige sebra som vänt ryggen till. Till vänster uppe vid taket mot väggen (de svartbruna) ett par måsfinkar. Det är fantastiskt skojigt med alla bilder nu när många av dem lämnat hemmet.

Pustar ut efter en jobbig dag. Mentalt jobbig. Vi samlade in alla årets fågelungar och levererade till zoohandeln. Det tar åtskilliga timmar och hur noga man än förbereder händer alltid nåt som inte var tänkt.

Årets tre sparvpapegojungar Knatte, Fnatte och Tjatte skulle lämna hemmets lugna vrå. Lätta att fånga men... samtidigt smet fyra övriga familjemedlemmar ut och hamnade i ett litet utrymme över en ännu provisorisk utgång för kanarierna. Inte bra. Så fick man pyssla med det en stund. Puh...

Sen tog vi i tur och ordning 14 kanarier, 15 risfåglar och sist 8 nymfer. Hur jobbigt som helst för de blir stressade av akten. Man lider med dem. Varje år lär vi oss nya knep, nya tillvägagångssätt, för att det ska ske så smidigt som möjligt. Nästa år går det ännu bättre.

Sorgligt är det också. Nu har Musse Mustafa, Gloria Estefan, Sven Dufva, Dammråttan och många många fler lämnat hemmets trygga vrå för att slutligen hamna i andra hem. Det svider lite. Jag blir trött och tagen.

Det var väldigt många hanar i årets kullar. Synd. Honor har vi plats för hur många som helst, men föör många hanar bråkar. Så hejdå, nu åker vi ut på nya äventyr.

Nu får stamfåglarna vila ut efter tumultet. Finna nya roller i flockarna när kompisarna försvunnit. Vila inför julen. I morgon blir det godsaker som plåster på mentala sår.

Bilden strax före avfärden. Papegojorna överst, nymferna längst ner, risfåglar i mitten flankerade av kanarier. Transportburarna är låga, man ska packa dem ganska trångt och lite mörkt för att minska stressen. Lite fröer på botten och gurka, ett bra sätt att få i sig vätska utan skvalp.