På landsbygden står många hus och förfaller till ingen nytta. Det är så tråkigt att se. En gång i tiden hade någon ambitioner och byggde huset, kanske med grannars hjälp. Man bodde här, försörjde sig, levde bra. Så hände nåt. Huset blev tomt. Stod öde i många många år. Någon dog. Dödsboet var inte ense. Det blev aldrig nåt skifte (ett vanligt öde för många gamla hus och gårdar). Allt stannade av medan tidens tand gnagde. Så en dag kapsejsar det. Det är kapitalförstöring och slöseri. Det kunde blivit bostad för någon annan.

Det här huset går jag förbi varje dag. För några år sen kunde man gå in utan risk. Sen gick det fort utför.

Inget gick min väg idag. Nå, skorna gjorde det under promenaden, men det var allt. Dimman låg tät som en filt över omgivningen hela dagen, trots att jag inte kom iväg förrän vid elvataget. Rått och iskallt. Knappt man kunde se boskapen ute på fälten.

Men rimfrost har sin tjusning. Det har den.

Väckte Husbonden som sovit efter nattjobbet, och gav mig av för besiktning av pappas gamla lägenhet. Gick också bra, men... jag vet inte... ibland spelar det liksom ingen roll om saker går bra. Det känns fel i alla fall.

Ryggen krånglar, värk och ömhet flyttar omkring. Inget bra.

HA... nu har jag det. Det är stress. Mitt bokföringsjobb ska avslutas runt årsskiftet, jag ska göra mitt sista bokslut. Sen är det finitio. Men jag vill inte. Mentalt har jag redan slutat. Försöker få grepp om skattekontot. Morgonen gick åt för samtal med myndigheten. Roligare kan man ha...

Stannade till för att handla. Butiken har fortfarande inte fått hem mitt cappuccino:-( Inspirationen på noll. Hemma sent. Middagsfantasin startade aldrig. Vi åt hönökaka och drog till pappa som ville ha fram granen. Klädde och tände den. Hem igen. Dimman föll på vägarna. Ishalka.

Tog hand om bilder i datorn medan Husbonden bakade julens bullar. Kände mig mycket onyttig! Strök EN skjorta. Här står Husbonden och bakar i ett par timmar, medan min insats består i att stiga upp på en stol och fotografera för bloggen, he he...

Ibland förmår jag inte mer än så. Ingen idé att kämpa emot. Har börjat lära mig att gilla läget. Bara att slappna av och släppa "kraven", annars blir det mera ryggont.

Jättegoda bullar avsmakades till På Spåret. Strax därpå startade film med vår favorit Hugh Grant. Herregud... bloggen fick vänta.

... Och snart är det läggdags. I morgon väntas Väninnan med Äkta Hälft hit för Nostalgiafton. Film och bilder på Byhålan ska granskas och beundras.