En västgöte vet alltid att ordna det för sig. I soffan ska man ligga och helst med huvudet på kudden, som vilken människa som helst. Finnes icke mer plats i soffan (när vi alla sitter där), knölar man ihop en kudde till madrass och lägger sig uppe på den (bild nedan).

Klicka för större bilder

Sigrid var trött efter besöken i Grannstaden hos Husbondens döttrar och Baby Stella med hunden Hero. Vi fick klapp med hem med så knölig och intressant form att den genast öppnades – här finns inga tabun. Det var en fotoram bestående av fyra fotoramar på och intill varann (obeskrivligt) i olika nivåer med foton på… såklart Stella. Bland annat som den tidigaste lucia jag nånsin sett, endast ett halvår gammal. Tänk att det finns så små luciakronor…! En ny värld öppnar sig för det lilla knytet, varje dag.

Även andra presenter har droppat in: en dvd-film från PRO:s luciatåg där jag skötte filmkameran för en kille. Samt en CD med finfin julmusik. Himla snällt.

Häromdagen fick vi ju ett dödsbud från en bekant. En annan har just klarat sig igenom en bypass-operation. Ett par har separerat. Tråkiga nyheter blandas med lättnader. Ibland tycker jag att det liksom händer för lite i Lilla Huset, men i jämförelse med nämnda exempel föredrar jag nog stiltje.

Husbonden ringer just nu julsamtal och snart väntar På Spåret. Och Downton Abbey. I morgon är det Julafton och vi går i bivack. Visst fick vi fram granen till slut. Och den blev mer klädd än på många år. Egna julgrupper har tillverkats - jag som knappt ville 'julskylta' alls. Men det är bäst att dra på ordentligt så man efteråt vet att julen har varit.