Dagen före Nyårsafton. Sjusovardag. Sovmorgon - detta 'något' jag aldrig hörde om innan jag började skolan. Nu sker det kanske två gånger per år. Idag var en sådan dag. Husbonden vet att jag behöver det då och då. Sov till åtta.

Blir störd varje gång det händer. Stel i ryggen efter lång tid i samma ställning. För sen frukost och därmed försenat toabesök, för sent i kläderna, för sen med morrongympan, för sen till fåglarna, för sen till allting. Och för nära till lunch… suck.

”Vad gör det, vi är lediga alla dagar, ingen tid att passa” lugnar Husbonden. Så talar endast en nybliven pensionär. Jag sover dock tillräckligt ofta ändå om dagarna. Nåja, jag ÄR ganska nedtaggad. Vad som förr fick mig att rusa runt som en ilsken geting renderar nu mest en uppgiven suck. Inse att dagens rutiner är förlorade… nya tag i morgon. Kanske kunde jag hålla mig på benen utan middagslur för en gångs skull…

I helskotta heller… efter lunch var det dags - igen. Husbonden såg Tour de ski. Jag slocknade i tv-soffan. Sittande. Drömde djupt - att jag var lokalredaktör igen. Så verklighetstroget och lite av mardröm då jag i drömmen inte skötte mitt jobb – jag var ju sjuk. När jag till slut vaknade trodde jag länge att jag faktiskt fortfarande jobbade som redaktör. Totalförvirrad. Kanske jobbade jag på halvtid i alla fall…? Efter en kvart var jag åter i nuet.

Då vidtog hemladdandet av poddade radioprogram med Leif GW Persson. Hörde hans vinterprat idag på P1, blev så förtjust att jag ville ha hans övriga 'prator' också, Sommar 2004 och Sommar 2011. Det störde mitt På Spåret-tittande en aning, men nu är de i hamn. Och sen följde vi Downton Abbey Julspecial - mycket egendomligt när man sagt att sista avsnittet gick förra helgen. Infon är urusel från alla håll. Hur som helst blev det en hygglig upplösning. Undras om det fortsätter sen...?