Nu har jag skällt tillräckligt för i kväll. Två utbrott på en kväll är lite häftigt. Men det känns bra att få det ur sig.

Seså... balansera sig nu. Vad kan skapa harmoni och lugn bättre än att se sovande djur och barn. Här ligger våran Ulrik, drömmande, snarkande och emellanåt djupt snusande. Detta är hans favoritsovställning, vänd från världen i bästa tv-soffan. Han sover mycket nu, och djupt. Han är lite gammal och har värk. Klart man ska ha det så gott som möjigt. Sigrid och han är riktiga parhästar, hon skymtar till vänster i bild med huvudet på hans rumpa. Tryggt och gott.

Vår lilla grisfamilj är ett kärt julpynt som plockas fram varje år. De var nyköpta till förra julen och är således en ny tradition. Att jag älskar grisar är ett understatement för bloggens återkommande läsare. Galten och de tre suggorna med var sina kullar utgjorde en alltför stor frestelse i vår lanthandel. Kunde inte låta dem vara. De såldes var för sig, men jag såg redan inom mig vilken fin familj det skulle bli nedbäddade i hö i bästa brödfatet. Och ett fint minne av min farmartid. Så nu bor de här.

En kompis hade nyligen en liten tioårig scout vid dörren som sålde hemstöpta ljus. Hon beställde. Pris under hundra kr. Vid betalningen frågade hon om han hade växel.

Han svarar: "På förra stället fick jag en hundring" hur fräckt som helst.

Jag kallar det otillbörlig påtryckning vid hemförsäljning.

Vid leveransen dinglade han demonstrativt med en plastpåse clementiner och godis. Sa: "Titta vad jag har fått av dom andra".

Otillbörlig påtryckning... IGEN.

----

Inför påsk får man underliga besök vid dörren. Har för länge sedan slutat öppna för dem. Kvittar om jag är hemma, här öppnas inte. Vill inte bli utsatt för tiggeri. För det är vad barn ägnar sig åt numera.

En påsk för sexton år sen bodde vi så att man från köket såg ut på gården vem som närmade sig. Där kom en liten delegation med påskkärringar. Vi öppnade inte. Det ringde frenetiskt en lång stund.

Vad gör dom då...???

Ställer sig med näsorna tryckta mot fönstret och tittar in på oss. Rätt i ansiktet. Då ilsknade jag till, öppnade dörren och gav en lektion :

1) Man tittar inte in i fönstret hos folk!

2) Jag är inte tvungen att öppna bara för att någon ringer på dörren!

3) Om någon inte öppnar betyder det att man INTE VILL.

Det var ingen som kom sig för att tigga i det läget, om jag säger så.

---

När jag var liten ritade vi FINA påskkort med mycken möda nedlagd. Vi förberedde oss i en vecka och hade korgarna fulla. Ringde på. Delade ut GRATIS och sa Glad Påsk. Det hände att man fick en karamell. ALDRIG PENGAR. Ingen av oss väntade sig något. Vi var uppfostrade att AV VÄNLIGHET ÖNSKA FOLK GLAD PÅSK. Det var allt. På Lucia sjöng vi FÖR ATT DET VAR ROLIGT.

På den tiden fanns små skyltar med "Bettleri undanbedes" uppsatta vid dörrarna. Med fog. Då fanns riktiga tiggare som husmödrarna varnade varann för. De skyltarna rörde inte oss ungar, vi tiggde ju inte.

---

Ungarna på vår trakt ritar aldrig numera. Dom kommer med tiggarkorgen där de samlar pengar och godis (vete fasen om det duger med frukt heller...). Utan att ge något igen.

Ibland har någon fått ark ur målarböcker så att de kunnat fylla fälten med färg. En gång kom en kille med en sådan där han bara dragit kritan runt runt över hela arket. Tio sekunders verk. Och sträckte fram. Den och korgen....!!!

Ny lektion från mig... "Vad är detta???"... osv...

Nä, finns det ingen som uppfostrar ungarna idag? Vill föräldrar att deras ungar drar omkring som tiggare och utpressare? Vill man ha giriga och fräcka barn? Varför reagerar inte folk vid dörren som jag och lär ut att samhället inte accepterar det här beteendet? Ska dessa ungar växa upp till morgondagens företagsledare och politiker?

... men inte utan smolk i glädjebägaren.

Pappas lägenhet varde härmed städad och klar. DET är skönt. Känner nu att det varit en tung sten att släpa på. Själen håller på att lätta nu i kväll. Men säg den glädje som varar....

Inte har jag jobbat själv... nejdå... en dyr städfirma anlitades.

Priset var satt redan innan: 5625 kr för flyttstädning i 90kvm bostad.

Vi släppte in städarna. Besiktigade uppdraget. Priset konfirmerades.

Vad händer? Jo, mitt i städningen ringer lilla städmyran och vill LÄGGA PÅ PRISET för att det är så ingrott...!!! En utpressningssituation, liksom...

Husbonden kopplades in (där var jag feg... eller svag... eller ynklig... ja) och satte stopp för sådana planer. Inget pålägg här! Bestämt är bestämt. (Han är en klippa!)

Laddade argument med Väninnan i telefon ifall.... det skulle komma på tal.

Jag kunde ju fråga om väldigt lättstädade bostäder fick rabatt....???!!!

Där satt den! Hon är expert på sånt.

Nu var det inget mera tal som saken. Inspektionen fullföljdes och det var verkligen stiligt, fräscht och rent. Så var det klart.

Tänk att alla ska vara så giriga och fräcka nuförtiden. Tycker inte om utvecklingen här i vårt land. Skulle aldrig själv kunna med att begära mer än jag sagt från början. Varför ska det vara sånt tjafs? Städning är ingen sinekur, men då får man väl sätta en taxa man håller sig till... eller....