Vilken julklapp...

Sällan har man väl känt sig så varm inombords som just i kväll. Ett telefonsamtal helt nyss gav hopp för kompisen AL som i rent osannolik motvind stridit mot F-kassan i sju år. Helt plötsligt händer något...

Ja, inget är klart förrän det är klart. Det vet vi så väl. Men för första gången på alla dessa sju år tar en Myndighetsrepresentant tag i saken för AL:s skull.

En enda person vaknade till efter de senaste turerna och insåg att något rejält måste göras. Hon trodde sig inte kunna sova om nätterna om AL skulle kastas ut på gatan utan ersättning och utan hjälp. Detta måste vara ett utslag av den numera sällsynta förekomsten av civilkurage.

Denna 'hjältinna' fick stöd av sin samverkansgrupp i kommunen för att sammankalla ett rådslag mellan läkare, socialtjänst och försäkringskassan och AL - för att hitta en slutlig lösning för AL. Denna insats låter egentligen så självskriven för oss alla att man väl inte tycker att det är något att höja på ögonbrynen för. Det märkliga ligger i att det har tagit SJU HELA ÅR av onödigt lidande och försäkringskassetortyr vilket gradvis försämrat den sjukes tillstånd för att få till stånd detta rådslag om en sjuk människas behov av lösning. Detta skulle skett för flera flera år sedan. Målet är satt: sjukersättning (f.d. förtidspension) på 100%.

Nej, vi svävar inte på moln. Och inget är klart förrän det är klart. Med vetskap om vad försäkringskassan är i stånd till aktar man sig noga för att ta ut något i förskott. Men det känns märkligt varmt och skönt i både kropp och själ. NÅGON BRYR SIG - NÅGON MED MAKT ATT PÅVERKA. Vilken julklapp! Frid i sinnet över jul och nyår. 

En positiv grej till: Sjukgymnasten som AL av FK beordrats att uppsöka tog sig också an fallet. Hon undersökte noggrant OM och isåfall HUR man skulle kunna hjälpa AL med hennes diagnos ME/CFS G93.3 (kroniskt trötthetssyndrom). Hon fann det vi redan visste... det finns inget att göra. Vad man än prövar kan AL bli liggande ännu sjukare. Just DET är ju inte så positivt, men när det ändå är så blir man tacksam när vårdande personal INSER DET. Och ska bekräfta detta skriftligt. Så kan det hoppeligen blir slut på den jakten.

Sjukgymnasten sa också att det var helt fel av vården att lägga ansvaret på AL att uppsöka hjälpen. Det skulle skrivits en remiss! Fel överallt alltså. Ingen vill ta ansvar. Ska det vända nu? Den som lever får se.

Tänk att man ska bli så lycklig över självklarheten att några ENSTAKA personer sköter sina jobb och tar ansvar! Frid i sinnet.