Det blev ett långt och kvalfyllt farväl. En lång stund framför spegeln beundrades en sista gång det sagolika snittet, det osannolika tyget, kapuschongens perfekta passform och dess söta fuskpälsbräm. Mindes hur fulländat den satt och hur elegant den föll, hur fjäderlätt den bars, hur enastående den värmde många vintrar utan behov av tröja under och hur lättvättad den var – en oljefläck försvann i tvätten som ’inkentinken’.

Att skiljas från ett kärt favoritplagg är en mödosam process. Vinterkappan köptes för drygt 20 år sen och dess makalösa värmande förmåga avtog småningom med tvättarna. Sorgeprocessen tog många år och kappan överlevde varje röjning. Kvalitetsprodukter skiljs man inte ifrån så lätt. Efter ett sista foto är den nu på väg till sista vilan.

Klicka för större bilder

Garderobsröjningen omfattar klädkammare, två garderober samt lådor i buffén. Som att träda in i Lilla Husets Klädmuseum;-) En samlare förnekar sig icke, det slutade som vanligt med att Husbonden slängde allra mest – fast det är jag som köpt nytt.

- Men vad ÄR detta…? Men herreguud, är denna kvar, lät det dovt inifrån dunklet. Inte mindre än SJU KAPPOR från en 30-årsperiod åkte nu i soppåsarna. Och det är slut med varma tröjor som dras över huvudet, gamla tanter måste snabbt få av plaggen när det ångar på. Här ges ingen pardon.

Blå jeanströjan från 80-talet (bild) blev ett kärt återseende och togs till heders igen. Man är bara inte klok… men sån kvalitet görs bara inte nu. Röjningen, eller snarare… utvärderingen, fortsätter i morgon med kavajer, blusar och skjortor.