Så här års är bonnvägarna nerkletade med gödsel och jord. Bönderna vänder uppochner på åkrarna och jag tvingas gå i sick-sack under mina grusvägsrace. Det är smällar man får ta på landet men det luktar i alla fall gott med riktig koskit.

Många bönder har faktiskt gått ifrån det överdrivna konstgödslandet och giftspridandet. Alla är väl inte med i KRAV-odling för det är dyra avgifter och krångligt, men mer eller mindre ekologisk odling har det blivit. Mycket tack vare höga miljöavgifter på gift och konstgödsel.

Detta är ingen vetenskaplig rapport, bara ett stilla konstaterande från min synvinkel och lilla vrå på Jorden.

Vid dagens besök på Byhålans Bomässa fick jag åter tillfälle att njuta av mitt älsklingskonstverk Zebrorna som hänger högt upp på väggen i skolans matsal.

Är alltid lika fascinerad av denna bild, en närbild rätt in i zebrahjorden. Det finns inte en ledig plats, inte en glugg mellan djuren, det är bara ränder på ränder men ändå så distinkt markerade att de inte flyter ihop. Ingen zebra är den andra lik.

Idén är genialisk. Bara att komma på det... Den väcker uppmärksamhet i sin effektfullhet. Färgstark utan färg (svart och vitt betraktas segentligen inte som färger) och lite synvilleeffekt är det, men bara lite...

Som den bildfreak jag är kan jag nästan inte ta blicken från detta verk. Idag var kameran med så jag har den bevarad. Himla glad för det.

(konstnärerna heter Esther F och Lena J)

Nu har den lilla kommunen på landet slagit på stort och ordnat BOMÄSSA. Man står inför ökat bostadsbehov, kommunen har många äldre och fler lär vi bli. Många äldre lämnar sina gårdar i "vuxen" ålder och behöver komma in till centralortens vård och service.

För första gången på mycket, mycket länge (typ 40 år) behövs stora satsningar för att minska avflyttningen av unga och öka företagsamheten. Det kanske till och med är en ödesfråga...

Kommunen har anställt en kommunutvecklare och nu fanns en trevlig och tydlig modell av planerna att titta på. Där fanns niovåningshuset Åsikten (övrig bebyggelse är två våningar), allaktivitetshuset Globen (med en glob (!) på taket), övernattningsrum, promenadvägar, nya tomter för byggnation.

Roligast för oss "lantisar" var förstås att träffa en massa känt folk. Modellen var också kul, fast jag känner att det där med globen på taket är fantasilöst och bara too much.  Men... so what... som vi säger på ren svenska idag, huvudsaken är att det händer nåt!