Tänk att få återvända till sin arbetsplats, bara tre månader efter pensioneringen, och bara gå runt och mysa bland tidigare arbetskamrater, titta på när de jobbar i produktionen, äta maffig jullunch och få en aladdinask med hem. Det är grejer det.

Husbonden såg fram mot den här pensionärslunchen. Särskilt för att träffa alla tidigare jobbarkompisar som passerat revy och avgått under hans 31 år på samma företag. Många goa gubbar där. Pensionärsträffen vid jul är grundmurad tradition vid företaget med 66 år i industrin – still going strong. Av cirka 75 nu levande pensionärer i olika generationer kom ett 50-tal. Även den förre omtyckte vd:n slöt upp, pensionär även han.

Husbonden trivdes. Det gäller att njuta medan tid är, för man vet aldrig när dessa pensionärsluncher dras in. Nu har han åtminstone upplevt en, även om det kändes lite överfödigt med infon om vad som hänt på företaget sedan han slutade… så nyss som bara för ett par månader sen. Men det hade faktiskt installerats ännu en maskin sen dess, det går undan i industrin.

                                               Klicka för större bild.

Kyrkobladet kom med posten i dag. Vi fick vi ett sjå med att känna igen kommunens (pastoratets) alla kyrkor på framsidan – inte mindre än åtta stycken. Har besökt dem alla i jobbet - fast det var 25 år sen – och gift mig i två, så man borde veta. Men nej… detaljerna går förlorade. Skyller på att det var vinterbilder. Snygga sådana – riktiga vykort. Skam den som ger sig, varje tillfälle till repetition välkomnas med glädje. Det blev till en trevlig frågesport, många ortsbor testar nog sitt minne här. Till slut och med Internets hjälp fick vi rett ut vilka kyrkor som var vilka.                         

 

Erika

16 december 2011 10:19

Åhh vilka fina bilder på kyrkorna. Den kyrkan på första bilden hajade jag till på, den är så lik kyrkan där hemma. Vintermotiv är alltid vackert.

http://mintidmittliv.bloggplatsen.se

Margus

16 december 2011 22:09

Många kyrkor är så vackra. Och fina kulturminnen, även om det nästan är det enda de är nuförtiden.

 

Ruth

16 december 2011 20:45

Kul att man får vara med på julmat trotts man har lämnat sin arbetsplats. Hmm, att skaffa en ny maskin på jobbet beror nog på att den skulle ersätta din mans jobb, han var nog inte oumbärlig på sin arbetsplats.
Ha det gott.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

16 december 2011 22:12

Jovisst, klart att du har rätt. Den ska naturligtvis göra allt han gjorde!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...