Frostigt frasade gräset runt fötterna på Sigrid i kväll. Men hotande halka är ju peanuts jämfört med bloggens rapporter dessa dagar för ett år sen: då hade vi 18 minusgrader. 30 cm snö hade fallit bara fem mil bort. Huu, bort hemska minne.

Påbörjad garderobsröjning fick anstå en dag då kompisen AL behövde hjälp med ännu ett yttrande till F-kassan. Hennes ekorrhjul snurrar allt fortare. Gamla ärenden överklagas gång på gång, ett om sjukersättning (förtidspension) är på väg till Förvaltningsrätten där en ’sjukkonsult’ anlitats, ett annat handlar om ett tidigare sjukpenningärende.

Det tredje som vi harvar med nu rör ett nytt sjukpenningärende, då F-kassan plötsligt bestämde sig för att denna period inte hör ihop med den tidigare! Trots oavbruten sjukdom i sju år! Detta är inte klokt, men överklagandena håller liv i hennes SGI (sjukpenningrundande inkomst) i väntan på ett under. Tre timmars koncentrerat skrivande krävde två timmars djupsömn före tv-kvällen.

Lilla Husets På spåret-resor renderade nu inte mindre än 14 poäng på själva resorna. Jag tog åtta poäng på Ölands Borgholm och sex på Peking minsann, inte fy skam. Samt några till på följdfrågorna. Revansch från förra veckans tillkortakommande. Uppiggande.

Skavlan missar jag oftast av energibrist men kvällens gäst Håkan Juholt var man tvungen att se. Medierna tycks ha begripit att det inte är Juholt som är sossarnas problem. S värsta fiende är de själva! Juholt har ett ovanligt och uppriktigt djup, något som våra ytliga medier inte riktigt förstår värdet av. Han är något så originellt som en uppriktig politiker, en som inte alltid svarar så som man tänkt sig.

Att medierna alls skriver om föredettingen Björn Rosengren som hoppar upp som gubben-i-lådan när han känner sig bortglömd är bara sjukt. Syftar på Expressens artikel, inte ens värd att länka till.