... och plötsligt hade även denna dag gått till ända.

Julpyntet kom fram till slut. Fast det satt långt inne. Bara granen fattas nu. Julkorten är sända och mottagna diton droppar in i både mailbox och vanliga brevlådan. Allt börjar bli sig likt.

Tyvärr är en del julhälsningar lite sorgliga. Vänner och bekanta har gått bort och lämnat sina livskamrater ensamma. Ooooh, livet är orättvist. Förluster ledde till telefonsamtal som vi kanske inte skulle haft annars.

Så har Husbonden just denna kväll begått sin debut som räkningsbetalare på internetbanken. Dags att han lär sig, ty en vacker dag ligger man väl på sjukhuset under 'fel' tid. Han är jätteduktig, lär sig fort, har gott sifferminne - men att hitta alla bokstäver och siffror på tangenterna är värre... 

- Vilken tid det tar! konstaterade han efter första lektionen. Jojo, där har man tragglat på nu i typ fjorton år, och jaa... det TAR tid, särskilt i början. Men det ÄR noga med alla kontonummer, bg-nr och OCR-diton. Det får ju bara inte hamna fel!

Är jättestolt över honom. Han kommer att kunna ta hand om detta den gång jag av något skäl är indisponibel. Jaha... och sedan var denna kväll både sen och över. Man får vara nöjd med allt som blir gjort. Och djupt tacksam över allt som är gott och bra. Och vi ska vara rädda om varann så länge vi har oss. För man vet aldrig när det tar slut.

Allt gott till bloggosfären!