Några bloggar handlar om skuld, skam och dåligt samvete. Och hej, vad mycket det släpas på lite varstans. Vi måste vara ett mycket skuldtyngt folk.... påpucklat av Luther, Schartau och Jante. Allihop i en skön blandning. Tungt lass att bära... Undra på att vår folksjukdom är "ont i nacke och skuldror" ;)
Fru Fundersam och Vita Brevis tänker mycket, djupt och ofta. Det tilltalar mig. Rekommenderad läsning för dem som är lagda åt det hållet. Ibland behöver man stanna upp i bruset och göra en djupdykning. Annars blir livet för ytligt.
Mina skuldkänslor släppte först i 20-årsåldern efter att ha läst pastor Ludvig Jönssons bok Skuldlös, utgiven av Diakonistyrelsens Bokförlag, 1963 (går nog inte att hitta i dag). Tänk bara att som 20-åring lockas av titeln! Men den hjälpte. Blev frälst på kuppen och befriad. Hade religiösa grubblerier på den tiden. Genom hans bok kom Svaren.
Men fri är jag inte. Dåligt samvete är en känd del av mig. Något jag jobbar med, men när frågan "Vad får du dåligt samvete av?" ställdes i deras bloggar, så blev jag taggad. Då vet jag precis:
1. av att jag inte är duktig med städning,
2. av allt jag borde, men inte hinner eller orkar,
3. av att svika förtroenden och slarva med uppdrag
Kanske fler som blir taggade att lista samvetsfrågor?
Vita
11 oktober 2007 22:02
En av poängerna med min spaning är att det behövs en annan människa för att det ska kallas dåligt samvete, någon man har dåligt samvete gentemot - annars är det snarare skam man känner. Varför skulle du ha dåligt samvete för att du är dålig med städning....men far illa av det förutom då en extrem-astmatiker/husdammsallergiker som får ett anfall hemma hos dig pga dammet - då kan du få dåligt samvete....annars är det en prioritering som du har gjort...städning är inte prio 1 - inte för mig heller
http://vitabrevis.bloggagratis.se
Fru Fundersam
11 oktober 2007 22:33
Tack för dina uppmuntrande ord om min blogg. :-)
Tja. Det tycks vara inbyggt, det dåliga samvetet. Men det skulle väl inte behövas? Åtminstone inte för sådant som man egentligen inte HAR någon anledning att ha det för. Det kommer i alldeles för stora portioner ... Jag undrar hur man skulle vara utan. Befriad och nöjd kanske.
Vita
11 oktober 2007 23:23
Vad roligt att du i din blogg hänvisar till mina djupdykningar. Tack
malve
12 oktober 2007 08:39
Klockrent. Jag tog mej oxå an Fru Fundersams taggning. Tyckte det var svårt att välja, men du fick ju in det mesta i dina punkter.
http://malves.blogg.se
margus
12 oktober 2007 10:41
Vita:
Skäms inför mig själv (idiotiskt)för att jag inte uppnår de "ideal" som pådyvlats mig någonstans ifrån. Ja, jag prioriterar bort för att det inte roar, men tycker nånstans att jag BORDE bli bättre. Skulle dock inte ha dåligt samvete för allergikern... det är ju MITT hem.
Mycket att reda ut; vad är skam, skuld resp. samvete...?
Frun:
Säkert skulle vi vara befriade, vilka plikter behövs EGENTLIGEN annat än att försörja sig och ta hand om avkomman?
Känner nästan för att starta ett uppror mot Luther och pojkarna.
Är det månne en generationsfråga? Har dagens ungdom dåligt samvete? Jag undrar jag.
Malve:
Det är ju personligt. Min lista kan lätt bli längre. Har haft många höga ideal som jag inte förmår leva upp till. Klipper av dem allteftersom. Tar tid att bli fri.
skogsfrun
12 oktober 2007 18:20
Det är ganska långt lidet på dagen* för skogsfrun, dåligt samvete tar kraft och nyttar föga. Skogsfrun försöker leva i nuet utan stora krav på sig själv eller andra och no regrets:) för man kan inte vrida klockan tillbaka och vem vet om det hade varit bättre om man kunnat:)
http://barasaras.bloggagratis.se
margus
12 oktober 2007 19:47
Ett bra föredöme, Skogsfrun. Grattis till den inställningen! Siktar dithän själv, men som sagt... tar tid.