Lille Ludde har sett dagens ljus. Den ensamma lessonbebisen kom ur holken i morse. Först såg vi genom fönstret i dörren hur han gick omkring på golvet för att raskt skynda in i det skyddande mörkret igen. När vi sen kom in för morgonsysslorna satt han uppflugen på pinne. Grattis och hurra, eldprovet gjort! Tyvärr vänder han bort sina vackert koboltblå vingar från kameran, men lät sig förvånat fotograferas. Luddet på magen gav namnet.

Visst har han plockats av mor och far, de som aldrig plockat några ungar förr. Nu har han väl ensam fått alla omsorger som en större kull skulle delat på. Fjädrarna växer ut igen.

Efter några timmar på pinne blev Ludde nog trött i fötterna då han gick in i holken för att sova. Det frestar på att skåda världen. Till natten försvann hela familjen in i holken.

Det var längesen bloggen handlade om våra fåglar. Vi pustar ut efter fjolårets häckningar, vilket faktiskt tar tid och ork i anspråk. Under återhämtningen försöker man syssla med annat som också roar. Julstädningen är nu klar och adventsstjärnor uppe i väntan på julen. Tack vare det ljumma klimatet nyttjas utevoljärerna flera timmar per dag.

    Klicka för större bilder

Tre glada kanariepojkar får illustrera den geist som råder i fågelvoljärerna redan i december. De sjunger mer energiskt än förr om vintrarna (är det värmen?) och lockar honorna att leta boplatser. De korta dagarna håller dock lustarna i schack. Honorna behöver så väl sin vila innan nästa häckning.

En eldig ung kanariehane från årets kullar har rykt ihop med Pricken (t.h. på bilden) så våldsamt att Tore fick flytta in till småfinkarna. Skador vill vi ju undvika.