Mitt i flyttruschen kommer verkligheten ifatt en. Just nu i november känns saknaden av vår älskade Lisa ända in på kroppen. Lisa dog den 6 november 2004, fick avlivas efter en galopperande leukemi av ettrigt slag bara sex år ung. Ett oerhört slag för oss. Att Lisa skulle bli svårt sjuk fanns inte på kartan, hon var hälsan själv, stark, klok och modig. Och väldigt speciell.

Hon var alltid full av upptåg och humor, var flockens lekledare, en snäll och vänlig ledare som alla våra hundar såg upp till. Vi också.

Under de två år som gått har jag inte orkat bearbeta sorgen på riktigt. Den hamnade i en mental byrålåda som sedan bara öppnats på glänt då och då. Året efter drabbades vår äldsta hund Hanna, 13, av cancer i buken och fick tas bort, visserligen med åldern inne men ändå... I december samma år dog mamma. Byrålådan blev full.

Just nu känns det som om det snart är dags att plocka fram minnet efter Lisa och börja tömma sorgelådan. Här är några bilder av henne.

Översta bilden togs samma dag hon kom hem som godkänd vid korningens mentaltest. Ett påfrestande test för de flesta hundar, även Hanna klarade det i sin ungdom. Men Lisa gjorde det med ett leende över hela ansiktet, spexade och showade och hade jättekul, applåderad av åskådarna och med fina vitsord från testledaren. Det var en märkvärdig dag för oss alla. 

 

skogsfrun

15 november 2007 11:55

Usch ja, var kommer allt elände ifrån bland både människor och djur:( fin flicka Lisa.

http://barasaras.bloggagratis.se

 

Väninnan

15 november 2007 13:12

Det var en tung dag när den vackra, kloka Lisa inte längre fanns. Både hon och lilla Hanna är mycket saknade. Känner med er och minns...

 

Vita

16 november 2007 07:35

I oktober 2005 fick jag avliva min älskling efter att han fått stroke. Vi fick 13 år tillsammans och han var en mycket älskad hund

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...